Tag Archives: yttrandefrihet

Ryssland: Tumskruvarna dras åt för hbt-personer

Om man ska ta tempen på ett samhälle är det bra att titta särskilt på hur majoriteten behandlar sina minoriteter. I takt med att utvecklingen raskt gått i auktoritär och odemokratisk riktning i Ryssland har också klimatet för hbt-personer blivit allt hårdare.  Det senaste steget är de ordningsstadgor mot ”homosexuell propaganda till minderåriga” som nu införs i stad efter stad. (Att minoriteter ska berövas sina rättigheter för att ”skydda barnen” är tyvärr ett klassiskt argument. Det känner vi igen från många sammanhang, också i Sverige.)

I dag kom nyheten att en av de mest namnkunniga hbt-aktivisterna i Ryssland, Nikolaj Aleksejev, har dömts i en domstol i Sankt Petersburg för att ha ”propagerat för homosexualitet”. Lagen är ingen död bokstav och ryska hbt-människor har all anledning att känna djup oro. Så sent som i går väckte Patrik 1,5 hatiska motdemonstrationer på hbt-filmfestivalen i Moskva. Och den 1 maj greps elva hbt-aktivister i Sankt Petersburg – för att de burit på regnbågsflaggor.

Här nedan återger jag den skriftliga fråga som jag i dag har ställt till utrikesminister Carl Bildt.

Stöd gärna RFSL:s och tidningen Qx gemensamma insamling till stöd för Sankt Petersburgs hbt-rörelse! Läs mer här om hur du kan skänka pengar.

 

Hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland

En av Rysslands mest kända aktivister för hbt-personers rättigheter, Nikolaj Aleksejev, dömdes i dag av en domstol i Sankt Petersburg för att ha gjort ”propaganda för homosexualitet till minderåriga”. Aleksejevs brott bestod i att han utfört en enmansdemonstration för hbt-personers rättigheter utanför stadsledningens kontor i april månad.

Enligt medieuppgifter är detta första gången som en person döms i domstol enligt stadens nya ordningsstadga som förbjuder ”propaganda för homosexualitet”. Motsvarande bestämmelser införs nu på bred front i övriga Ryssland.

Sverige har tidigare, enskilt och i samverkan med andra EU- och Europarådsländer, protesterat mot denna bestämmelse. Den fällande domen är ett belägg för att den utgör ett reellt hot mot yttrandefriheten vad gäller hbt-personers rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta med anledning av det inträffade för att från Sveriges håll ge fortsatt stöd åt hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland?

 

Medier om domen i Sankt Petersburg: SvD, DN, Dagen, Göteborgs-Posten, Borås Tidning.

3 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Europeisk politik

Tystnadens världskulturmuseum

Världskulturmuseet i Göteborg fortsätter att ställa till det för sig. ”En arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp” – så presenterar museet sig självt. Men verkligheten ser annorlunda ut: en häpnadsväckande konflikträdsla.

Museet har sponsrat fotografen Elisabeth Ohlson Wallin för ett fotoprojekt där hon åker till Jerusalem för att ge konstnärlig gestalt åt religiöst förtryck mot HBT-personer. Homon, bin och transpersoner skildras på plats i judendomens, kristendomens och islams heliga stad.

Vem som helst som följt Elisabeth Ohlson Wallins konstnärskap vet att hon provocerar – inte minst i sin skildring av religion och homosexuell kärlek eller transidentitet. Kan transvestiter vara kristna, och är Jesus till också för transvestiter? Tål vi att se en bild på Jesus i högklackat? Kristna fundamentalister skriver på ett chattforum att homosexuella borde spetsas på pålar. Ohlson Wallin skildrar i sin konst exakt hur det skulle se ut när kända svenska homosexuella hänger där, spetsade på pålar. Och så vidare.

Med andra ord, Världskulturmuseet var väl medvetna om vad de gjorde när de anlitade Ohlson Wallin. Men sedan bytte museet chef – och plötsligt gick utställningen inte för sig längre.

Nu bekräftar Världskulturmuseet i Aktuellt (länk lär snart ligga uppe här) att bilderna var för provocerande för religiösa. Att visa att det finns bögar eller transvestiter i Jerusalem skulle vara för svårsmält. Därmed lyckas museet med konststycket att på en och samma gång förutsätta att troende människor inte tål att se HBT-personer i en religiös kontext, osynliggöra religiösa HBT-personer och uttrycka ståndpunkten att HBT-personer inte har i bilden av Jerusalem att göra.

Och som en liten extra örfil åt Ohlson Wallin meddelas det att museet nu avbryter förhandlingarna med henne – inte för att hennes konst skulle vara dålig utan för att hon haft fräckheten att gå ut till medierna och berätta vad som hänt. Läs hennes artikel i Expressen. Läs också prästen Lars Gårdfelt på Newsmill.

För fem år sedan var det samma sak när Världskulturmuseet stoppade konstverket ”Scène d’Amour” av Louzla Darabis. Ställda inför hot valde museet att censurera sin egen utställning i stället för att försvara den. Jag tog upp saken i riksdagens kammardebatt den 3 februari 2005:

Allvarliga hot har riktats mot det nya Världskulturmuseet för att man har visat ett konstverk av en kvinnlig algerisk konstnär som kritiserar religiöst hyckleri kring sexualitet. Museet har nu beslutat att ta bort tavlan. [… Detta] fall är tyvärr inte unikt. Jag vill peka på risken för att det bland våra museer och andra institutioner växer fram en rädslans kultur, där man inte vågar försvara den konstnärliga friheten också när den tar sig kontroversiella uttryck.

Det känns trist att säga: Detta gäller i minst samma grad i dag. Med sitt fega ställningstagande har Världskulturmuseet gjort bort sig grundligt.

Bloggar om saken gör också GT:s kulturredaktör Ingrid NorrmanSanna RaymanSarcasmorama. Birgitta Ohlsson har tidigare skrivit om den kompromisslösa yttrandefriheten. Medierapportering: SR:s kulturnyheter, P4 GöteborgSvD, Göteborgs-Posten, Kyrkans Tidning.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Politiska kultböcker, 10:e plats: Jörn Svenssons ”Du skall ta ledningen och makten”

En klassiker, utgiven på vpk:s partiförlag Arbetarkultur 1974 och sedan nytryckt i flera upplagor. Jörn Svensson var ju mångårig riksdagsman och partiideolog för vänsterpartiet kommunisterna, och detta är den teoretiska studie där han tänker sig hur socialismen ska kunna byggas upp i Sverige. För alla som vill veta mer om vänsterpartiets ideologiska rötter är detta alltså obligatorisk läsning.

Det är ju, fastslår Jörn Svensson, ett vetenskapligt faktum att kapitalismen i Sverige liksom på andra håll kommer att ge vika för ett socialistiskt samhälle och så småningom ett kommunistiskt. Också i framtiden bör man respektera borgerliga krafters rätt att yttra sig och bilda opinion, men att dessa krafter skulle kunna tillåtas bli framgångsrika är däremot otänkbart.

Den socialistiska samhällsorganisationen är nämligen definitionsmässigt ett högre utvecklingsstadium än kapitalismen, och därför kan det inte komma i fråga att återinföra kapitalism när den väl är avskaffad. Det vore ju att vrida den historiska utvecklingen baklänges, och det faller ju på sin egen orimlighet, säger Jörn Svensson, som i förbifarten också släpper sådana pärlor som att det är ett bevis på kapitalismens resursslöseri att det tillverkas tio sorters soppslevar när vem som helst kunde begripa att det räcker alldeles utmärkt med tre modeller.

Med Jörn Svenssons egna ord:

[I] det socialistiska Sverige [skulle det] vara olagligt att väcka fråga om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former. Varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret ska vara olagligt. Något verkställande av sådana beslut ska lagligen inte kunna ske. Det ska tvärtom ankomma på den socialistiska statsmakten att med tillgängliga maktmedel bekämpa sådana försök.

Hur ser Jörn Svensson på sin bok så här i efterhand? Såvitt jag vet är den frågan obesvarad. Tills vidare får vi nöja oss med att läsa Jörn Svenssons texter i Flamman, till exempel en krönika från 2007 där han hyllar Hugo Chavez för stängningen av den största oppositionella tv-stationen i Venezuela.

I dag (2008) är Jörn Svensson ledamot i vänsterpartiets programkommission. Vi har all anledning att vänta oss nya spännande texter av hans penna.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 22 december 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar

Tryckfriheten påverkas av ett reklamförbud

Uppståndelsen har blivit stor kring den statliga utredning som föreslagit förbud mot könsdiskriminerande reklam. Föga förvånande har debatten mest handlat om ifall sexistisk reklam bör förbjudas eller ej.

Samtidigt riskerar vi att glömma bort det farligaste i utredaren Eva-Maria Svenssons förslag. Hennes tanke är att det går utmärkt att förbjuda reklambudskap utan att ändra i grundlagarna. I den frågan är det just nu oroväckande tyst.

Idén kan verka överraskande. Har inte Sverige, inte minst tack vare liberaler som Natanael Gärde och Hans Schöier, ett av världens starkaste skydd för det fria ordet?

Men grundlagsskyddet gäller inte allt som sprids via tryckpressar eller massmedier. Den som åberopar tryckfriheten för att trycka falska sedlar lär bli besviken. Likaså är skyddet svagare när det gäller det kommersiella innehållet i reklam; det är därför som det går att ingripa mot otillbörlig marknadsföring genom vanlig lag.

Det har länge varit omdiskuterat hur starkt skydd grundlagarna ger för reklam. Lagtexten ger ett visst utrymme för tolkningar. Och det är precis i den glipan som den nya utredningen vill sätta in bräckjärnet.

Svensson menar att eftersom företagens enda intresse med reklam är att tjäna pengar, kan det inte hota tryckfriheten att förbjuda annonser med en ojämställd syn på könsroller. Företagen kan ju sätta in andra annonser i stället. Dessutom är otillbörlig marknadsföring redan förbjuden utan att det anses inskränka det fria ordet.

Det är en vådlig jämförelse. Annonser med falska lockpriser är ett bedrägligt beteende med syfte att lura konsumenten. Sexistiska annonser anspelar däremot på en åsikt – visserligen pinsam och korkad, men inte desto mindre en åsikt. Detta är också skälet till att flertalet liberala feminister tycker att det är i öppen debatt som könsdiskriminerande reklam ska bekämpas.

Att könsfördomar handlar om åsikter håller utredaren med om, men hon står ändå fast vid sitt förslag. När det gäller kommersiella annonser skiljer hon mellan att ”propagera” för en åsikt, vilket är grundlagsskyddat, och att ”använda en befintlig åsikt”, vilket enligt henne enkelt kan förbjudas i vanlig lag.

Här börjar tryckfriheten knaka i fogarna. Om det är så lätt att förbjuda användandet av en viss åsikt, vad hindrar då staten från att stoppa andra åsikter?

Som kronan på verket föreslår utredaren att makten att stoppa reklam ska utgå från en enda person, konsumentombudsmannen (KO), som ska väcka talan om förbud och vite samt utfärda förelägganden.

Mitt hjärta blöder när jag föreställer mig hur KO Gunnar Larsson ska tillämpa denna lag. Hur ska han till exempel avgöra vad som är olagliga reklamfoton? Här övergår utredningsprosan nästan i poesi. Det talas om reklam med ”uppenbar fokusering på modellens fysiologiska könsegenskap” och höjs varnande fingrar mot att (min egen favoritformulering) ”förvränga en verklighet som utgår från ett köns naturliga kropp”.

Man kan tycka att gubbsjuka annonsers öde inte är något att bekymra sig för. Det oroväckande är dock att lagförslaget formulerar en allmän princip för att förbjuda budskap utan att ändra i grundlagen. När den passagen väl ligger öppen kommer den att användas i fler fall.

Vid ett maktskifte 2010 är stalltipset att förbudet blir verklighet. Vänstern och miljöpartiet är pådrivande men har haft stöd av Mona Sahlin, som i rollen som jämställdhetsminister sagt att hon är ”övertygad om att en lagstiftning behövs” (SvD 27/2 2004). Det var också den socialdemokratiska regeringen som tillsatte Svensson som utredare.

När riksdagen diskuterat könsdiskriminerande reklam har den ansett att ett förbud kräver grundlagsändring, och socialdemokraterna har hittills slutit upp kring principen att grundlagsändringar bör ske i brett samförstånd. Men om Mona Sahlin efter en valseger bestämmer sig för att lyssna på sin utredare och gå förbi hela grundlagen?

I så fall har det visat sig vara förödande enkelt att knacka bort sprintarna i de skenbart solida tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Det bör inge djup oro hos alla som vill att det fria ordet inte ska sättas ur spel av knappa riksdagsmajoriteter

Martin Andreasson (FP)

Publicerad i Nu nr 7 2008

1 kommentar

Filed under Debattartiklar

Helt felaktigt att ny hetslag stoppar Bibeln

På DN Debatt den 6 september hävdar straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud att det skulle bli olagligt att trycka Bibeln och Koranen om riksdagen fullföljer den påbörjade grundlagsändringen för att krimnalisera hets med anspelning på sexuell läggning. Det känns en smula genant att behöva informera en straffrättsprofessor om att hon hoppat i alldeles galen tunna.

Detta framgår på flera sätt. Tydligen tror Leijonhufvud att tryckfrihetsförordningens förbud mot hets mot folkgrupp (som redan i dag skyddar t.ex. judar, muslimer och invandrare) innebär att alla nedsättande omdömen i skrift automatiskt är förbjudna.

Så är det inte. Att en viss textpassage är negativ räcker inte för att den ska vara olaglig, det krävs också att texten sprids med det direkta syftet att smäda, hota eller uttrycka missaktning.

Starkt nedsättande omdömen om judar finns till exempel hos både Paulus, Martin Luther och August Strindberg. Skulle det vara förbjudet att utge Nya Testamentet eller Strindberg med hänvisning till att hets mot judar är förbjuden? Självklart inte.

I praktiken är det nazistiska hatskrifter som tidningen ”Siege – för ökat våld mot homosexuella” som kommer att beröras av lagändringen. Om en nazistgrupp skulle använda bibelcitat för att smäda mot judar eller homosexuella skulle detta möjligen kunna vara åtalbart. Men då är det nazistpropagandan som är olaglig och inte textpassagerna i sig.

Och när Leijonhufvud dessutom antyder att hetsparagrafens nya utformning är liktydig med att bokcensur införs i Sverige har hon närmast tappat besinningen. Jag skulle välkomna om debatten i de viktiga tryckfrihetsfrågorna baserades på fakta och inte på skrämselpropaganda.

Martin Andreasson, riksdagskandidat och partistyrelseledamot (FP)

Publicerad på DN Debatt 8/9 2002

OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar