Tag Archives: Folkpartiet

Kartläggning av romer: Vilka visste? Och vilka lämnade uppgifter?

Dagens  Nyheters avslöjande om Skånepolisens kartläggning av över 4 000 romer och deras anhöriga har slagit ner som en bomb. Stämmer uppgifterna är det ett grundskott mot rättssäkerheten för en stor grupp medborgare – i det här fallet dessutom personer som både historiskt och i nutid utsatts för omfattande diskriminering. Det finns bara ett enda ord: avskyvärt.

I den rättmätiga ilskan och upprördheten finns det två saker som vi inte får glömma bort.

För det första: Det här är inte en fråga som berör bara romer, utan den berör alla som bor i Sverige. Det handlar om likheten inför lagen, om rätten till ett privatliv och om rätten att inte hamna i polisregister utan skälig orsak.

För det andra: Nu måste alla fakta fram, inte bara i Skåne utan också i övriga delar av polisväsendet. Uppgifterna hittills pekar ju på att registret (eller analysfilen, som Skånepolisen hellre vill att termen lyder) varit tillgängligt även utanför Skånepolisen.

Därför måste strålkastarljuset riktas åt fler håll. Förutsatt att DN:s uppgifter stämmer: Vilka kände till registret? Vilka lämnade uppgifter till det? Vilka använde sig av det?

I dag deltog jag vid polisstyrelsens sammanträde i Stockholms läns polismyndighet, och från Folkpartiets sida lade vi fram en skrivelse med en rad frågor om Stockholmspolisens eventuella befattning. Samtliga partier anslöt sig till skrivelsen, som alltså överlämnades av en enig polisstyrelse.

Här nedan återger jag texten. Eftersom nya uppgifter kommer fram hela tiden ska jag tillägga att den är baserad på vad som var känt vid lunchtid den 23 september.

Polisregister över romer

Polismyndigheten i Skåne har bekräftat Dagens Nyheters uppgifter om att det i polisen förekommer ett register över svenska romer och deras inbördes släktförhållanden. Enligt Dagens Nyheter, vars rapportering enligt Skånepolisens talesperson ”stämmer in någorlunda”, förekommer över 4 000 personer i registret.

Den enda gemensamma nämnaren för de registrerade är att de är romer eller har en relation med en rom. Enligt Dagens Nyheter förekommer i registret många som är ostraffade och som inte heller varit misstänkta för brott. Så små barn som tvååringar finns i registret.

Enligt Dagens Nyheter har registret upprättats inom Skånepolisen, men även Rikskriminalpolisen samt kriminalunderrättelsetjänsterna i flera städer ska ha tillgång till det.

Uppgifterna om etnisk registrering är ytterst allvarliga och är ägnade att rubba allmänhetens tilltro till rättssäkerheten och hela polisväsendet. Enligt svensk lag får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens etniska ursprung. Det är inte heller tillåtet för polisen att göra registersökningar utifrån känsliga personuppgifter, till exempel etniskt ursprung. Det är därför av största vikt att rättsväsendet nu går till botten med den information som kommit fram.

Med anledning av denna information begär vi därför svar på följande:

Har detta register varit känt inom polismyndigheten för Stockholms län? Vilka har i så fall känt till det?
Har företrädare för polismyndigheten i Stockholm medverkat till att lämna uppgifter till det?
Har detta register använts inom polismyndigheten för Stockholms län? I så fall i vilka sammanhang och av vilka?
Vilka kommentarer finns i övrigt till de uppgifter som framkommit?

I medier: DN (1), DN (2), DN (3), DN (4), DN (5), DN (6), DN (7), DN (8), DN (9), SvD (1), SvD (2), SvD (3), SvD (4), Expressen (1), Expressen (2), Aftonbladet (1), Aftonbladet (2).

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Det behövs fler poliser som arbetar lokalt

ABC uppmärksammar att vi folkpartister i Stockholms läns polisstyrelse tillsammans med våra partivänner i Sigtuna kommun skrivit till länspolismästare Mats Löfving och väckt frågan om fler lokala poliser i Märsta. Även webbtidningen Märsta.nu skriver om detta.

Bakgrunden är den senaste tidens händelser i Märsta, där det på kort tid bland annat inträffat större gängslagsmål på öppen gata och nu senast misstänkt mordbrand mot en restaurang. Det finns en stor oro lokalt för att organiserad brottslighet blir ett ökande problem.

Samtidigt som de enskilda brotten utreds är det viktigt att fundera över vad som behövs på längre sikt för att vända utvecklingen och öka invånarnas trygghet. För ett framgångsikt arbete för att förebygga brott, utveckla kriminalunderrättelseverksamheten lokalt och öka invånarnas trygghet är en lokalt närvarande och arbetande polis av största betydelse.

För Märstas del skulle det kunna handla om att öka bemanningen vid närpoliskontoret i centrala Märsta. Ett annat alternativ vore att öppna ett lokalt poliskontor i stadsdelen Valsta i anslutning till det medborgarkontor som planeras öppna 2014.

Folkpartiet var pådrivande för den satsning med lokala poliskontor som skett i 27 bostadsområden i Stockholms län. Brottsförebyggande rådets utvärderingar visar att de är framgångsrika. Därför gäller det att slå vakt om den lokala polisen, och se till att utveckla den. Det gäller också i Märsta.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Därför kandiderar jag till riksdagen 2014

I dagarna börjar det interna provvalet där medlemmarna i Folkpartiet liberalerna i Stockholms län kan säga sin åsikt om vilka som borde stå på riksdagslistan 2014. Jag ställer upp som riksdagskandidat, och nu ber jag om förtroendet att ingå i det liberala laget nästa mandatperiod.

Med drygt fyra års erfarenhet som riksdagsledamot vet jag att liberalt arbete ger resultat. Jag vet också allt politiskt arbete bygger på tydliga värderingar – i mitt fall rätten för varje människa att fritt forma sitt eget liv oavsett kön, sexuell läggning, social bakgrund eller något annat.

Mänskliga rättigheter och arbetet mot diskriminering är en röd tråd i mitt politiska arbete. Som företrädare för Folkpartiet har jag arbetat hårt för liberala framgångar som breddad diskrimineringslag, könsneutral äktenskapslag, stopp för tvångssteriliseringar av transsexuella och för­bättrad ställning för de nationella minoritetsspråken. Det var en stor ära för mig att få Liberala Ungdoms­förbundets Bertil Ohlin-medalj i guld för mitt arbete för hbt-personers lika rättigheter.

I dag utmanas liberala värden på ett nytt sätt. Den organiserade främlingsfientligheten har tagit plats i Sveriges riksdag. Rasister seglar fram under ”invandringskritikens” flagg. När det ropas på stängda gränser och flyktingstopp, när diskriminering bagatelliseras eller förlöjligas, när öppenhetens fiender vill lägga beslag på begrepp som ”svensk” och ”svensk kultur” – då ska vi liberaler aldrig tiga.

Alliansregeringens reformarbete behöver fortsätta. Under Folkpartiets ledning är ett historiskt reformarbete för skolan i full gång, och sysselsättningen har ökat trots finanskrisen. Men ska Sverige fortsätta vara en framgångsrik nation i en globaliserad ekonomi behöver vi driva på förändringsarbetet för kunskap och konkurrenskraft. Därför behövs ett starkare folkparti och en omvald alliansregering.

Rättstryggheten ska värnas. Som företrädare för Folkpartiet i polisstyrelsen för Stockholms län är jag övertygad om att polisen behöver fortsätta utvecklas. Att antalet poliser i vårt län har ökat till drygt 5 500 sedan 2006 är en stor framgång, men mer behövs för ökad trygghet och effektivitet. En prioriterad fråga är en lokalt närvarande polis där människor bor och lever. Särskilt viktigt är detta för utsatta bostadsområden.

Jag ska vara en tydlig röst i riksdagen för Stockholmsregionens invånare. Mycket klarar vi själva tack vare starkt näringsliv och god arbetsmarknad, men staten måste också ta sin del av ansvaret för Sveriges ekonomiska motor. När Storstockholm växer så det knakar är det särskilt viktigt med ökade statliga investeringar i spår och annan infrastruktur.

Mer om mig själv och mitt politiska arbete hittar du här. Är du nyfiken på vad jag uträttat i riksdagen, läs mer på riksdagens webbplats.

Provvalet pågår den 15-29 september, och är du medlem i Folkpartiet i Stockholms län är jag mycket glad för ditt förtroende om du sätter upp mig som en av dina kandidater.

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Bra nyhet om minoritetsspråk

Det här är en riktigt bra nyhet för dem som berörs. I dag gav Erik Ullenhag (FP), statsråd med ansvar för minoritetspolitik, beskedet att regeringen nu stärker rätten till undervisning i minoritetsspråk i skolan genom att slopa kravet på att eleven ska ha grundläggande kunskaper.

Varför är det här betydelsefullt? Bland annat därför att den svenska staten varit inte bara ointresserad av de minoritetsspråk som talats här i landet sedan århundraden, utan närmast negativ. Den seglivade myten att Sverige historiskt sett varit ett homogent, enspråkigt land är just en myt, som har skapat svåröverskådliga skador.

Det dröjde till år 2000 innan Sverige slutligt erkände sina fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De första åren hände inte så mycket utöver att rätten till förskoleundervisning och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil stärktes i ett begränsat antal kommuner i Norrbotten, men efter regeringsskiftet 2006 har det gått fortare.

Det här är en fråga där Folkpartiet är en pådrivande kraft. Ända sedan 2000-talets början är det liberala politiker som varit tidigast och tydligast med att formulera en politik för hur situationen för minoritetsspråkstalare ska förbättras. Detta är frågor som jag själv ägnat en hel del tid som riksdagsledamot, och jag är glad över att ha kunnat vara en del i denna process.

Under först Nyamko Sabuni och därefter Erik Ullenhag har förändringarna kommit slag i slag. Statsanslagen för minoritetspolitiken har mångdubblats, antalet kommuner med stärkt rätt till minoritetsspråksservice på finska och samiska har ökat till över 60 och kravet på minimistorlek på undervisningsgrupper har slopats för minoritetsspråken, för att nämna något.

I dag kom alltså nästa pusselbit på plats: att det också ska bli möjligt med nybörjarundervisning i minoritetsspråk inom modersmålsundervisningen. Jag kommer direkt att tänka på två situationer när detta betyder extra mycket: dels i tvåspråkiga familjer där något annat språk är vardagsspråket, dels när det gäller sydsamiska och andra hårt trängda minoritetsspråk där antalet brukare är så lågt att språkets fortbestånd är hotat.

Att det talas många språk i Sverige är inget problem, det är en rikedom – oavsett om det handlar om språk som talas här sedan urminnes tider eller först på senare år. Jag är stolt över att vara aktiv i ett parti som i valet mellan svenska och andra språk inte svarar ”antingen eller” utan ”både och”.

Medier i dag: Sisuradio, Uutiset. Folkpartiets senaste rapport om bättre villkor för finska språket. Klicka här för att se min egen riksdagsaktivitet kring minoritetsspråk. Bloggtips: Intresse finns (om bristande tillgång på finskspråkig förskola), Folkpartiet Järfälla.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Nu föreslås friare regler om namn

I dag har namnlagskommittén, där jag själv varit Folkpartiets ledamot, lämnat över sitt betänkande till justitieministern. Efter drygt tre års utredningsarbete lägger vi fram ett förslag till en helt ny lag om personnamn.

Som liberal är jag mycket nöjd med kommitténs förslag. På ett antal punkter ökar den enskildes frihet genom att det blir enklare att välja namn efter egna önskemål, och flera av förändringarna är ganska ordentliga.

Det i särklass populäraste förslaget kommer antagligen att bli att vi föreslår återinförande av möjligheten att ta dubbla efternamn. Samtidigt avvecklas det unikt krångliga systemet med mellannamn, som nog är den del av svensk namnlagstiftning som skapat irritation och ilska hos flest människor.

Det kommer alltså att bli tillåtet för makarna Johansson och Lindberg att skapa ett gemensamt dubbelt efternamn, Johansson-Lindberg (med eller utan bindestreck). I dag finns inte den möjligheten.

Mellannamn, som hittills utgjort alternativet för den som inte velat släppa det ena efternamnet, är bara tillåtet att använda för den ena av makarna. I exemplet ovan är det alltså tillåtet för den ena maken att heta Johansson som mellannamn och Lindberg som efternamn. Men den andra maken får då inte ha mellannamn, utan ska bara heta Lindberg. Och mellannamn går, till skillnad från efternamn, inte i arv till barnen.

Mellannamn har varit det i särklass mest svårbegripliga och impopulära inslaget i lagstiftningen om namn. Nu föreslår vi alltså en rejäl liberalisering genom att möjligheten att skapa nya dubbla efternamn återinförs. Den som redan har ett mellannamn ska givetvis få behålla det, men kan när som helst begära att det omvandlas till ena ledet i ett dubbelt efternamn.

En annan viktig förenkling är att det blir tillåtet för alla att byta till ett efternamn som redan bärs av minst 2 000 personer. Den som i dag är trött på sitt efternamn, och inte vill byta till något som tidigare funnits i familjen, måste uppfinna ett helt nyskapat namn. Lagstiftningen har alltså drivit på i riktning mot att efternamn gradvis blir allt mer särskiljande.

Att vem som helst inte får byta till ett redan existerande efternamn kan motiveras med att familjer med unika namn bör få ha namnet i fred. Men ingen Andersson, Sundkvist eller Hägg (för att ta några väldigt vanliga namn) kan rimligen känna sig kränkt för att ytterligare en person i landet tar samma efternamn.

Min liberala utgångspunkt är att den enskilde ska ha så stor frihet som möjligt att välja sitt eget namn. Förslaget från namnlagskommittén går också i den riktningen när det gäller så gott som allt.

Det enda undantaget är att vi föreslår en viss åtstramning när det gäller möjligheten att byta till ett efternamn som burits av en utdöd, men historiskt känd släkt. (Detta gäller förstås oavsett om släktnamnet är adligt eller inte – lagen är helt neutral.) Även om namnskyddet normalt sett utslocknar en viss tid efter att namnet upphört att användas, så anser jag att historie- och kulturarvsargument talar för att det bör bli lite svårare än hittills att byta till ett efternamn som haft betydelse i historien. Den rättspraxis som utvecklats har i praktiken inneburit att efternamn måste stå med eget uppslagsord i Nationalencyklopedin för att vara skyddade, vilket lett till ett betydande godtycke. På den här punkten föreslår vi alltså att reglerna skärps något.

Könskonträra namn, då? Här har rättsutvecklingen redan hunnit lösa de problem som transpersoner och andra har mött: genom praxisändringar och domar i Regeringsrätten står det numera klart att den som efter egen ansökan vill ta ett nytt förnamn inte ska mötas av ett avslag bara för att namnet inte traditionellt förknippats med det juridiska könet. Kommittén konstaterar faktum och föreslår inga ändringar.

Namnlagskommitténs förslag innebär alltså rejäla kliv mot en liberalare och modern lagstiftning. Nu väntar remissbehandling, och i bästa fall kan en ny lag vara på plats 2015.

I medierna: Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på DN Debatt. Yvonne Andersson (KD) är emot vissa av förslagen. Sveriges Radio, Svenska Dagbladet. Bloggar gör Emma Carlsson Löfdahl (FP), Anti Avsan (M), Felix König (LSU), Mats Olsson (V, som verkar ha missuppfattat ett av förslagen) och Lars Wilderäng på Cornucopia.

6 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Tillbaka i riksdagen

Från och med i dag och en månad framåt – alltså fram till den 20 april – kommer jag att tjänstgöra som riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna i Stockholms läns valkrets. I går godkändes detta vid kammarens bordläggningsplenum, och tidigare i eftermiddags deltog jag alltså som ledamot på riksdagsgruppens veckomöte.

Det är naturligtvis en stor ära att få göra comeback i riksdagen. Samtidigt är det med blandade känslor jag tillträder, eftersom den bakomliggande orsaken är att min kollega från Stockholms län Gunnar Andrén beviljats ledighet av skäl som han själv beskriver på sin blogg.

Jag önskar av hjärtat att Gunnar återfår krafterna så snart som möjligt, och – i motsvarande mån – att min egen tjänstgöring blir så kort som möjligt just denna gång.

Fram till dess att Gunnar är tillbaka i tjänst kommer jag att tjänstgöra i samma riksdagsorgan som han, det vill säga skatteutskottet, finansutskottet och EU-nämnden. Mer om detta och annat här på bloggen.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik