Tag Archives: klimat

Miljöpartiet gör miljön en björntjänst

Dagens Nyheters pappersupplaga uppmärksammar i dag att en forskargrupp vid Chalmers slår larm om att bara var fjärde bil i Sverige kommer att kunna drivas med förnybar energi år 2030. Det skulle i så fall vara långt under de svenska miljö- och klimatmålen.

”Den allra mest optimistiska bedömingen är att 28 procent av vägtrafiken kan förses med inhemsk förnybar energi år 2030”, säger Maria Grahn vid institutionen för energi och miljö vid Chalmers till DN.

Med andra ord – mer behöver göras. Utvecklingen går inte alls tillräckligt snabbt.

Vad gör då det parti som värnar miljön så mycket att man tagit in den i partinamnet? Jo, Miljöpartiet tycker att det är hög tid att svenska staten minskar på engagemanget, och avvecklar det särskilda bolag som bidrar med riskkapital till forskning om och utveckling av miljövänligare fordon. Dessa forskningspengar ska i stället styras över till tåg, spårvagnar och annan kollektivtrafik.

Miljöpartiets logik är, milt uttryckt, inte helt glasklar.

Ingen kan förneka att det är vägtrafiken som är den stora klimatboven i transportsektorn. Men det är just på det området som Miljöpartiet vill minska tillgången till FoU-medel. I klartext: mindre pengar till elbilar och bränsleceller.

Tycker Miljöpartiet att det redan forskas alldeles tillräckligt? Eller tror man att problemet redan är på väg att lösa sig av sig självt?

Knappast. Den egentliga orsaken är snarare att hämta i Miljöpartiets djupt rotade, närmast känslomässiga fientlighet mot vägtrafik. Forskning om bilar är helt enkelt fel, även om det råkar vara miljövänliga bilar.

Visserligen säger partiets talesperson Karin Svensson Smith til Ekot att partiet absolut inte vill styra forskning, utan bara vill att det statliga riskkapitalbolaget i fråga (Fouriertransform AB) ska kunna investera i all sorts transportforskning. Men denna försäkran blir ganska ihålig när hon i samma andetag framhåller:

De pengarna behövs för att stödja framtidens transportslag, inte satsa på det som hör dåtiden till. Vi vill stödja tåg, spårvagnar, vintersäkra spårfordon.

Tydligare kan det knappast sägas: vägfordon ska man inte satsa på, eftersom det inte är ”framtidens transportslag” utan ”hör dåtiden till”.

Och visst kräver klimatomställningen en rejäl satsning på spårtrafik och andra kollektiva transportmedel. Men det vi nu diskuterar är själva fordonstekniken ur klimatsynpunkt. Är det mest brännande problemet i så fall att få bukt med de svårartade koldioxidutsläppen från våra eldrivna tåg och spårvagnar? Självklart inte. Det viktigaste borde vara att åstadkomma en rejäl förändring på vägsidan – det är där som problemen finns.

Enda sättet att komma runt detta är att hävda att vägtrafiken inte kommer att behövas i framtiden. Och jag tror personligen att det är här som vi hittar pudelns kärna.

Under hela Miljöpartiets existens har partiet låtit visionerna formas så fritt att de övergår till det rent utopiska. Det märks i det beryktade kongressbeslutet om att avskaffa räntan, det märks i energipolitiken.

Och det märks inte minst i deras transportpolitik där många miljöpartister helst inte vill låtsas om att bilen (om än inte bensinbilen) kommer att spela en mycket viktig roll också i framtiden.

Säkert är det också detta världsfrånvända drag som gör att Miljöpartiet, i en nyligen genomförd opinionsmätning hos allmänheten, rankades som det näst mest önsketänkande partiet i svensk politik. (Koalitionspartnern Vänsterpartiet kom före, med en hårsmån.)

Nu invänder kanske vän av ordning att Karin Svensson Smith möjligen inte alls är emot forskning på vägfordon, utan bara menar att de statliga pengarna hittills har gått till dålig forskning på föråldrad teknik som borde mönstras ut.

Låt oss därför gå in på Fouriertransforms hemsida och se vilka projekt man hittills investerat i:

  • 10 miljoner till utveckling av nya kompositmaterial, upp till 90 procent lättare än dagens material, att användas till fixturer i fordon
  • 40 miljoner till utveckling av ett återvinningsbart bipolärt batteri för fordonsbruk med beräknad tillverkningskostnad på en tredjedel av dagens hybridbatterier
  • 10,5 miljoner till utveckling av kraftelektronik med potentiell användning i hybridfordon
  • 60 miljoner till utveckling av nya bränslecellsystem där t.ex. väte kan användas som energikälla
  • 40 miljoner till utveckling av effektivare verktyg och programvara för fordonstillverkning

Är denna lista verkligen det skrämmande beviset för att staten satsar riskkapital i sådant som ”hör dåtiden till”?

Med undantag för den sista punkten, där Fouriertransports information är så knapphändig att den är svår att bedöma, framstår det tvärtom som mycket rimliga satsningar för att gynna utveckling av miljövänliga transporter. Flera av satsningarna (inte minst den första) är dessutom av generellt intresse på många fler områden än just vägtransporter.

Till sist, för att inte bli missförstådd (en del väljer säkert att missförstå ändå, men det får jag ta med jämnmod):

Att klimatomställningen kräver en rejäl satsning på kollektivtrafik och spår är inte ett dugg kontroversiellt. Det är exakt detta som avspeglas i exempelvis regeringens transportpolitik och som nu ger konkret avtryck i hela landet, vare sig vi talar om järnvägstunneln under Stockholms city eller tidigareläggningen av Haparandabanan.

Men också i framtiden kommer en mycket betydande del av transportarbetet i Sverige att ske på vägar, genom privatfordon och lastbilar. Att påskynda övergången till en miljövänligare fordonsflotta måste då vara en av de viktigaste satsningarna.

Och att, som Miljöpartiet gör, kräva strypta forskningssatsningar på området miljövänligare vägtrafik är sannerligen att göra hela klimatfrågan en riktig björntjänst.

Men det leder säkert till applåder bland utopisterna i det egna partiet. Och ett inslag i Ekot blev det ju också.

(Sedan är det en annan fråga om staten alls ska starta riskkapitalbolag. Men eftersom Miljöpartiet uppenbarligen inte har något emot statliga riskkapitalbolag som sådana, så tar jag inte upp den tråden här.)

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Betala mer och bli en bättre människa

Är man en god och fin människa om man betalar extra mycket i mataffären? Ja, enligt Naturvårdsverket är man rentav en klimathjälte. Men är det så enkelt att dra den slutsatsen?

Statliga Naturvårdsverket presenterade i fredags en om svenska konsumenters syn på klimatförändringen. Svaren visar på ett glädjande stort miljöintresse: 82 procent tror att företag i framtiden kommer att behöva bry sig mer om klimatfrågan, 68 procent tycker att företagen är för dåliga på att berätta om sitt klimatarbete och hela 91 procent tror att det vore bra med någon form av klimatmärkning.

Men så har vi det här med prisnivån. Hela 77 procent av de tillfrågade anger att de absolut (33 procent) eller troligen (44 procent) kan tänka sig betala fem procent mer för en vara eller tjänst om de vet att företaget i fråga arbetar för att begränsa klimatförändringen.

Lars Westermark, chef för klimatpolicyenheten vid Naturvårdsverket, kommenterar: ”Det är positivt att så många kan tänka sig att betala mer för att bidra till att begränsa klimatförändringen i en tid då det finns en stor oro för den ekonomiska utvecklingen.”

Men stopp nu – det var ju inte det frågan handlade om. Den fråga som folk fick ta ställning till handlade inte om folk ville betala för att begränsa klimateffekten, utan om företagens klimatarbete gjorde folk mindre priskänsliga. Det är två helt olika saker. Naturvårdsverket undersökte om människors vetskap att ett företag gör klimatsatsningar får dem att betala mer i största allmänhet för att köpa företagets varor – oavsett om fördyringen hade något med klimatsatsningarna att göra eller ej, och oavsett om den prishöjda varan hade blivit klimatvänligare.

I praktiken har alltså det tjänstvilliga Naturvårdsverket gjort en marknadsundersökning för att ta reda på om företagens klimatarbete kan användas som argument för att pressa upp priset till konsumenterna. Och på verket är man glada och nöjda när svaret blir ja.

För att ingen oklarhet ska råda om min egen inställning: Jo, klimathotet är ett akut problem och ja, det kommer att krävas investeringar och andra kostsamma omställningar för att motverka växthuseffekten. Men samtidigt finns det många åtgärder som både är klimatsmarta och sparar pengar, till exempel effektivare energianvändning. Och bara för att samhället klimatanpassas försvinner inte behovet av konkurrens och prispress – i konsumenternas tjänst.

Med andra ord: en del klimatåtgärder kommer att kräva pengar, men det vore fullkomligt bakvänt att låta klimatarbetet bli ett fribrev för allmänna prishöjningar.

Nu är ju Naturvårdsverket långt ifrån ensamma om den här sammanblandningen. Det finns få saker som är så effektiva som dåligt samvete för att få människor att lätta på plånboken – och dessutom är de flesta ärligt intresserade av att rädda miljön och klimatet.

Affärsmännen är inte dummare än att de i detta ser en fin möjlighet att pressa upp sina vinstmarginaler. Att de blir påhejade av Naturvårdsverket är desto mer bekymmersamt eftersom de svenska konsumentpriserna inte direkt är låga.

Visst ska vi använda vår konsumentmakt för att förändra samhället! Men klimathotet bemöts inte genom att vi slutar titta på prislappen.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 23 november 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik