Tag Archives: jobb

Tips till Miljöpartiet: Riv Gamla stan!

I dag frågas Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ut i SVT. Den enda saken jag har på önskelistan är att han får frågor om valrörelsens hittills roligaste utspel, nämligen när Miljöpartiet häromdagen berättade att det skulle bli 200 000 fler jobb i Sverige om Bromma flygplats stängs och bebyggs med 50 000 bostäder.

Miljöpartiet tror tydligen detta på fullt allvar. ”Vi som politiker måste våga ha visioner”, sade Miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm Daniel Helldén och hänvisade till siffror från Riksdagens utredningstjänst (RUT).

Det är bara ett enda litet problem: RUT-utredningen visade inte alls detta.

Att Daniel Helldén ändå bifogade utredningen till sitt pressmeddelande tyder på en berömlig djärvhet, gränsande till dödsförakt.

Man kan tänka sig två förklaringar.

Antingen tror Miljöpartiet på fullt allvar på sitt eget påstående. Eller så tror Miljöpartiet att ingen orkar läsa bilagan.

Riksdagens utredningstjänst har förstås inte räknat fram att jobben i Sverige blir 200 000 fler ifall Bromma flygplats bebyggs med bostäder. RUT har svarat på en helt annan fråga, nämligen hur många jobb som byggandet av 50 000 bostäder skulle skapa. Var dessa bostäder ligger spelar förstås ingen roll.

RUT har dessutom försett sin utredning med flera viktiga förbehåll som Daniel Helldén suveränt glider förbi. Till att börja med kommer RUT med det försynta påpekandet att deras siffror inte tar hänsyn till det som på nationalekonomiska kallas alternativkostnader, dvs. att samma resurser kanske kan skapa lika många eller ännu fler jobb om de används till något annat (till exempel att bygga 50 000 bostäder någon annanstans i Storstockholm än ovanpå en flygplats). RUT betonar dessutom att deras räkneexempel bygger på att det finns tillräckligt många arbetslösa, välutbildade byggnadsarbetare till hands och att kostnaden för att rekrytera dem är noll kronor.

När detta väl är sagt ska jag ändå ge Miljöpartiet rätt på en punkt. Det måste sannolikt skapa en hel del arbetstillfällen att ersätta Bromma flygplats med bostäder. Först måste ju en fullt fungerande flygplats rivas och alla fasta anläggningar schaktas bort. Sedan får man förutsätta att det kommer att kräva enorma arbetsinsatser att miljösanera området efter 80 års flygplatsarbete. Också det blir naturligtvis oerhört resurskrävande – och kommer att kräva stora arbetsinsatser.

Att riva Bromma flygplats är det som brukar kallas kapitalförstöring – men visst skapar det jobb att riva! Se bara på 1960-talets rivningsvåg genom svenska innerstäder.

Om Miljöpartiet vill skapa jobb på detta pigga sätt har jag några fler förslag:

  • Riv Gamla stan och bebygg den med 50 000 bostäder! Det kommer troligtvis att skapa enorma mängder arbetstillfällen, särskilt för arkeologer som äntligen kan studera Stockholms äldre historia frilagd från bebyggelse.
  • Bebygg Essingeleden med 50 000 bostäder! Ni slår två flugor i en smäll – motorvägarna blir färre och bostäderna blir fler (och med sådan utsikt över Mälaren kommer de att bli lättsålda).
  • Montera ner Göteborg innanför vallgravarna och flytta kvarteren till Örebro, och bygg 50 000 bostäder på den lediga ytan! På så sätt löser ni bostadsbristen i både Örebro och Göteborg. Och så mycket arbetstillfällen ni kommer att skapa!

Det ska nu bli intressant att se vilka fler förslag som Miljöpartiet kommer att ge. Varför inte också bebygga Arlanda med bostäder?

 

Lämna en kommentar

Filed under Stockholmsregionen, Svensk politik

Varför mörkar Socialdemokraterna sina egna jobbsiffror?

Socialdemokraternas vårmotion ger vissa svar om vart det största oppositionspartiet är på väg. Men på andra områden kvarstår oklarheterna, och det finns också en del rena besynnerligheter som gör att nya frågor måste ställas.

Till att börja med några punkter kring en huvudfråga – jobbpolitiken.

 Socialdemokraterna lyfter, helt korrekt, fram ungdomsarbetslösheten som ett särskilt stort problem för Sverige. Partiet erkänner också på sidan 20 sitt eget misslyckande: det var i slutet av Socialdemokraternas egen regeringsperiod, under perioden 2000–2005, som ungdomsarbetslösheten exploderade från 10 till drygt 20 procent, en nivå där den sedan dess bitit sig fast. (Att siffrorna ligger kvar på samma nivåer trots att Sverige påverkats av den värsta globala ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet är värt att notera, men det är förstås ingenting att vara nöjd med.)

Den första frågan blir då varför Socialdemokraterna tror att det blir mer lockande att anställa om arbetsgivaravgifterna för ungdomar fördubblas – i reda pengar en skatte- och avgiftshöjning på 16 miljarder kronor.

Att sänka eller rentav slopa arbetsgivaravgifterna kan tvärtom vara ett sätt att hålla trösklarna låga för den som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Detta är också huvudtanken bakom nystartsjobben: ju längre du varit arbetslös, desto längre slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifterna när du blir anställd. Det är ett recept som varit framgångsrikt – just nu har nästan 43 000 personer ett riktigt arbete genom nystartsjobb (källa: Arbetsförmedlingen).

Och här kommer nästa förvånande förslag från Socialdemokraterna, nämligen att försämra och försvåra för nystartsjobb just bland ungdomar.

Redan på sidan 5 i vårmotionen sägs att nystartsjobben för ungdomar utan gymnasieutbildning ska villkoras mot att den unge förpliktar sig till en utbildningsplan (fastställd av myndigheten Arbetsförmedlingen, får man förmoda). Inget myndighetsgodkännande, inget nystartsjobb. Och för att verkligen understryka saken sägs att detta ska gälla alla arbetslösa ungdomar utan gymnasieutbildning.

Fråga nummer två blir alltså hur mer byråkrati och begränsningar ska göra det attraktivare att anställa ungdomar genom nystartsjobb.

En annan underlighet är vilken verklighet som Socialdemokraterna utgår från. På sidan 14 och 15 för partiet ett resonemang om vad som kallas ”det varaktiga, egentliga utanförskapet”, och Socialdemokraterna hänvisar då till en PM från Riksdagens utredningstjänst (RUT) med beräkningar av hur den så kallade breda arbetslösheten utvecklas. I motionen återges detta med orden:

”De som befinner sig i varaktig bred arbetslöshet har ökat under i princip hela den undersökta perioden, och ökningen visar inga tecken på att mattas av efter 2006. Även andelen av befolkningen i arbetsför ålder (16–64 år) tenderar att växa över tid.”

Det intressanta är att Socialdemokraternas egen RUT-PM visar något annat, om utvecklingen efter 2010 inkluderas – men av någon outgrundlig orsak återgavs inte siffrorna efter 2010 i motionen.

Som riksdagsledamot beställde jag fram PM:n och fann då att Riksdagens utredningstjänst i själva verket skriver följande:

”Med förbehåll för osäkerhetstalen tenderade andelen av befolkningen i ’bred arbetslöshet’ att minska fram till oktober 2008, varefter trenden vände uppåt. Sedan 2010 har andelen av befolkning i ’bred arbetslöshet’ åter minskat.”

RUT fortsätter sedan: ”De mest rättvisande jämförelserna görs mellan motsvarande månader under olika år”, varefter det presenteras en tabell (nr 1 i PM:n) som visar månadssiffrorna från januari 2006 till januari 2012. Av tabellen framgår att den breda arbetslösheten låg på samma nivå i januari 2012 som i januari 2008 (före finanskrisens utbrott) och på en klart lägre nivå än motsvarande månad 2006.

Fråga nummer tre blir alltså: Varför mörkar Socialdemokraterna jobbsiffrorna i det underlag partiet själv hänvisar till?

Finns det då något beröm alls att ge till vårmotionen?

Ja, det är välkommet att partiet nu verkar backa från sin tidigare idé om ett investeringspolitiskt mål, alltså att staten ska avsätta ett årligt minimibelopp till investeringar oavsett samhällsekonomiska kalkyler.

Idén om ett investeringsmål kunde i förstone låta tilltalande, men den var dålig, och det av samma skäl som det är en dålig idé av Mitt Romney att kräva att anslagen till USA:s försvarsmakt ska utgöra en minimiandel av landets BNP som inte får underskridas oavsett det säkerhetspolitiska läget. Visst ska investeringarna i exempelvis infrastrukturen fortsätta att öka, men det styrande ska inte vara målet att göra av med pengar utan de samhällsekonomiska fördelarna i form av bättre tillväxtförutsättningar eller vinster för miljön.

I medierna: Dagens Nyheter (1), (2), Ekot, SvD (1), (2), Expressen, Aftonbladet (1), (2), SVT (1), (2).

Bland socialdemokrater i bloggosfären snålas det däremot inte på berömmet: Martin Moberg, Johan Westerholm, Annika Högberg, Monica Green. Se å andra sidan Carl B. Hamiltons (FP) kommentar.

8 kommentarer

Filed under Svensk politik

2-1 till Alliansen, Reinfeldt leder stort – och Miljöpartiet har blivit S-filial

Ett halvår kvar till valet och redan börjar strömmen av opinionsmätningar bli allt stridare. I dag kom två stycken.

Dels har Ekot låtit Sifo undersöka vilka frågor som allmänheten anser är viktigast inför valet. Även om svarsbilden är splittrad är det tydligt vilka de tre viktigaste områdena är: i fallande ordning sysselsättning/jobb, sjukvård och utbildning/skola.

Värt att notera är att Alliansen anses klart mer trovärdig än vänsterblocket i två av dessa tre frågor. I jobbfrågan leder Alliansen med 34 procent mot 25, i skolfrågan med 35 procent mot 25, medan förhållandet är 22-33 på sjukvårdsområdet.

Ovanpå detta kommer ännu ett ovälkommet besked för Mona Sahlin när TV4 låtit Novus ställa frågan om allmänhetens förtroende för Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

Jag tycker nästan synd om Sahlin för den här utklassningen: 47 procent har mycket eller ganska stort förtroende för Fredrik Reinfeldt medan bara 19 procent har mycket eller ganska stort förtroende för Mona Sahlin. Med tanke på opinionsläget mellan blocken betyder detta att Mona Sahlin inte ens har förtroende bland sina egna.

En annan intressant sak är att Miljöpartiets roll som filial till Socialdemokraterna bekräftas i Sifos undersökning. Det normala är ju att ett partis sympatisörer tycker att det egna partiet har den bästa politiken i de viktiga samhällsfrågorna. Moderatväljare gillar Moderaternas skolpolitik, socialdemokrater gillar Socialdemokraternas jobbpolitik och så vidare.

Så ser det också ut i de flesta partier, med ett enda undantag: Miljöpartiet. Det visar sig nämligen att Miljöpartiets väljare på punkt efter punkt tycker att det parti som har den bästa politiken är – Socialdemokraterna!

Jobbfrågorna? Miljöpartiets väljare tycker att Socialdemokraterna är bäst (23 procent mot 13 procent för det egna partiet).

Sjukvården? MP-väljarna gör tummen upp för Socialdemokraterna (38 procent mot 10 procent för MP-politiken).

Skolan? Också här Socialdemokraterna i topp: 26 procent av MP-väljarna gillar S politik bäst, mot 14 procent för Folkpartiet och 11 procent för MP:s egen skolpolitik.

Äldrevården? Samma sak här, 29 procent av MP-väljarna vill ha Socialdemokraternas politik medan bara 9 procent föredrar det egna partiet.

Det stora undantaget är förstås miljöpolitiken, där 87 procent av Miljöpartiets väljare gillar det egna partiets politik bäst.

Kort sagt: Miljöpartiet är i praktiken ett parti för socialdemokrater som gillar miljöfrågor. Så ser det ut, och det vet förstås Miljöpartiets ledarskikt – och det är detta som ligger bakom MP:s friska kannibaliserande inom vänsterblocket.

Nu försöker Miljöpartiet framställa sig som ett fräscht mittenalternativ. Fan tro’t. Inom alla sakfrågor som Sifo undersökt är det tydligt att Miljöpartiets väljare vill ha en tydlig vänsterblockspolitik.

Det är också där som Miljöpartiet har placerat sig själva – i vänsterburen. Tråkigt för politiken, men en viktig information inför valet.

Pingat på Intressant.se. Läs också Svenska Dagbladet, Dagens NyheterGulan Avci och Pär Gustafsson.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik