Tag Archives: politik

Mycket återstår för jämställda kommunledningar

Sveriges Television sätter sökarljuset på en viktig jämställdhetsfråga: att så relativt få kvinnor kommer fram till de allra viktigaste maktpositionerna i Sveriges kommuner. Medan könsfördelningen är så gott som jämn i riksdagen och regeringen, så är fördelningen mycket skevare i många kommuner.

Man kan visserligen diskutera om det finns smärre felkällor i mätmetoden, där enkäter i sommartid till kommunerna verkar ha spelat en viktig roll. Men det lär inte förändra bilden nämnvärt: totalt sett är det inte ens 40 procent kvinnor bland ledamöterna i kommunernas maktcentrum, kommunstyrelserna.

Ett enskilt parti i en enskild kommun kan alltid hitta förklaringar. Men när det handlar om ett återkommande mönster för landets 290 kommuner som helhet, då är det ett bevis på att det återstår en hel del glastak att krossa.

Här är det viktigt att de politiska partierna sopar rent framför egen dörr, och vågar tala öppet om att jämställdhetsarbetet också måste gälla partiet internt. En sak som Folkpartiet gör sedan 2005 för att synliggöra frågan är att publicera särskilda jämställdhetsbokslut som läggs fram som en del av de ordinarie handlingarna till partiets högsta beslutande organ, landsmötet. I dessa jämställdhetsbokslut, som tillkom på initiativ av Karin Pilsäter, publiceras bland annat detaljerade siffror om könsfördelningen på olika förtroendeuppdrag både inom partiet och i kommun, landsting och riksdag. Utvecklingen sedan 2005 går åt rätt håll – men mer behöver göras.

Att följa upp könsfördelningen handlar inte om att ropa på kvotering, utan om att synliggöra en verklighet som är långt ifrån jämställd. Eller är det någon som på allvar menar att det skulle vara kompetens och inget annat som gör att det är över 50 procent fler män än kvinnor bland ledamöterna i landets kommunstyrelser?

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Nu föreslås friare regler om namn

I dag har namnlagskommittén, där jag själv varit Folkpartiets ledamot, lämnat över sitt betänkande till justitieministern. Efter drygt tre års utredningsarbete lägger vi fram ett förslag till en helt ny lag om personnamn.

Som liberal är jag mycket nöjd med kommitténs förslag. På ett antal punkter ökar den enskildes frihet genom att det blir enklare att välja namn efter egna önskemål, och flera av förändringarna är ganska ordentliga.

Det i särklass populäraste förslaget kommer antagligen att bli att vi föreslår återinförande av möjligheten att ta dubbla efternamn. Samtidigt avvecklas det unikt krångliga systemet med mellannamn, som nog är den del av svensk namnlagstiftning som skapat irritation och ilska hos flest människor.

Det kommer alltså att bli tillåtet för makarna Johansson och Lindberg att skapa ett gemensamt dubbelt efternamn, Johansson-Lindberg (med eller utan bindestreck). I dag finns inte den möjligheten.

Mellannamn, som hittills utgjort alternativet för den som inte velat släppa det ena efternamnet, är bara tillåtet att använda för den ena av makarna. I exemplet ovan är det alltså tillåtet för den ena maken att heta Johansson som mellannamn och Lindberg som efternamn. Men den andra maken får då inte ha mellannamn, utan ska bara heta Lindberg. Och mellannamn går, till skillnad från efternamn, inte i arv till barnen.

Mellannamn har varit det i särklass mest svårbegripliga och impopulära inslaget i lagstiftningen om namn. Nu föreslår vi alltså en rejäl liberalisering genom att möjligheten att skapa nya dubbla efternamn återinförs. Den som redan har ett mellannamn ska givetvis få behålla det, men kan när som helst begära att det omvandlas till ena ledet i ett dubbelt efternamn.

En annan viktig förenkling är att det blir tillåtet för alla att byta till ett efternamn som redan bärs av minst 2 000 personer. Den som i dag är trött på sitt efternamn, och inte vill byta till något som tidigare funnits i familjen, måste uppfinna ett helt nyskapat namn. Lagstiftningen har alltså drivit på i riktning mot att efternamn gradvis blir allt mer särskiljande.

Att vem som helst inte får byta till ett redan existerande efternamn kan motiveras med att familjer med unika namn bör få ha namnet i fred. Men ingen Andersson, Sundkvist eller Hägg (för att ta några väldigt vanliga namn) kan rimligen känna sig kränkt för att ytterligare en person i landet tar samma efternamn.

Min liberala utgångspunkt är att den enskilde ska ha så stor frihet som möjligt att välja sitt eget namn. Förslaget från namnlagskommittén går också i den riktningen när det gäller så gott som allt.

Det enda undantaget är att vi föreslår en viss åtstramning när det gäller möjligheten att byta till ett efternamn som burits av en utdöd, men historiskt känd släkt. (Detta gäller förstås oavsett om släktnamnet är adligt eller inte – lagen är helt neutral.) Även om namnskyddet normalt sett utslocknar en viss tid efter att namnet upphört att användas, så anser jag att historie- och kulturarvsargument talar för att det bör bli lite svårare än hittills att byta till ett efternamn som haft betydelse i historien. Den rättspraxis som utvecklats har i praktiken inneburit att efternamn måste stå med eget uppslagsord i Nationalencyklopedin för att vara skyddade, vilket lett till ett betydande godtycke. På den här punkten föreslår vi alltså att reglerna skärps något.

Könskonträra namn, då? Här har rättsutvecklingen redan hunnit lösa de problem som transpersoner och andra har mött: genom praxisändringar och domar i Regeringsrätten står det numera klart att den som efter egen ansökan vill ta ett nytt förnamn inte ska mötas av ett avslag bara för att namnet inte traditionellt förknippats med det juridiska könet. Kommittén konstaterar faktum och föreslår inga ändringar.

Namnlagskommitténs förslag innebär alltså rejäla kliv mot en liberalare och modern lagstiftning. Nu väntar remissbehandling, och i bästa fall kan en ny lag vara på plats 2015.

I medierna: Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på DN Debatt. Yvonne Andersson (KD) är emot vissa av förslagen. Sveriges Radio, Svenska Dagbladet. Bloggar gör Emma Carlsson Löfdahl (FP), Anti Avsan (M), Felix König (LSU), Mats Olsson (V, som verkar ha missuppfattat ett av förslagen) och Lars Wilderäng på Cornucopia.

6 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Viktigt besked för transungdomar

I Sverige har arbetet för att stärka hbt-personers rättigheter till allra största delen gått genom riksdagen. Där skiljer vi oss från anglosaxiska länder, där domstolarna har en mycket större roll i att förändra rättskipningen och där det alltså kan vara lika viktigt att driva rättsprocesser som att påverka politiker.

Men ibland kan rättsprocesser också i Sverige skapa vägledande beslut som ökar friheten för många människor. Ett intressant exempel på detta är Regeringsrättens dom i det så kallade Madeleine-målet från 2009, där domstolen en gång för alla slog fast att vuxna människor ska ha rätt att skaffa sig ett nytt förnamn oavsett om det är traditionellt manligt eller kvinnligt. Därmed satte landets högsta förvaltningsdomstol punkt för en tidigare praxis där myndigheter hindrat främst transpersoner från att välja det förnamn de själva identifierar sig med.

Tyvärr var detta inte slutet på sagan. I Sverige hanteras nämligen namnärenden av två olika myndigheter, och det var bara den ena myndigheten – Skatteverket – som var part i Madeleine-målet. Hur den andra myndigheten, Patent- och registreringsverket, skulle hantera motsvarande situationer har hittills varit oklart, speciellt när det gäller ungdomar som vill byta förnamn men inte fyllt 18 år.

Men under sommaren har det kommit besked från PRV. Enligt ett pressmeddelande från bland andra RFSL och RFSL Ungdom säger PRV numera att myndigheten inte kommer att bedöma ärenden som gäller byte till ”-dotter”-efternamn eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån den sökandes juridiska könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

För omyndiga ungdomar har PRV redan tidigare ställt kravet att både ungdomen själv (om hen är 12 år eller äldre) och vårdnadshavarna måste stå bakom en ansökan om namnändring. På den punkten är det alltså ingen ändring, men det viktiga i det nya beskedet är att PRV klargör att dessa regler ska tillämpas lika också för transungdomar som vill ändra förnamn.

Det är ett bra besked. Det kommer också rätt i tiden, eftersom hela namnlagstiftningen just nu är under översyn av den parlamentariska namnlagskommittén.

Jag har glädjen att vara Folkpartiets ledamot i kommittén, som just nu djupdyker i en mängd frågor om allt från unika släktnamn och gårdsnamnen i Dalarna till de svårbegripliga reglerna om mellannamn.

Jag bedömer att det finns anledning att förtydliga och förenkla dagens lagstiftning på en hel del punkter. Men sommarens besked från PRV skapar redan nu större tydlighet på åtminstone en punkt, som är nog så viktig för dem som berörs.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor

Om RUT och ROT i AB

Härom dagen skrev jag i Aftonbladet tillsammans med mina allianskolleger i skatteutskottet om oppositionens planer på att börja minska på RUT- och ROT-avdragen. Läs gärna här.

1 kommentar

Filed under Svensk politik