Tag Archives: Socialdemokraterna

Stefan Löfven tiger om sitt eget alternativ

Stefan Löfven skriver i Dagens Nyheter att han vill ha en debatt mellan ”de två kandidaterna till statsministerposten” så att väljarna får höra ”hur alternativen ser ut”.

Men så bra då. Han kan ju börja med att berätta hur hans eget regeringsalternativ ser ut.

Om samma artikel: Högbergs tankar (S), Roger Jönsson (S), Johan Westerholm (S), Stefan Hanna (C).

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Varför mörkar Socialdemokraterna sina egna jobbsiffror?

Socialdemokraternas vårmotion ger vissa svar om vart det största oppositionspartiet är på väg. Men på andra områden kvarstår oklarheterna, och det finns också en del rena besynnerligheter som gör att nya frågor måste ställas.

Till att börja med några punkter kring en huvudfråga – jobbpolitiken.

 Socialdemokraterna lyfter, helt korrekt, fram ungdomsarbetslösheten som ett särskilt stort problem för Sverige. Partiet erkänner också på sidan 20 sitt eget misslyckande: det var i slutet av Socialdemokraternas egen regeringsperiod, under perioden 2000–2005, som ungdomsarbetslösheten exploderade från 10 till drygt 20 procent, en nivå där den sedan dess bitit sig fast. (Att siffrorna ligger kvar på samma nivåer trots att Sverige påverkats av den värsta globala ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet är värt att notera, men det är förstås ingenting att vara nöjd med.)

Den första frågan blir då varför Socialdemokraterna tror att det blir mer lockande att anställa om arbetsgivaravgifterna för ungdomar fördubblas – i reda pengar en skatte- och avgiftshöjning på 16 miljarder kronor.

Att sänka eller rentav slopa arbetsgivaravgifterna kan tvärtom vara ett sätt att hålla trösklarna låga för den som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Detta är också huvudtanken bakom nystartsjobben: ju längre du varit arbetslös, desto längre slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifterna när du blir anställd. Det är ett recept som varit framgångsrikt – just nu har nästan 43 000 personer ett riktigt arbete genom nystartsjobb (källa: Arbetsförmedlingen).

Och här kommer nästa förvånande förslag från Socialdemokraterna, nämligen att försämra och försvåra för nystartsjobb just bland ungdomar.

Redan på sidan 5 i vårmotionen sägs att nystartsjobben för ungdomar utan gymnasieutbildning ska villkoras mot att den unge förpliktar sig till en utbildningsplan (fastställd av myndigheten Arbetsförmedlingen, får man förmoda). Inget myndighetsgodkännande, inget nystartsjobb. Och för att verkligen understryka saken sägs att detta ska gälla alla arbetslösa ungdomar utan gymnasieutbildning.

Fråga nummer två blir alltså hur mer byråkrati och begränsningar ska göra det attraktivare att anställa ungdomar genom nystartsjobb.

En annan underlighet är vilken verklighet som Socialdemokraterna utgår från. På sidan 14 och 15 för partiet ett resonemang om vad som kallas ”det varaktiga, egentliga utanförskapet”, och Socialdemokraterna hänvisar då till en PM från Riksdagens utredningstjänst (RUT) med beräkningar av hur den så kallade breda arbetslösheten utvecklas. I motionen återges detta med orden:

”De som befinner sig i varaktig bred arbetslöshet har ökat under i princip hela den undersökta perioden, och ökningen visar inga tecken på att mattas av efter 2006. Även andelen av befolkningen i arbetsför ålder (16–64 år) tenderar att växa över tid.”

Det intressanta är att Socialdemokraternas egen RUT-PM visar något annat, om utvecklingen efter 2010 inkluderas – men av någon outgrundlig orsak återgavs inte siffrorna efter 2010 i motionen.

Som riksdagsledamot beställde jag fram PM:n och fann då att Riksdagens utredningstjänst i själva verket skriver följande:

”Med förbehåll för osäkerhetstalen tenderade andelen av befolkningen i ’bred arbetslöshet’ att minska fram till oktober 2008, varefter trenden vände uppåt. Sedan 2010 har andelen av befolkning i ’bred arbetslöshet’ åter minskat.”

RUT fortsätter sedan: ”De mest rättvisande jämförelserna görs mellan motsvarande månader under olika år”, varefter det presenteras en tabell (nr 1 i PM:n) som visar månadssiffrorna från januari 2006 till januari 2012. Av tabellen framgår att den breda arbetslösheten låg på samma nivå i januari 2012 som i januari 2008 (före finanskrisens utbrott) och på en klart lägre nivå än motsvarande månad 2006.

Fråga nummer tre blir alltså: Varför mörkar Socialdemokraterna jobbsiffrorna i det underlag partiet själv hänvisar till?

Finns det då något beröm alls att ge till vårmotionen?

Ja, det är välkommet att partiet nu verkar backa från sin tidigare idé om ett investeringspolitiskt mål, alltså att staten ska avsätta ett årligt minimibelopp till investeringar oavsett samhällsekonomiska kalkyler.

Idén om ett investeringsmål kunde i förstone låta tilltalande, men den var dålig, och det av samma skäl som det är en dålig idé av Mitt Romney att kräva att anslagen till USA:s försvarsmakt ska utgöra en minimiandel av landets BNP som inte får underskridas oavsett det säkerhetspolitiska läget. Visst ska investeringarna i exempelvis infrastrukturen fortsätta att öka, men det styrande ska inte vara målet att göra av med pengar utan de samhällsekonomiska fördelarna i form av bättre tillväxtförutsättningar eller vinster för miljön.

I medierna: Dagens Nyheter (1), (2), Ekot, SvD (1), (2), Expressen, Aftonbladet (1), (2), SVT (1), (2).

Bland socialdemokrater i bloggosfären snålas det däremot inte på berömmet: Martin Moberg, Johan Westerholm, Annika Högberg, Monica Green. Se å andra sidan Carl B. Hamiltons (FP) kommentar.

8 kommentarer

Filed under Svensk politik

Om RUT och ROT i AB

Härom dagen skrev jag i Aftonbladet tillsammans med mina allianskolleger i skatteutskottet om oppositionens planer på att börja minska på RUT- och ROT-avdragen. Läs gärna här.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

5 extra miljarder i kilometerskatt ingen bra idé

I dag skriver jag på Dagens Industris debattsida, tillsammans med mina allianskolleger i skatteutskottet, om den rödgröna oppositionens förslag om en kilometerskatt på lastbilstransporter. Läs gärna här.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Valrörelsens mest osannolika kamplåt

Serietecknaren David Nessle gör på sin blogg en genomgång av de politiska kampanjlåtar som med dödsförakt används av både partier och enskilda kandidater. Hans sammanfattande omdöme ”Överhuvudtaget verkar det här med ideologisk konst vara en smula vanskligt” får väl betraktas som ett av valrörelsens främsta understatements. Eller för att citera Nessle själv:

Det är liksom svårt att uppleva något skirt och skimrande i rader som:

Vi är en arbetslinje!
Mot ett vänsterexperiment
med kommunister i regeringen!
Mona, hur kunde det gå så långt?

Jag kom alldeles osökt att tänka på detta när jag fick ögonen på valspurtens mest osannolika inslag, Bonnie Tyler-covern ”Gråt allians av vårt hat”.

Här kan du se Göteborgs Förenade Musikalaktivister, Transmilitanta Brigaden, Pantermilitanterna och Göteborgs Queerinstitut sjunga och dansa mot Alliansregeringen, marschera med röda fanor och (fattas bara annat) bolla våldsromantiskt med den obligatoriska gatstenen. För som det står på Queerinstitutets hemsida:

Vi förespråkar ett sexualpolitiskt konfliktperspektiv; det ska vara alldeles omöjligt att försnälla och ofarliggöra vår kamp. Vi tycker att det ofta blir så annars, att kamp reduceras till liberal tolerans och vi vill inte anpassning, snällhet och social fred, vi vill brinnande revolution!

Reaktionerna i bloggosfären går från häpen misstro till jubel. ”Ha ha ha vilken jävla fest! Åt helvete med borgligheten och hela jävla skiten … pepp!!!” skriver signaturen SMS. Feministiskt Initiativs intersektionella medlemsgrupp är så upprymd att den utnämner låten till ”Årets vallåt”.

Kulturtidskriften FLM är mer återhållsam. ”Precis som i En sedelärande instruktionsmusikal i revolutionärt uppträdande saknar dock finalens masscen en estetisk idé som skulle kunna föra videon ett steg närmare de queera musikalmästarna Fred Astaire och Gene Kelly”, noterar recensenten kritiskt.

Bland socialdemokratiska bloggare är reaktionerna milt sagt blandade. Erik Laakso kommenterar saken så här på Thomas Hartmans blogg: ”Att stå och bolla med en gatsten inför ett demokratisk val säger så mycket om vad som rör sig i demokratins utkanter. I extremvänsterns avskrädeshögar florerar hatet […].”

En annan läsare av samma blogg skriver:

Jag såg det där och var övertygad om att det var ytterligare en produkt från ungmoderaternas ’kastaskitpåsocialdemokraterna’-verkstad. Men så upplyste någon mig om att det var på allvar och tänkt som ett stöd för de rödgröna. Jösses Amanda, med sådana vänner, behöver vi några fiender?

Det är lätt att förstå honom med rader som:

Nej nu röstar vi på rött
och kanske rödgrönt eller rosa
Inte på nå’t borgar-as
till och med sossepacket är bättre

Eller varför inte:

vi sprider våra kamper och möts i enat hat
vi tar ingen gisslan när vi störtar er stat
vi kommer segra till slut

Något säger mig att Ibrahim Baylans leende kommer att vara lätt tillkämpat när han tackar för denna extra draghjälp i valspurten.

Andra som skriver om låten: Helsingborgs Dagblad, Dagens Konflikt, Mikke Schirén (V)Vänsterpartiet Sundsvall/TimråLiten tanta, Lasse Franck, Magnus Brahn.

6 kommentarer

Filed under Svensk politik

Mona Sahlin lovar höjda skatter

Mona Sahlin har i dag hållit sitt sommartal. Media har i dag rapporterat från sommartalet. Det är två skilda saker.

Sahlin säger att löntagare och pensionärer ska betala lika mycket i skatt (precis som innan jobbskatteavdraget infördes). Men för att nå dit kan man göra på två sätt:

  1. Sänka skatten för pensionärer.
  2. Höja skatten för löntagare.

Med tanke på att vänsterblocket redan glatt går till val på att höja inkomstskatten för alla löntagare (samtidigt som arbetsgivaravgiften för unga höjs med 10 miljarder, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten gör comeback, kilometerskatt införs, bensinskatten höjs och lite annat smått och gott) – hur troligt är det att Mona Sahlin, Lars Ohly och efterträdarna till Peter Eriksson och Maria Wetterstrand kommer att hålla fingrarna borta från skattehöjningar ända fram till 2014?

Och var någonstans i Mona Sahlins sommartal (manuset finns här) lovar hon att det är genom att sänka skatten för pensionärer som skatteskalan för lön och pension ska bli densamma? 

Vänsterblocket har, som sagt, redan i sin vårmotion lovat att höja inkomstskatten för alla löntagare. Vid en vänsterseger införs ju direkt en generell sänkning av jobbskatteavdraget (plus särskilda skattehöjningar för dem som tjänar lite mer). Det är bara att fortsätta på den vägen.

Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har i Alliansregeringen hittills gjort tre skattesänkningar i rad för pensionärer. Jämfört med den skatteskala som gällde när Mona Sahlin var minister sparar nu en garantipensionär totalt 5 000 kronor om året (inklusive minimibeloppet för den skattesänkning som träder i kraft vid nyåret).

Att nu avskaffa skatteskillnaden mellan lön och pension är väldigt enkelt. Det är bara att höja skatten för den som jobbar.

Att pensionärer ska få sänkt skatt är Alliansen och oppositionen överens om. Det är inte där vägvalet finns. Den stora frågan är om den stora majoritet som arbetar ska få högre skatt eller ej.

Fyra år i rad har Socialdemokraterna och vänsterblocket röstat i riksdagen för att vanligare löntagare ska få högre skatt än med Alliansens politik. Nu går Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ut i valrörelsen och kräver högre skatt, för femte året i rad.

Om detta talar Sahlin, förståeligt nog, ingenting. Men det är där den stora skillnaden finns i skattefrågan.

Media: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Mats Knutson (SVT), Expressen, Aftonbladet.

Bloggosfären: Mina moderata karameller, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Rasmus Jonlund. Monica Green (S) har som vanligt en helt annan syn på verkligheten.

3 kommentarer

Filed under Svensk politik

Sifo: Alliansen leder, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna på gränsen

Med drygt en månad kvar till valet ligger Alliansen kvar i ledning enligt dagens Sifo, rentav med en minimal (och förstås inte säkerställd) ökning av försprånget från 3,3 till 3,6 procentenheter. I praktiken är ställningen mellan blocken svårbedömd eftersom skillnaden inte är tillräcklig för att ligga utanför felmarginalen. Att mätning efter mätning visar på ett övertag för Alliansen visar ändå att utgångsläget är hyggligt inför en ohyggligt jämn slutspurt.

Det är förstås roligt att Folkpartiet ökar en aning, men allra mest intressant är att såväl Centerpartiet som Kristdemokraterna nu hamnar på betryggande avstånd från fyraprocentspärren. Samtidigt ligger både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet så nära spärren att inget av partierna kan veta om det alls blir riksdagsplatser.

Valrörelsen har inte börjat bra för vare sig Lars Ohly eller Mona Sahlin. Massmediernas olyckskorpar har länge kraxat om Centern och KD, men just nu är det faktiskt Vänsterpartiet som löper störst risk att få tömma sina kanslilokaler i riksdagshuset. När kommer rapporteringen om detta?

I massmedia: Svenska Dagbladet, Dagen, Expressen, SVT, Aftonbladet.

Bloggosfären: Mikael Abramsson, Per AltenbergMikael AnderssonPeter AnderssonThomas Böhlmark, Mattias GrängzellDen hälsosamme ekonomistenHögbergs tankar, Joakim Hörsing, P.-O. KjellbergRasmus Lenefors, Martin Moberg, Kent PerssonTommy Rydfeldt, Röda BergetLasse Strömberg, Mathias Sundin och många till. (Är det bara män som kommenterar opinionsmätningar …?)

7 kommentarer

Filed under Svensk politik