Tag Archives: familjer

Bra besked om insemination

Den liberala grundhållningen är enkel: det är förbuden som måste motiveras, inte friheten. Och om det inte finns någon rimlig orsak att behålla ett förbud ska det slopas.

Därför är det utmärkt att Folkpartiet liberalerna tillsammans med Moderaterna och Centern nu går fram i riksdagen för att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till insemination i Sverige.

Som varenda socialnämnd känner till är dagens förbud redan omkullsprunget av verkligheten. Singelkvinnor som längtar efter barn åker till Storkkliniken i Köpenhamn eller till något annat ställe utomlands, i något av alla de västländer som till skillnad från Sverige inte förbjuder ensamståendeinsemination och ändå är fullt civiliserade, välfungerande stater anslutna till FN:s barnkonvention.

Skillnaden är bara att det blir så mycket krångligare efteråt, med familjerättsutredningar som ändå måste läggas ner. Dagens svenska förbud kan alltså ändå inte hindra ensamstående kvinnor från att inseminera. Det enda som lagförbudet klarar av är att strö lite byråkratiskt grus i familjemaskineriet.

För den som tycker att det är viktigt att ett barn ska kunna spåra sitt biologiska ursprung borde det också ha sin betydelse att Sverige är ganska ensamt om att ha en tydlig lagregel om att inseminationsbarn, när de väl vuxit upp, har denna rätt. Ju fler av inseminationerna som äger rum här i landet, desto fler barn får också den möjligheten.

Nu anpassas kartan efter verkligheten. Bakom morgondimmorna tittar vårsolen fram.

I medierna: SvD Brännpunkt, DN, Aftonbladet, Ekot, SVT. I bloggosfären bland andra Heidi Avellan, Thomas Böhlmark, Maria Abrahamsson och Folkpartibloggen.

14 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Tio hbt-reformer för nästa mandatperiod – tio skäl att rösta FP

Könsneutral äktenskapsbalk, världens kanske starkaste diskrimineringslag, ny DO-myndighet, nationell handlingsplan mot våld i samkönade relationer och hedersbrott med hbt-motiv – listan över vad som uträttats på hbt-området under Alliansregeringens första mandatperiod är lång.

Men det finns lika mycket kvar att göra. När bröllopsklockorna slutat ringa finns osynliggörandet, diskrimineringen och hatbrotten kvar i vardagen. Unga hbt-personer är dubbelt så utsatta för våld i hemmet jämfört med andra ungdomar. Och trots alla reformer finns det kvar förtryckande lagar, särskilt för transpersoner.

Här är tio konkreta hbt-frågor som behöver stå i fokus nästa mandatperiod.

  1. Värna asylrätten – utvärdera utlänningslagen. Hbt-personer som flyr av fruktan för sina liv måste få en rättssäker och individuell prövning. Kritiken mot hanteringen av hbt-flyktingars asylärenden har inte tystnat. Utlänningslagen måste utvärderas och om möjligt bli ännu tydligare.
  2. Ökat arbete mot hatbrott. Ta fram en nationell handlingsplan mot rasistiska, antisemitiska, antimuslimska, homo-, bi- och transfobiska och alla andra hatbrott, och öronmärk pengar för att förverkliga planen.
  3.  Fri rörlighet i EU också för samkönade par. Utvidga EU:s familjebegrepp så att personer som lever med någon av samma kön får samma självklara rätt att ta med sig sin familj när de flyttar inom EU.
  4.  Stark diskrimineringslag i EU. Inför ett förbud på EU-nivå mot diskriminering i hela samhällslivet, och inkludera både sexuell läggning och könsidentitet i diskrimineringsgrunderna.
  5. Offentlig service på lika villkor. Förbättra hbt-kompetensen i skola, vård, omsorg, socialtjänst, rättsväsende och andra delar av offentlig verksamhet. Det är dags att bryta med den ingrodda föreställningen att medborgaren ska bemötas som om han eller hon är heterosexuell till dess att motsatsen bevisas.
  6.  Modern lag om könskorrigering. Slopa kravet på tvångssterilisering och skilsmässa. Tillåt även utländska medborgare att få könskorrigering.
  7.  Liberalare namnlag. Förtydliga namnlagen så att vuxna människors rätt att välja namn oavsett könsrollstraditioner klargörs en gång för alla.
  8. Jämlika regler om föräldraskap. Partnern till den kvinna som får barn efter givarinsemination ska kunna erkännas som juridisk förälder lika snabbt och smidigt oavsett om partnern är man eller kvinna. Med andra ord, ändra reglerna om moderskapspresumtion.
  9.  Varför ska inte lesbiska få möjlighet till äggdonation? I dag är det tillåtet med äggdonation eller spermiedonation, men inte båda tillsammans. Det gör att kvinnor som lever med kvinnor på förhand är uteslutna från möjligheten till äggdonation. Det är dags att se över den bestämmelsen.
  10.  Utred surrogatföräldraskap. Surrogatföräldraskap är en del av verkligheten och kommer att vara det så länge som provrörsbefruktning förekommer (för det är ju det det handlar om). Min egen åsikt är att Sverige bör ha en lagreglerad möjlighet till surrogatföräldraskap, men det viktigaste på kort sikt är att bryta tystnaden och se till att diskussionen bygger på fakta och inte på rädsla. Utred situationen för barn som kommer till världen genom surrogatmödraskap, och utred också situationen för surrogatmammorna själva.

Listan hade enkelt kunnat göras längre, men jag drar streck här. En del av dessa punkter har stöd av flera partier i riksdagen, men det finns bara ett parti som tydligt står upp för hela listan – Folkpartiet.

En röst på Sveriges liberala parti är bästa garantin för fortsatta hbt-reformer och en fortsatt nedmontering av heteronormen. Vill du dessutom ha en riksdagsledamot som aktivt driver på i dessa frågor? Sätt ett kryss för mig om du bor i Stockholms läns valkrets.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Europeisk politik, Svensk politik

Snart dags för Stockholm Pride …

… och självklart är jag på plats hela veckan! Här är några programpunkter där jag medverkar:

Måndag den 26 juli

Jämställdhet för hållbar utveckling
Arrangör: Kunskapsportalen och Jämi med flera
I drygt 15 år har jämställdhetsintegrering varit den dominerande strategin för att skapa ett mer jämställt och hållbart samhälle. Men vad innebär det? Vilka berörs? Och hur gör vi rent praktiskt? Kan vi exempelvis arbeta med könsuppdelad statistik utan att vara heteronormativa? Vad händer med minoriteter när majoriteten har makten över arbetsmetoderna? Välkommen till ett samtal där vi diskuterar jämställdhet, vad det är och hur det påverkar och involverar alla medborgare samt vilken betydelse makt har i sammanhanget.
Tid: 14:00–14:45
Plats: Pride House (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Rätten att heta rätt – Debatt om namnlagen
Arrangör: HBT-Liberaler och Svart Måndag
Vad händer egentligen med namnlagen och var är vi på väg? Är kampen över? Hur säkrar vi de framsteg vi uppnått? Medverkande: Martin Andreasson, Immanuel Trollhare Brändemo (en normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist), Christine Sahlström (medlem i HBT-liberalerna, hon låg bakom aktivistvågen som förändrade delar av namnlagen rörande könskonträra namn under 2008-2009), Amanda Brihed (transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse).
Tid: 15:15–16:45
Plats: Pride House (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Onsdag den 28 juli

Hbt-jeopardy mellan partinätverken!
Arrangör: RFSL
Missa inte årets fajt mellan det Rödgröna laget och Alliansens lag när det gäller vem som kan mest i hbt-frågor! Två team, en vinnare! Kan de rödgröna mest om lesbiska popartister, kan Alliansen mest om hbt-historia? Vilket lag kan mest om aktuellt hbt-politik? RFSL är omutbar domare och ser till att lagen får jobba för att fixa det! Förebered dig på en rafflade uppgörelse!
Tid: 13:45–14:45
Plats: Pride House (Sergel 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 20.00 och 22.00.

Fredag den 30 juli

Familjenormer och familjeformer i Norden
Arrangör: Hallå Norden
Gäller olika regler för olika personer? Svenska samkönade par som väljer att inseminera i Danmark istället för Sverige, erkänns inte som föräldrar per automatik. De gör att de till skillnad från heterosexuella par inte har samma rättigheter och inte heller kan ta del av de föräldraförmåner som finns. Flyttar samkönade par som har ingått äktenskap i Sverige, Norge eller Island erkänns det inte i övriga nordiska länder utan de blir istället registrerade som partners. I Finland är surrogatmödraskap tillåtet, medan man i Norge inte tillåter insemination för samkönade par.
De nordiska länderna har ett utvecklat samarbete, men nationella lagar och regelverk skiljer sig åt. Detta gör att personer som på olika sätt bryter mot normen för vad som gör en familj drabbas. Vad innebär det i praktiken för enskilda individer? Detta diskuterar panelen.
Medverkande: Martin Andreasson, Helene Sigfridsson, riksdagskandidat för Miljöpartiet och avgående generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i Nordiska Rådet, representanter för socialdemokraterna samt Sara Privelius, förälder och drabbad av regelverket.
Moderator: Jennie K. Larsson.
Tid: 16:00–16:45
Plats: Pride House (Kafé Klara), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 18.00 och 20.00.

Lördag den 31 juli

Pride-paraden
Såklart har Folkpartiet, LUF och HBT-liberalerna en egen sektion i paraden också i år! Var med och flagga för liberalismen. Samling i Tantolunden från 11.30. Avmarsch 13.00.

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 16.00 och 18.00.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Nyamko flyttar fram positionerna

Det här är riktigt stort i arbetet för HBT-personers rättigheter i Europa. För första gången någonsin har Europarådet enats om en gemensam rekommendation i HBT-frågor. Totalt handlar det om 46 konkreta uppmaningar till de enskilda medlemsländerna om allt från att samkönade par ska kunna få bostadsbidrag gemensamt till att föräldrarnas sexuella läggning inte ska spela roll vid vårdnadstvister eller att transsexuellas rätta kön ska erkännas juridiskt.

Det här är viktigt av flera skäl. För det första därför att Europarådet samlar 47 medlemsländer med totalt 800 miljoner invånare, däribland många av Europas verkliga problemländer när det handlar om diskriminering och respekt för minoriteter. För det andra därför att rekommendationen har tagits fram i Europarådets ministerkommitté och därmed har förankring direkt i ländernas styrande regeringar. (Därmed inget ont sagt om Europarådets parlamentariska församling, som består av företrädare för ländernas parlament – men den politik som ländernas regeringar bedriver avspeglas inte alltid där.)

Och för det tredje: rekommendationen tar inte bara upp homo- och bisexuellas situation utan belyser också den diskriminering som riktas mot transsexuella, transvestiter och alla andra som känner sig delaktiga i det ack så svårfångade T-begreppet. Detta är särskilt viktigt eftersom fördomarna, okunskapen och ibland också förlöjligandet lever kvar extra starkt i just transfrågor.

Den här rekommendationen betyder förstås inte att det statligt organiserade förtrycket försvinner från en dag till en annan. Men den är ett viktigt kvitto på att inte ens de mest hårdnackat motsträviga regeringarna klarar av att hålla bort HBT-frågorna från den internationella politiska dagordningen. På 1980-talet kunde resolutioner i Nordiska rådet bli en hävstång för RFSL och andra nordiska HBT-organisationer att sätta press på sina nationella regeringar. På 2000-talet spelar Europarådet samma roll för modiga aktivister i andra länder – framför allt i Moldavien, Ukraina, Armenien och andra länder utanför EU.

Och självklart har Sverige och den svenska regeringen varit pådrivande för detta. All heder åt Folkpartiets och regeringens ansvariga statsråd Nyamko Sabuni och den svenske expertrepresentanten, förre HomO Hans Ytterberg. Nu har positionerna flyttats fram rejält!

Om detta skriver också Qx, Catrine NorrgårdJimmi Jonsson och Humanistbloggen.

Lämna en kommentar

Filed under Europeisk politik, Svensk politik

Tillåt surrogatföräldraskap i Sverige

Den svenska diskussionen om surrogatmödraskap är milt sagt kluven. Å ena sidan har vi i medierna kunnat ta del av många inkännande reportage om familjer som fått tillökning genom surrogatmödraskap. Men i den politiska debatten, å andra sidan, är det nästan som om frågan inte finns. Det är dags att bryta tystnaden.

Att vara gravid med någon annans barn – är det möjligt? Nej, inte i Sverige, men i många andra länder kan en kvinna ta emot ett befruktat ägg utan att räknas som barnets juridiska mor.

Det här är inte svårare än någon annan form av provrörsbefruktning – för det är ju detta det handlar om. Ändå skulle surrogatmödraskap göra det möjligt för många efterlängtade, planerade barn att födas in i kärleksfulla familjer.

· Det kan till exempel handla om en kvinna som inte har någon fungerande livmoder, men däremot fertila ägg.

· Det kan också ge en ny möjlighet för homosexuella manliga par att bli föräldrar. Ägget hämtas då oftast från en äggdonator och sädescellerna från den ena mannen.

· Det kan även handla om kvinnor som efter en svår sjukdom inte bör bli gravida. I maj kunde vi läsa i Aftonbladet om 28-åriga Sandra, som inför cancerbehandling lät frysa in sina befruktade ägg. ”Surrogatmamma är min enda chans”, säger hon.

Surrogatmödraskap finns i de flesta delstater i USA, och sker även i EU-länder som Storbritannien och Nederländerna. De svenskar som söker efter en surrogatmamma tvingas alltså söka sig utomlands – och löper därmed risk att hamna i juridisk knipa i onödan, till nackdel för barnet.

Ett exempel är det svenska par som blev föräldrar i våras genom en surrogatmamma i Ukraina, och som till en början nekades pass åt sitt nyfödda barn eftersom surrogatmamman i Sverige skulle ha räknats som barnets mor.

Varför är surrogatföräldraskap kontroversiellt? Hos en del kan det finnas en genuin oro för att surrogatmamman exploateras eller att barnen far illa. Sådana argument ska tas på allvar, men det finns också argument som är rent moraliserande.

För mig finns det bara ett hållbart skäl mot en viss form av assisterad befruktning, nämligen att den är till fara för kvinnan eller barnet. Om vi däremot kan hjälpa naturen på traven under trygga former ska det välkomnas. Världen mår bättre med fler efterlängtade barn!

Visst finns det surrogatmödraverksamheter som kan ifrågasättas, till exempel hos vissa företag i Indien. Men att det kan förekomma oönskade varianter är inget argument för ett totalförbud, det är ett argument för reglering.

Reglering har också tillkommit i land efter land där surrogatföräldraskap tillåts. I Israel måste alla avtal med surrogatmödrar godkännas av myndigheterna. I Ukraina tillåts enbart surrogatmödraskap med donerade ägg. I Indien förbereds lagstiftning för att stärka surrogatmödrarnas rättigheter. Och så vidare.

Hur skulle en surrogatmödraverksamhet se ut i Sverige? Här vore det självklart att Socialstyrelsen har tillsynsansvar. Det bör också finnas allmänna råd om hur proceduren ska gå till, bland annat en utredning av föräldrarna och surrogatmamman. Utredningen bör visa att det inte finns skäl att tro att surrogatmamman tar på sig uppdraget av ekonomiskt nödtvång.

Rykten, fördomar och okunskap riskerar att prägla debatten så länge vi inte är beredda att ta in kunskap från länder med surrogatmödraskap. Vilka är deras erfarenheter? Tyder forskningen på att barnen får det annorlunda? Hur ser reglerna ut för att trygga surrogatmammornas rättigheter?

Det är dags att bryta tystnaden i Sverige. Socialminister Göran Hägglund borde låta ta fram fakta i en förutsättningslös utredning om en svensk lag om surrogatmödraskap.

Martin Andreasson (FP)

Debattartikeln publicerad på SVT Opinion

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar, Svensk politik

Politiska kultböcker, 1:a plats: Alva och Gunnar Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan”

Ja, jag vet: det är inte direkt någon sensation att vilja lyfta fram den här boken. Men samtidigt går den inte att komma förbi. Är det någon bok som blivit symbol för det allra mest utopiska i folkhemsbygget är det just ”Kris i befolkningsfrågan” (Bonniers 1934), och likaså är det denna bok som allra tydligast visar på folkhemstankens mörka baksida.

Det här är nämligen inte en debattbok i vanlig mening, det är en programförklaring för ett helt nytt samhälle – och en helt ny människotyp.

Det nya samhället först. Beväpnade med en tung statistisk arsenal leder makarna Myrdal i bevis att den kraftigt sjunkande nativiteten är en logisk följd av den alldeles eländiga kost- och boendestandard som stora delar av befolkningen tvingas leva med. Om livet i en primitiv enrummare ska bli uthärdligt är man helt enkelt tvungen att avstå från barn, eller nöja sig med ett eller högst två.

Därför, menar författarna, är det också meningslöst att satsa på billiga smålägenheter av samma storlek som de nuvarande. I stället måste man medvetet se till att genom samhällsingripanden öka bostadsytan. Familjen som produktionsenhet är dödsdömd, men som nära gemenskap har den sin roll också i framtiden.

I vilket samhälle ska framtidens familjer leva? För makarna Myrdal är svaret enkelt. De skriver i den fasta förvissningen att de bevittnar senkapitalismens dödskamp och att samhället kommer att gå vidare i den lagbundna utvecklingen mot ett socialistiskt samhälle:

Och skall utvecklingen inte utmynna i kaos och undergång, är det de kollektivistiska ansatserna som måste få segra. […] Individualismen och liberalismen må ha varit historiskt nödvändiga, må ha betecknat ett led i en utvecklingsriktig samhällsanpassning för hundra år sedan. I nuvarande läge tveka vi icke att stämpla den – var den än möter – såsom farligt asocial […].

Det är på den punkten som den nya människan kommer in i bilden. Alva och Gunnar Myrdal har, som framgår, inte mycket till övers för den liberala och fördärvliga individualismen, och eftersom samhället snart träder in i en ny fas måste därför människorna lära om för sitt eget bästa. Med fullt märkbar irritation kritiseras de krafter som vill hindra medborgarna – och framför allt barnen – från att skolas in i de nya tänkesätt som kommer att efterfrågas i kollektivismens samhälle.

Man saknar en framsynt och insiktsfull uppfattning om skolans avhängighet av den sociala utvecklingen, om skolans socialpedagogiska uppgift att lyckligt inordna och anpassa individerna i denna utveckling och att stegra deras möjlighet av fullvärdigt medlevande i det nya samhället […].

[Den] människotyp är den bästa, som på ett personligen mest harmoniskt och för samhället mest effektivitetsskapande sätt förmår anpassa sig till det sociala livet. [… Skolarbetet är ännu alltjämt i huvudsak] inriktat på att ge oss lydiga, oreflekterade feodalmänniskor och själviska privatkapitalister, alltså människotyper anpassade till redan förgångna samhällstillstånd.

Och den som inte frivilligt anammar det nya sättet att leva, måste ledas av de bättre vetande:

Det kommer i framtiden icke att framstå socialt likgiltigt vad människor göra av sina pengar […]. Tendensen kommer i alla fall att gå emot en socialpolitisk organisation och kontroll, ej blott av inkomsternas fördelning i samhället utan även av konsumtionens inriktning inom familjerna.

I dag är ”Kris i befolkningsfrågan” kanske mest känd för makarna Myrdals entusiastiska stöd för tvångssteriliseringar. Här lägger de inte fingrarna emellan:

I närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering. […] Hur långtgående verkningar på befolkningsstockens egenskaper [steriliseringslagen] kommer att få, är givetvis svårt att förutspå. […] Ett önskemål både från socialpedagogisk och arvsbiologisk synpunkt är därför tilll en början en så sträng lagtillämpning som möjligt.

Men deras linje i steriliseringsfrågan blir obegriplig om den inte sätts in i ett större sammanhang. Den måste ses som en nödvändig del i det som var makarna Myrdals stora vision att, med deras egna ord, ”framskapa ett bättre människomaterial” för det nya samhället.

Med andra ord: Den som kunde fylla sin plats i framtidens värld skulle få hjälp i form av barnomsorg, skolmat, gratis läkarvård och andra välfärdsreformer. Men sterilisering och utgallring var de andras lott.

”Kris i befolkningsfrågan” tål att läsas av många skäl. Till att börja med är den nödvändig för att förstå det svenska 1900-talet, men den illustrerar också vad som blir följderna när ideologer och samhällsforskare, övertygade om sina höga ideals förträfflighet, låter medlen bli ointressanta eftersom målet är så viktigt.

Hela boken är ett mäktigt bygge som från sin grundval av statistik och ideologi strävar uppåt, ständigt uppåt mot den utopiska framtidsvärld som hägrar i skyn. Och när man väl befinner man sig där uppe i höjderna blir den enskilda människan mycket liten.

1 kommentar

Filed under Bokanmälningar, Svensk politik

Klokt, modigt och liberalt

Det positiva beslutet om homoadoptioner var klokt, modigt och liberalt. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer.

Klokt, eftersom beslutet grundar sig på fakta och erfarenhet. Den vuxnes möjligheter att bli en god förälder sitter ju inte i den sexuella läggningen.

En vanföreställning i debatten är att ”experterna” säger nej till homoadoptioner. I vanliga fall brukar man med ordet expertis avse den vetenskapligt grundade expertisen. Man kan då konstatera att den del av forskarsamhället som studerat barn i homosexuella familjer tvärtom är ovanligt enig i sin slutsats: det går inte att se någon systematisk skillnad på barn i samkönade och olikkönade familjer. Det går därför inte att motivera att just homosexuella och bisexuella skulle uteslutas från möjligheten att ens prövas som adoptivföräldrar.

Inte minst Alf Svensson har använt remissinstansernas motstånd som argument mot en reform. Även om åsikterna om internationella homoadoptioner är blandade, säger så gott som alla remissinstanser ja till åtminstone närståendeadoption och gemensam vårdnad i samkönade familjer.

När Alf Svensson i storvulna ordalag går till storms mot allt erkännande av den samkönade familjen saknar han alltså stöd hos den expertis han påstår sig åberopa. Grunderna för hans motstånd ska inte sökas hos remissinstanserna, utan hos kristdemokraternas hyllande av den heterosexuella gifta kärnfamiljen som enda tänkbara samlevnadsform.

Beslutet är dessutom modigt, eftersom det behövs mod och öppenhet för att ompröva invanda föreställningar när verkligheten kräver det. Att homosexuella kan vara föräldrar, och varit föräldrar i alla tider, är något som förtigits ända in i våra dagar. Homo- och bisexuellas ökade synlighet i samhället har dock fått allt fler att få upp ögonen för att den heterosexuella kärnfamiljen inte har monopol på att ge goda uppväxtförhållanden för barn.

Adoptionsbeslutet är slutligen liberalt, eftersom principen om allas likhet inför lagen är en grundpelare i liberal ideologi. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer och lämnar barn i dessa familjer utan det rättsliga skydd som annars tas för självklart.

Att ge alla barn samma rätt till juridiskt erkännande för den familj där de växer upp, och att möjliggöra största tänkbara urval av kärleksfulla, kompetenta adoptivföräldrar till de barn som behöver en ny familj, är därför en i djupaste mening socialliberal reform.

Martin Andreasson (FP), partistyrelseledamot och riksdagskandidat

Publicerad i tidningen Nu nr 25 2002

OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar