Tag Archives: transpersoner

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Nu föreslås friare regler om namn

I dag har namnlagskommittén, där jag själv varit Folkpartiets ledamot, lämnat över sitt betänkande till justitieministern. Efter drygt tre års utredningsarbete lägger vi fram ett förslag till en helt ny lag om personnamn.

Som liberal är jag mycket nöjd med kommitténs förslag. På ett antal punkter ökar den enskildes frihet genom att det blir enklare att välja namn efter egna önskemål, och flera av förändringarna är ganska ordentliga.

Det i särklass populäraste förslaget kommer antagligen att bli att vi föreslår återinförande av möjligheten att ta dubbla efternamn. Samtidigt avvecklas det unikt krångliga systemet med mellannamn, som nog är den del av svensk namnlagstiftning som skapat irritation och ilska hos flest människor.

Det kommer alltså att bli tillåtet för makarna Johansson och Lindberg att skapa ett gemensamt dubbelt efternamn, Johansson-Lindberg (med eller utan bindestreck). I dag finns inte den möjligheten.

Mellannamn, som hittills utgjort alternativet för den som inte velat släppa det ena efternamnet, är bara tillåtet att använda för den ena av makarna. I exemplet ovan är det alltså tillåtet för den ena maken att heta Johansson som mellannamn och Lindberg som efternamn. Men den andra maken får då inte ha mellannamn, utan ska bara heta Lindberg. Och mellannamn går, till skillnad från efternamn, inte i arv till barnen.

Mellannamn har varit det i särklass mest svårbegripliga och impopulära inslaget i lagstiftningen om namn. Nu föreslår vi alltså en rejäl liberalisering genom att möjligheten att skapa nya dubbla efternamn återinförs. Den som redan har ett mellannamn ska givetvis få behålla det, men kan när som helst begära att det omvandlas till ena ledet i ett dubbelt efternamn.

En annan viktig förenkling är att det blir tillåtet för alla att byta till ett efternamn som redan bärs av minst 2 000 personer. Den som i dag är trött på sitt efternamn, och inte vill byta till något som tidigare funnits i familjen, måste uppfinna ett helt nyskapat namn. Lagstiftningen har alltså drivit på i riktning mot att efternamn gradvis blir allt mer särskiljande.

Att vem som helst inte får byta till ett redan existerande efternamn kan motiveras med att familjer med unika namn bör få ha namnet i fred. Men ingen Andersson, Sundkvist eller Hägg (för att ta några väldigt vanliga namn) kan rimligen känna sig kränkt för att ytterligare en person i landet tar samma efternamn.

Min liberala utgångspunkt är att den enskilde ska ha så stor frihet som möjligt att välja sitt eget namn. Förslaget från namnlagskommittén går också i den riktningen när det gäller så gott som allt.

Det enda undantaget är att vi föreslår en viss åtstramning när det gäller möjligheten att byta till ett efternamn som burits av en utdöd, men historiskt känd släkt. (Detta gäller förstås oavsett om släktnamnet är adligt eller inte – lagen är helt neutral.) Även om namnskyddet normalt sett utslocknar en viss tid efter att namnet upphört att användas, så anser jag att historie- och kulturarvsargument talar för att det bör bli lite svårare än hittills att byta till ett efternamn som haft betydelse i historien. Den rättspraxis som utvecklats har i praktiken inneburit att efternamn måste stå med eget uppslagsord i Nationalencyklopedin för att vara skyddade, vilket lett till ett betydande godtycke. På den här punkten föreslår vi alltså att reglerna skärps något.

Könskonträra namn, då? Här har rättsutvecklingen redan hunnit lösa de problem som transpersoner och andra har mött: genom praxisändringar och domar i Regeringsrätten står det numera klart att den som efter egen ansökan vill ta ett nytt förnamn inte ska mötas av ett avslag bara för att namnet inte traditionellt förknippats med det juridiska könet. Kommittén konstaterar faktum och föreslår inga ändringar.

Namnlagskommitténs förslag innebär alltså rejäla kliv mot en liberalare och modern lagstiftning. Nu väntar remissbehandling, och i bästa fall kan en ny lag vara på plats 2015.

I medierna: Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på DN Debatt. Yvonne Andersson (KD) är emot vissa av förslagen. Sveriges Radio, Svenska Dagbladet. Bloggar gör Emma Carlsson Löfdahl (FP), Anti Avsan (M), Felix König (LSU), Mats Olsson (V, som verkar ha missuppfattat ett av förslagen) och Lars Wilderäng på Cornucopia.

6 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Viktigt besked för transungdomar

I Sverige har arbetet för att stärka hbt-personers rättigheter till allra största delen gått genom riksdagen. Där skiljer vi oss från anglosaxiska länder, där domstolarna har en mycket större roll i att förändra rättskipningen och där det alltså kan vara lika viktigt att driva rättsprocesser som att påverka politiker.

Men ibland kan rättsprocesser också i Sverige skapa vägledande beslut som ökar friheten för många människor. Ett intressant exempel på detta är Regeringsrättens dom i det så kallade Madeleine-målet från 2009, där domstolen en gång för alla slog fast att vuxna människor ska ha rätt att skaffa sig ett nytt förnamn oavsett om det är traditionellt manligt eller kvinnligt. Därmed satte landets högsta förvaltningsdomstol punkt för en tidigare praxis där myndigheter hindrat främst transpersoner från att välja det förnamn de själva identifierar sig med.

Tyvärr var detta inte slutet på sagan. I Sverige hanteras nämligen namnärenden av två olika myndigheter, och det var bara den ena myndigheten – Skatteverket – som var part i Madeleine-målet. Hur den andra myndigheten, Patent- och registreringsverket, skulle hantera motsvarande situationer har hittills varit oklart, speciellt när det gäller ungdomar som vill byta förnamn men inte fyllt 18 år.

Men under sommaren har det kommit besked från PRV. Enligt ett pressmeddelande från bland andra RFSL och RFSL Ungdom säger PRV numera att myndigheten inte kommer att bedöma ärenden som gäller byte till ”-dotter”-efternamn eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån den sökandes juridiska könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

För omyndiga ungdomar har PRV redan tidigare ställt kravet att både ungdomen själv (om hen är 12 år eller äldre) och vårdnadshavarna måste stå bakom en ansökan om namnändring. På den punkten är det alltså ingen ändring, men det viktiga i det nya beskedet är att PRV klargör att dessa regler ska tillämpas lika också för transungdomar som vill ändra förnamn.

Det är ett bra besked. Det kommer också rätt i tiden, eftersom hela namnlagstiftningen just nu är under översyn av den parlamentariska namnlagskommittén.

Jag har glädjen att vara Folkpartiets ledamot i kommittén, som just nu djupdyker i en mängd frågor om allt från unika släktnamn och gårdsnamnen i Dalarna till de svårbegripliga reglerna om mellannamn.

Jag bedömer att det finns anledning att förtydliga och förenkla dagens lagstiftning på en hel del punkter. Men sommarens besked från PRV skapar redan nu större tydlighet på åtminstone en punkt, som är nog så viktig för dem som berörs.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor

Snart dags för Stockholm Pride …

… och självklart är jag på plats hela veckan! Här är några programpunkter där jag medverkar:

Måndag den 26 juli

Jämställdhet för hållbar utveckling
Arrangör: Kunskapsportalen och Jämi med flera
I drygt 15 år har jämställdhetsintegrering varit den dominerande strategin för att skapa ett mer jämställt och hållbart samhälle. Men vad innebär det? Vilka berörs? Och hur gör vi rent praktiskt? Kan vi exempelvis arbeta med könsuppdelad statistik utan att vara heteronormativa? Vad händer med minoriteter när majoriteten har makten över arbetsmetoderna? Välkommen till ett samtal där vi diskuterar jämställdhet, vad det är och hur det påverkar och involverar alla medborgare samt vilken betydelse makt har i sammanhanget.
Tid: 14:00–14:45
Plats: Pride House (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Rätten att heta rätt – Debatt om namnlagen
Arrangör: HBT-Liberaler och Svart Måndag
Vad händer egentligen med namnlagen och var är vi på väg? Är kampen över? Hur säkrar vi de framsteg vi uppnått? Medverkande: Martin Andreasson, Immanuel Trollhare Brändemo (en normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist), Christine Sahlström (medlem i HBT-liberalerna, hon låg bakom aktivistvågen som förändrade delar av namnlagen rörande könskonträra namn under 2008-2009), Amanda Brihed (transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse).
Tid: 15:15–16:45
Plats: Pride House (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Onsdag den 28 juli

Hbt-jeopardy mellan partinätverken!
Arrangör: RFSL
Missa inte årets fajt mellan det Rödgröna laget och Alliansens lag när det gäller vem som kan mest i hbt-frågor! Två team, en vinnare! Kan de rödgröna mest om lesbiska popartister, kan Alliansen mest om hbt-historia? Vilket lag kan mest om aktuellt hbt-politik? RFSL är omutbar domare och ser till att lagen får jobba för att fixa det! Förebered dig på en rafflade uppgörelse!
Tid: 13:45–14:45
Plats: Pride House (Sergel 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 20.00 och 22.00.

Fredag den 30 juli

Familjenormer och familjeformer i Norden
Arrangör: Hallå Norden
Gäller olika regler för olika personer? Svenska samkönade par som väljer att inseminera i Danmark istället för Sverige, erkänns inte som föräldrar per automatik. De gör att de till skillnad från heterosexuella par inte har samma rättigheter och inte heller kan ta del av de föräldraförmåner som finns. Flyttar samkönade par som har ingått äktenskap i Sverige, Norge eller Island erkänns det inte i övriga nordiska länder utan de blir istället registrerade som partners. I Finland är surrogatmödraskap tillåtet, medan man i Norge inte tillåter insemination för samkönade par.
De nordiska länderna har ett utvecklat samarbete, men nationella lagar och regelverk skiljer sig åt. Detta gör att personer som på olika sätt bryter mot normen för vad som gör en familj drabbas. Vad innebär det i praktiken för enskilda individer? Detta diskuterar panelen.
Medverkande: Martin Andreasson, Helene Sigfridsson, riksdagskandidat för Miljöpartiet och avgående generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i Nordiska Rådet, representanter för socialdemokraterna samt Sara Privelius, förälder och drabbad av regelverket.
Moderator: Jennie K. Larsson.
Tid: 16:00–16:45
Plats: Pride House (Kafé Klara), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 18.00 och 20.00.

Lördag den 31 juli

Pride-paraden
Såklart har Folkpartiet, LUF och HBT-liberalerna en egen sektion i paraden också i år! Var med och flagga för liberalismen. Samling i Tantolunden från 11.30. Avmarsch 13.00.

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 16.00 och 18.00.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Tystnadens världskulturmuseum

Världskulturmuseet i Göteborg fortsätter att ställa till det för sig. ”En arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp” – så presenterar museet sig självt. Men verkligheten ser annorlunda ut: en häpnadsväckande konflikträdsla.

Museet har sponsrat fotografen Elisabeth Ohlson Wallin för ett fotoprojekt där hon åker till Jerusalem för att ge konstnärlig gestalt åt religiöst förtryck mot HBT-personer. Homon, bin och transpersoner skildras på plats i judendomens, kristendomens och islams heliga stad.

Vem som helst som följt Elisabeth Ohlson Wallins konstnärskap vet att hon provocerar – inte minst i sin skildring av religion och homosexuell kärlek eller transidentitet. Kan transvestiter vara kristna, och är Jesus till också för transvestiter? Tål vi att se en bild på Jesus i högklackat? Kristna fundamentalister skriver på ett chattforum att homosexuella borde spetsas på pålar. Ohlson Wallin skildrar i sin konst exakt hur det skulle se ut när kända svenska homosexuella hänger där, spetsade på pålar. Och så vidare.

Med andra ord, Världskulturmuseet var väl medvetna om vad de gjorde när de anlitade Ohlson Wallin. Men sedan bytte museet chef – och plötsligt gick utställningen inte för sig längre.

Nu bekräftar Världskulturmuseet i Aktuellt (länk lär snart ligga uppe här) att bilderna var för provocerande för religiösa. Att visa att det finns bögar eller transvestiter i Jerusalem skulle vara för svårsmält. Därmed lyckas museet med konststycket att på en och samma gång förutsätta att troende människor inte tål att se HBT-personer i en religiös kontext, osynliggöra religiösa HBT-personer och uttrycka ståndpunkten att HBT-personer inte har i bilden av Jerusalem att göra.

Och som en liten extra örfil åt Ohlson Wallin meddelas det att museet nu avbryter förhandlingarna med henne – inte för att hennes konst skulle vara dålig utan för att hon haft fräckheten att gå ut till medierna och berätta vad som hänt. Läs hennes artikel i Expressen. Läs också prästen Lars Gårdfelt på Newsmill.

För fem år sedan var det samma sak när Världskulturmuseet stoppade konstverket ”Scène d’Amour” av Louzla Darabis. Ställda inför hot valde museet att censurera sin egen utställning i stället för att försvara den. Jag tog upp saken i riksdagens kammardebatt den 3 februari 2005:

Allvarliga hot har riktats mot det nya Världskulturmuseet för att man har visat ett konstverk av en kvinnlig algerisk konstnär som kritiserar religiöst hyckleri kring sexualitet. Museet har nu beslutat att ta bort tavlan. [… Detta] fall är tyvärr inte unikt. Jag vill peka på risken för att det bland våra museer och andra institutioner växer fram en rädslans kultur, där man inte vågar försvara den konstnärliga friheten också när den tar sig kontroversiella uttryck.

Det känns trist att säga: Detta gäller i minst samma grad i dag. Med sitt fega ställningstagande har Världskulturmuseet gjort bort sig grundligt.

Bloggar om saken gör också GT:s kulturredaktör Ingrid NorrmanSanna RaymanSarcasmorama. Birgitta Ohlsson har tidigare skrivit om den kompromisslösa yttrandefriheten. Medierapportering: SR:s kulturnyheter, P4 GöteborgSvD, Göteborgs-Posten, Kyrkans Tidning.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik