Tag Archives: Finland

Så flyttades gränserna i debatten om invandring

Kom det verkligen som en blixt från klar himmel när en lång rad öppet invandrar- och främlingsfientliga politiker valdes in i Finlands riksdag vid Sannfinländarnas skrällseger i valet 2011? Nej, svarar journalisten Marianne Lydén. I boken Jag är inte rasist. Jag vill bara ha främlingsfientliga röster, utgiven av Söderströms förlag i samarbete med den pigga finlandssvenska tankesmedjan Magma, går hon längre tillbaka i tiden och tecknar en bild av hur debattklimatet om asyl- och invandringsfrågor förskjutits från början av 1990-talet och framåt till våra dagar.

Förändringen inträffar inte över en natt, utan det handlar om en långsam tillvänjningsprocess. Och det viktigaste är inte vad de allra extremaste politikerna ger uttryck för, utan hur alla andra förhåller sig. Tar man strid för sina värderingar? Tiger still i tron att främlingsfientliga kan tigas ihjäl – eller noterar man med intresse att andra verkar kunna vinna stora valframgångar på en främlingsfientlig retorik?

När ledande politiker, ur olika partier, anpassar sig i riktning mot en förment främlingsfientlig opinion är det en gräns som överskrids. Marianne Lydén konstaterar att den sannfinländske partiledaren Timo Soini inte är rasist. Men han har, bedyranden till trots, inte haft något emot att öppet främlingsfientliga politiker gjort Sannfinländarna till sitt hem. De ger ju röster åt partiet.

Språket styr bilden av verkligheten. Långt före Jussi Halla-ahos, Mika Niikkos och de andra extrema invandringsfiendernas intåg i riksdagen har begrepp som ”okontrollerad invandring”, ”illegala flyktingar” och ”biståndsutnyttjare” rotat sig i debatten och befäst bilden av välfärdsstaten utsatt för en invasion av bidragshungriga brottslingar. (Från svensk horisont kan man till denna rad också lägga uttrycket ”papperslösa flyktingar” – en djupt problematisk term eftersom flyktingbegreppet är en i högsta grad juridisk status baserad på internationella konventioner.)

På intet sätt handlar denna fråga bara om Sannfinländarna som parti, noterar Marianne Lydén och ger en rad exempel på hur ledande företrädare för andra partier valt att vädja till invandringsskeptiska eller öppet invandrarfientliga opinioner. (Till exempel när tidigare mångårige Centerledaren och flerfaldige presidentkandidaten Paavo Väyrynen på ett valmöte 2008 undrade om publiken visste att en utbyggd tunnelbana skulle föra med sig invandrare till Esbo väster om Helsingfors.)

Marianne Lydéns bok gör inte bara nedslag här och nu, utan sätter in dagens debatt om invandring i ett längre perspektiv där läsaren påminns om att det är de gradvisa, försåtliga gränsförskjutningarna som är de farligaste. Både för den som vill studera utvecklingen i Finland och för den som vill analysera paralleller till situationen i Sverige och andra europeiska länder är den en viktig läsning och en användbar informationskälla. Att den hittills inte blivit mer uppmärksammad i Sverige är obegripligt.

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar, Europeisk politik, Svensk politik

Sommarläsning 3: Aleksandra Kollontajs dagböcker

Aleksandra Kollontajs Dagböcker 1930–1940 (svensk översättning av Lars Olsson, Albert Bonniers 2008) är självklar för den som råkar vara intresserad av både svensk politik, Finlands historia och Sovjetunionen. Aleksandra Kollontaj var som bekant inte bara feministisk superkändis utan också Sovjetunionens ambassadör i Sverige 1930–1945; tyvärr sträcker sig hennes dagbok dock inte längre fram än till fredsslutet 1940 efter vinterkriget.

De här dagböckerna vakade Kollontaj hårt över, och hon hade också gett sin privatsekreterare instruktioner om hur dagböckerna skulle räddas vid ett nödfall. När Kollontaj får ett slaganfall 1942 sätts planen i verket och sekreteraren cyklar i väg genom Stockholm för att sätta böckerna i säkerhet hos Kollontajs svenska vän Ada Nilsson, men halvvägs ner längs Birger Jarlsgatan hinns cyklisten upp av en rysk bil och en man som troligen är KGB-agent tvingar till sig dagböckerna, som sedan förblir i hemligt förvar till dess att Stalin tillåter deras återlämnande 1947.

Men den som förväntar sig att dagböckerna ska innehålla hemliga bekännelser om politiska avvikelser får läsa förgäves. Det duggar tätt av devota skildringar av Stalins övermänskliga vishet och smattrande hyllningar till det socialistiska bygge som pågår i Sovjet.

Man kan förstås spekulera över hur mycket av detta som är ärligt menat och hur mycket som är Kollontajs livförsäkring för den händelse att dagböckerna kom i orätta händer. Själv tror jag att Krister Wahlbäck i sitt långa förord kommer rätt nära sanningen när han säger att Kollontaj rimligtvis måste ha kvar en trohet till den bolsjevikiska rörelse som hon tjänat hela sitt liv, men att hon mot slutet troligen blev allt mer desillusionerad. Men då var det för sent för henne själv att leva om sitt liv, och alla eventuella (och helt osannolika) tankar om avhopp hindras av vetskapen om vad som då skulle hända med hennes enda son och hans familj.

Samtidigt framgår att Kollontaj är välinformerad om de vidrigheter som pågår i sovjetstaten, men även sådana faktauppgifter paketeras om till att bli försvarstal för regimen.

Visst har folket det svårt, och visst råder ren svält. Men vi bygger socialismen!

Visst är butikerna skralt försedda i Moskva jämfört i Stockholm. Men när socialismen är förverkligad ska det bli annat av!

Rysslands och Ukrainas bondebefolkning packas i godsfinkor och fraktas utan föda och luft genom landet, under det att liken kastas längs banvallen. Det är olämpligt och visar att det förekommer missförstånd. Men när de överlevande väl kommer fram till sina arktiska boställen kliver de lyckligt in i sina vältimrade boningar, och snart ljuder musiken mellan husen. Det var nödvändigt att flytta på bönderna och bryta ny mark!

(Av särskilt intresse ur nordisk synpunkt är förstås Kollontajs aktiva roll för att åstadkomma fredsförhandlingar mellan Sovjetunionen och den lagliga finska regeringen, vars existens Stalin i vinterkrigets början vägrade erkänna efter att han utpekat en egen kommunistisk marionettregering under Otto Ville Kuusinens ledning. Här tog sig Kollontaj säregna friheter som en vanlig sovjetdiplomat aldrig skulle ha tillåtit sig; säkerligen spelade det in att Kollontaj på mödernet hade släkt i Finland och att hon själv i sin barndom hade tillbringat somrar på släktgodset i finska Karelen.)

Andra som bloggar om Kollontajs dagböcker: Birger Schlaug (som verkar ha samma intryck av dem som jag), Spartakista (som framhåller att Kollontajs antifeminism riktade sig mot borgerlig feminism).

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar, Europeisk politik, Svensk politik

Snart dags för Stockholm Pride …

… och självklart är jag på plats hela veckan! Här är några programpunkter där jag medverkar:

Måndag den 26 juli

Jämställdhet för hållbar utveckling
Arrangör: Kunskapsportalen och Jämi med flera
I drygt 15 år har jämställdhetsintegrering varit den dominerande strategin för att skapa ett mer jämställt och hållbart samhälle. Men vad innebär det? Vilka berörs? Och hur gör vi rent praktiskt? Kan vi exempelvis arbeta med könsuppdelad statistik utan att vara heteronormativa? Vad händer med minoriteter när majoriteten har makten över arbetsmetoderna? Välkommen till ett samtal där vi diskuterar jämställdhet, vad det är och hur det påverkar och involverar alla medborgare samt vilken betydelse makt har i sammanhanget.
Tid: 14:00–14:45
Plats: Pride House (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Rätten att heta rätt – Debatt om namnlagen
Arrangör: HBT-Liberaler och Svart Måndag
Vad händer egentligen med namnlagen och var är vi på väg? Är kampen över? Hur säkrar vi de framsteg vi uppnått? Medverkande: Martin Andreasson, Immanuel Trollhare Brändemo (en normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist), Christine Sahlström (medlem i HBT-liberalerna, hon låg bakom aktivistvågen som förändrade delar av namnlagen rörande könskonträra namn under 2008-2009), Amanda Brihed (transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse).
Tid: 15:15–16:45
Plats: Pride House (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Onsdag den 28 juli

Hbt-jeopardy mellan partinätverken!
Arrangör: RFSL
Missa inte årets fajt mellan det Rödgröna laget och Alliansens lag när det gäller vem som kan mest i hbt-frågor! Två team, en vinnare! Kan de rödgröna mest om lesbiska popartister, kan Alliansen mest om hbt-historia? Vilket lag kan mest om aktuellt hbt-politik? RFSL är omutbar domare och ser till att lagen får jobba för att fixa det! Förebered dig på en rafflade uppgörelse!
Tid: 13:45–14:45
Plats: Pride House (Sergel 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 20.00 och 22.00.

Fredag den 30 juli

Familjenormer och familjeformer i Norden
Arrangör: Hallå Norden
Gäller olika regler för olika personer? Svenska samkönade par som väljer att inseminera i Danmark istället för Sverige, erkänns inte som föräldrar per automatik. De gör att de till skillnad från heterosexuella par inte har samma rättigheter och inte heller kan ta del av de föräldraförmåner som finns. Flyttar samkönade par som har ingått äktenskap i Sverige, Norge eller Island erkänns det inte i övriga nordiska länder utan de blir istället registrerade som partners. I Finland är surrogatmödraskap tillåtet, medan man i Norge inte tillåter insemination för samkönade par.
De nordiska länderna har ett utvecklat samarbete, men nationella lagar och regelverk skiljer sig åt. Detta gör att personer som på olika sätt bryter mot normen för vad som gör en familj drabbas. Vad innebär det i praktiken för enskilda individer? Detta diskuterar panelen.
Medverkande: Martin Andreasson, Helene Sigfridsson, riksdagskandidat för Miljöpartiet och avgående generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i Nordiska Rådet, representanter för socialdemokraterna samt Sara Privelius, förälder och drabbad av regelverket.
Moderator: Jennie K. Larsson.
Tid: 16:00–16:45
Plats: Pride House (Kafé Klara), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 18.00 och 20.00.

Lördag den 31 juli

Pride-paraden
Såklart har Folkpartiet, LUF och HBT-liberalerna en egen sektion i paraden också i år! Var med och flagga för liberalismen. Samling i Tantolunden från 11.30. Avmarsch 13.00.

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 16.00 och 18.00.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik