Tag Archives: skola

Bra nyhet om minoritetsspråk

Det här är en riktigt bra nyhet för dem som berörs. I dag gav Erik Ullenhag (FP), statsråd med ansvar för minoritetspolitik, beskedet att regeringen nu stärker rätten till undervisning i minoritetsspråk i skolan genom att slopa kravet på att eleven ska ha grundläggande kunskaper.

Varför är det här betydelsefullt? Bland annat därför att den svenska staten varit inte bara ointresserad av de minoritetsspråk som talats här i landet sedan århundraden, utan närmast negativ. Den seglivade myten att Sverige historiskt sett varit ett homogent, enspråkigt land är just en myt, som har skapat svåröverskådliga skador.

Det dröjde till år 2000 innan Sverige slutligt erkände sina fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De första åren hände inte så mycket utöver att rätten till förskoleundervisning och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil stärktes i ett begränsat antal kommuner i Norrbotten, men efter regeringsskiftet 2006 har det gått fortare.

Det här är en fråga där Folkpartiet är en pådrivande kraft. Ända sedan 2000-talets början är det liberala politiker som varit tidigast och tydligast med att formulera en politik för hur situationen för minoritetsspråkstalare ska förbättras. Detta är frågor som jag själv ägnat en hel del tid som riksdagsledamot, och jag är glad över att ha kunnat vara en del i denna process.

Under först Nyamko Sabuni och därefter Erik Ullenhag har förändringarna kommit slag i slag. Statsanslagen för minoritetspolitiken har mångdubblats, antalet kommuner med stärkt rätt till minoritetsspråksservice på finska och samiska har ökat till över 60 och kravet på minimistorlek på undervisningsgrupper har slopats för minoritetsspråken, för att nämna något.

I dag kom alltså nästa pusselbit på plats: att det också ska bli möjligt med nybörjarundervisning i minoritetsspråk inom modersmålsundervisningen. Jag kommer direkt att tänka på två situationer när detta betyder extra mycket: dels i tvåspråkiga familjer där något annat språk är vardagsspråket, dels när det gäller sydsamiska och andra hårt trängda minoritetsspråk där antalet brukare är så lågt att språkets fortbestånd är hotat.

Att det talas många språk i Sverige är inget problem, det är en rikedom – oavsett om det handlar om språk som talas här sedan urminnes tider eller först på senare år. Jag är stolt över att vara aktiv i ett parti som i valet mellan svenska och andra språk inte svarar ”antingen eller” utan ”både och”.

Medier i dag: Sisuradio, Uutiset. Folkpartiets senaste rapport om bättre villkor för finska språket. Klicka här för att se min egen riksdagsaktivitet kring minoritetsspråk. Bloggtips: Intresse finns (om bristande tillgång på finskspråkig förskola), Folkpartiet Järfälla.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Tio hbt-reformer för nästa mandatperiod – tio skäl att rösta FP

Könsneutral äktenskapsbalk, världens kanske starkaste diskrimineringslag, ny DO-myndighet, nationell handlingsplan mot våld i samkönade relationer och hedersbrott med hbt-motiv – listan över vad som uträttats på hbt-området under Alliansregeringens första mandatperiod är lång.

Men det finns lika mycket kvar att göra. När bröllopsklockorna slutat ringa finns osynliggörandet, diskrimineringen och hatbrotten kvar i vardagen. Unga hbt-personer är dubbelt så utsatta för våld i hemmet jämfört med andra ungdomar. Och trots alla reformer finns det kvar förtryckande lagar, särskilt för transpersoner.

Här är tio konkreta hbt-frågor som behöver stå i fokus nästa mandatperiod.

  1. Värna asylrätten – utvärdera utlänningslagen. Hbt-personer som flyr av fruktan för sina liv måste få en rättssäker och individuell prövning. Kritiken mot hanteringen av hbt-flyktingars asylärenden har inte tystnat. Utlänningslagen måste utvärderas och om möjligt bli ännu tydligare.
  2. Ökat arbete mot hatbrott. Ta fram en nationell handlingsplan mot rasistiska, antisemitiska, antimuslimska, homo-, bi- och transfobiska och alla andra hatbrott, och öronmärk pengar för att förverkliga planen.
  3.  Fri rörlighet i EU också för samkönade par. Utvidga EU:s familjebegrepp så att personer som lever med någon av samma kön får samma självklara rätt att ta med sig sin familj när de flyttar inom EU.
  4.  Stark diskrimineringslag i EU. Inför ett förbud på EU-nivå mot diskriminering i hela samhällslivet, och inkludera både sexuell läggning och könsidentitet i diskrimineringsgrunderna.
  5. Offentlig service på lika villkor. Förbättra hbt-kompetensen i skola, vård, omsorg, socialtjänst, rättsväsende och andra delar av offentlig verksamhet. Det är dags att bryta med den ingrodda föreställningen att medborgaren ska bemötas som om han eller hon är heterosexuell till dess att motsatsen bevisas.
  6.  Modern lag om könskorrigering. Slopa kravet på tvångssterilisering och skilsmässa. Tillåt även utländska medborgare att få könskorrigering.
  7.  Liberalare namnlag. Förtydliga namnlagen så att vuxna människors rätt att välja namn oavsett könsrollstraditioner klargörs en gång för alla.
  8. Jämlika regler om föräldraskap. Partnern till den kvinna som får barn efter givarinsemination ska kunna erkännas som juridisk förälder lika snabbt och smidigt oavsett om partnern är man eller kvinna. Med andra ord, ändra reglerna om moderskapspresumtion.
  9.  Varför ska inte lesbiska få möjlighet till äggdonation? I dag är det tillåtet med äggdonation eller spermiedonation, men inte båda tillsammans. Det gör att kvinnor som lever med kvinnor på förhand är uteslutna från möjligheten till äggdonation. Det är dags att se över den bestämmelsen.
  10.  Utred surrogatföräldraskap. Surrogatföräldraskap är en del av verkligheten och kommer att vara det så länge som provrörsbefruktning förekommer (för det är ju det det handlar om). Min egen åsikt är att Sverige bör ha en lagreglerad möjlighet till surrogatföräldraskap, men det viktigaste på kort sikt är att bryta tystnaden och se till att diskussionen bygger på fakta och inte på rädsla. Utred situationen för barn som kommer till världen genom surrogatmödraskap, och utred också situationen för surrogatmammorna själva.

Listan hade enkelt kunnat göras längre, men jag drar streck här. En del av dessa punkter har stöd av flera partier i riksdagen, men det finns bara ett parti som tydligt står upp för hela listan – Folkpartiet.

En röst på Sveriges liberala parti är bästa garantin för fortsatta hbt-reformer och en fortsatt nedmontering av heteronormen. Vill du dessutom ha en riksdagsledamot som aktivt driver på i dessa frågor? Sätt ett kryss för mig om du bor i Stockholms läns valkrets.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Europeisk politik, Svensk politik

2-1 till Alliansen, Reinfeldt leder stort – och Miljöpartiet har blivit S-filial

Ett halvår kvar till valet och redan börjar strömmen av opinionsmätningar bli allt stridare. I dag kom två stycken.

Dels har Ekot låtit Sifo undersöka vilka frågor som allmänheten anser är viktigast inför valet. Även om svarsbilden är splittrad är det tydligt vilka de tre viktigaste områdena är: i fallande ordning sysselsättning/jobb, sjukvård och utbildning/skola.

Värt att notera är att Alliansen anses klart mer trovärdig än vänsterblocket i två av dessa tre frågor. I jobbfrågan leder Alliansen med 34 procent mot 25, i skolfrågan med 35 procent mot 25, medan förhållandet är 22-33 på sjukvårdsområdet.

Ovanpå detta kommer ännu ett ovälkommet besked för Mona Sahlin när TV4 låtit Novus ställa frågan om allmänhetens förtroende för Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

Jag tycker nästan synd om Sahlin för den här utklassningen: 47 procent har mycket eller ganska stort förtroende för Fredrik Reinfeldt medan bara 19 procent har mycket eller ganska stort förtroende för Mona Sahlin. Med tanke på opinionsläget mellan blocken betyder detta att Mona Sahlin inte ens har förtroende bland sina egna.

En annan intressant sak är att Miljöpartiets roll som filial till Socialdemokraterna bekräftas i Sifos undersökning. Det normala är ju att ett partis sympatisörer tycker att det egna partiet har den bästa politiken i de viktiga samhällsfrågorna. Moderatväljare gillar Moderaternas skolpolitik, socialdemokrater gillar Socialdemokraternas jobbpolitik och så vidare.

Så ser det också ut i de flesta partier, med ett enda undantag: Miljöpartiet. Det visar sig nämligen att Miljöpartiets väljare på punkt efter punkt tycker att det parti som har den bästa politiken är – Socialdemokraterna!

Jobbfrågorna? Miljöpartiets väljare tycker att Socialdemokraterna är bäst (23 procent mot 13 procent för det egna partiet).

Sjukvården? MP-väljarna gör tummen upp för Socialdemokraterna (38 procent mot 10 procent för MP-politiken).

Skolan? Också här Socialdemokraterna i topp: 26 procent av MP-väljarna gillar S politik bäst, mot 14 procent för Folkpartiet och 11 procent för MP:s egen skolpolitik.

Äldrevården? Samma sak här, 29 procent av MP-väljarna vill ha Socialdemokraternas politik medan bara 9 procent föredrar det egna partiet.

Det stora undantaget är förstås miljöpolitiken, där 87 procent av Miljöpartiets väljare gillar det egna partiets politik bäst.

Kort sagt: Miljöpartiet är i praktiken ett parti för socialdemokrater som gillar miljöfrågor. Så ser det ut, och det vet förstås Miljöpartiets ledarskikt – och det är detta som ligger bakom MP:s friska kannibaliserande inom vänsterblocket.

Nu försöker Miljöpartiet framställa sig som ett fräscht mittenalternativ. Fan tro’t. Inom alla sakfrågor som Sifo undersökt är det tydligt att Miljöpartiets väljare vill ha en tydlig vänsterblockspolitik.

Det är också där som Miljöpartiet har placerat sig själva – i vänsterburen. Tråkigt för politiken, men en viktig information inför valet.

Pingat på Intressant.se. Läs också Svenska Dagbladet, Dagens NyheterGulan Avci och Pär Gustafsson.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Politiska kultböcker, 6:e plats: Kristina Ahlmark-Michaneks ”Jungfrutro och dubbelmoral”

HON: Tror du på samlag för vänskaps skull?

HAN: Mja … Jag kan nog tänka mig med ovänner också.

Den här dialogen (hämtad från en Knäppupp-revy 1963) hade varit omöjlig några år tidigare, helt enkelt för att uttrycket ”samlag för vänskaps skull” då var helt okänt. Men 1962 utkom journalisten Kristina Ahlmark-Michanek med debattboken ”Jungfrutro och dubbelmoral”, och efter det blev svensk sexualdebatt sig aldrig riktigt lik.

I dag tror många att den svenska sexualdebatten blev radikal och ifrågasättande i och med 68-vänstern, men sanningen är en helt annan. Den stora vändningen kom redan i början av 1960-talet, och det var inte socialister och kommunister som gick i bräschen utan debattörer som oftast hade sin hemvist i det liberala lägret.

Var Kristina Ahlmark-Michanek stod på den politiska skalan vet jag inte riktigt, men i debatten hade hon sällskap av unga liberaler som Hans Nestius, Eva Moberg, Gabriel Romanus och många därtill. Det är här, och inte hos nyvänsterns marxistiska dogmatiker, som vi hittar de personer som gick i spetsen för fri abort, avskaffat porrförbud, fördomsfri sex- och samlevnadsundervisning och mycket annat som senare blev verklighet.

Ahlmark-Michaneks särskilda fiende i detta sammanhang var skolans sexualundervisning. Redan 1955 hade Sverige blivit först i världen med obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning, men det betydde inte att undervisningen var särskilt radikal till sitt innehåll.

Tvärtom talade Skolöverstyrelsens lärarhandledning om att sexualundervisningen skulle rekommendera sexuell avhållsamhet ”under uppväxtåren”, och att ungdomen måste få lära sig att ”sexualiteten når sin fullvärdiga utformning endast i förbund med kärlek”. Ett sexualliv ”utan känslomässig anknytning till motparten” kan aldrig, enligt Skolöverstyrelsen, ge verklig tillfredsställelse.

I denna hållning fick SÖ uppbackning från tongivande sexualrådgivare som Lis Asklund och Torsten Wickbom, som i böcker gett uttryck för att pojkar i tonåren har en ”pockande och stark” sexualdrift medan ”flickorna måste lära sig att hålla på sig”.

Struntprat och floskler, menade Kristina Ahlmark-Michanek. Sanningen är att det finns massor av ungdomar som har sex under uppväxtåren, och det finns inte heller någon som helst anledning att formulera någon allmän princip om att det är fel att ha sex med någon man inte är kär i. En sådan hållning leder bara till dubbelmoral och drabbar dessutom kvinnor, eftersom unga kvinnor som tar för sig sexuellt straffas extra hårt (därav titeln ”Jungfrutro och dubbelmoral”).

Uttrycket ”samlag för vänskaps skull” blev det allmänna slagordet för denna hållning, men lustigt nog finns det inte med i boken. Däremot finns det en passage där Kristina Ahlmark-Michanek vill beskriva ”den nya, rena … sexualmoralen” genom att återge handlingen i Henri-Georges Clouzots film ”Sanningen” med Brigitte Bardot i en av huvudrollerna:

Bardots Dominique är i en scen husvill och ledsen och en av pojkarna i gänget, Michel, ser sig nödsakad att erbjuda den stackars vinddrivna flickan husrum. ”Vi är ju i alla fall kompisar”. De kommer hem till Michels anspråkslösa lya, han är trött och hans säng är smal. Michel läser tidningen medan Dominique ålar ned bredvid väggen intill honom. Han gäspar så småningom, släcker förstrött lampan och upptäcker efter en stund, helt slumpartat föreställer man sig, ”så mjuk du är” och tillägger efter ytterligare en stund: ”Ska vi … för vänskaps skull?”

Mycket har förstås hänt i sexualdebatten sedan 1962, men samtidigt finns det annat som är sig obehagligt likt. I dag är den dominerande åsikten inte längre att flickor måste ”lära sig att hålla på sig” fram till äktenskapet, utan det anses av de flesta i sin ordning att unga har sex. Men med jämna mellanrum utbryter i stället skräck över att de har fel slags sex (analsex, gruppsex eller vad det nu kan vara). Och den kvinnliga sexualiteten bedöms fortfarande efter helt andra måttstockar än den manliga.

”Jungfrutro och dubbelmoral” förtjänar att kallas klassiker, som en av de skrifter som satte i gång 1960-talets stora sexualdebatt. Även om det förstås finns vissa retoriska överdrifter präglas resonemangen av en frejdighet och klarhet som känns uppfriskande lika mycket nu som i gångna tider. Läs den!

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar