Tag Archives: ekonomi

Varför mörkar Socialdemokraterna sina egna jobbsiffror?

Socialdemokraternas vårmotion ger vissa svar om vart det största oppositionspartiet är på väg. Men på andra områden kvarstår oklarheterna, och det finns också en del rena besynnerligheter som gör att nya frågor måste ställas.

Till att börja med några punkter kring en huvudfråga – jobbpolitiken.

 Socialdemokraterna lyfter, helt korrekt, fram ungdomsarbetslösheten som ett särskilt stort problem för Sverige. Partiet erkänner också på sidan 20 sitt eget misslyckande: det var i slutet av Socialdemokraternas egen regeringsperiod, under perioden 2000–2005, som ungdomsarbetslösheten exploderade från 10 till drygt 20 procent, en nivå där den sedan dess bitit sig fast. (Att siffrorna ligger kvar på samma nivåer trots att Sverige påverkats av den värsta globala ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet är värt att notera, men det är förstås ingenting att vara nöjd med.)

Den första frågan blir då varför Socialdemokraterna tror att det blir mer lockande att anställa om arbetsgivaravgifterna för ungdomar fördubblas – i reda pengar en skatte- och avgiftshöjning på 16 miljarder kronor.

Att sänka eller rentav slopa arbetsgivaravgifterna kan tvärtom vara ett sätt att hålla trösklarna låga för den som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Detta är också huvudtanken bakom nystartsjobben: ju längre du varit arbetslös, desto längre slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifterna när du blir anställd. Det är ett recept som varit framgångsrikt – just nu har nästan 43 000 personer ett riktigt arbete genom nystartsjobb (källa: Arbetsförmedlingen).

Och här kommer nästa förvånande förslag från Socialdemokraterna, nämligen att försämra och försvåra för nystartsjobb just bland ungdomar.

Redan på sidan 5 i vårmotionen sägs att nystartsjobben för ungdomar utan gymnasieutbildning ska villkoras mot att den unge förpliktar sig till en utbildningsplan (fastställd av myndigheten Arbetsförmedlingen, får man förmoda). Inget myndighetsgodkännande, inget nystartsjobb. Och för att verkligen understryka saken sägs att detta ska gälla alla arbetslösa ungdomar utan gymnasieutbildning.

Fråga nummer två blir alltså hur mer byråkrati och begränsningar ska göra det attraktivare att anställa ungdomar genom nystartsjobb.

En annan underlighet är vilken verklighet som Socialdemokraterna utgår från. På sidan 14 och 15 för partiet ett resonemang om vad som kallas ”det varaktiga, egentliga utanförskapet”, och Socialdemokraterna hänvisar då till en PM från Riksdagens utredningstjänst (RUT) med beräkningar av hur den så kallade breda arbetslösheten utvecklas. I motionen återges detta med orden:

”De som befinner sig i varaktig bred arbetslöshet har ökat under i princip hela den undersökta perioden, och ökningen visar inga tecken på att mattas av efter 2006. Även andelen av befolkningen i arbetsför ålder (16–64 år) tenderar att växa över tid.”

Det intressanta är att Socialdemokraternas egen RUT-PM visar något annat, om utvecklingen efter 2010 inkluderas – men av någon outgrundlig orsak återgavs inte siffrorna efter 2010 i motionen.

Som riksdagsledamot beställde jag fram PM:n och fann då att Riksdagens utredningstjänst i själva verket skriver följande:

”Med förbehåll för osäkerhetstalen tenderade andelen av befolkningen i ’bred arbetslöshet’ att minska fram till oktober 2008, varefter trenden vände uppåt. Sedan 2010 har andelen av befolkning i ’bred arbetslöshet’ åter minskat.”

RUT fortsätter sedan: ”De mest rättvisande jämförelserna görs mellan motsvarande månader under olika år”, varefter det presenteras en tabell (nr 1 i PM:n) som visar månadssiffrorna från januari 2006 till januari 2012. Av tabellen framgår att den breda arbetslösheten låg på samma nivå i januari 2012 som i januari 2008 (före finanskrisens utbrott) och på en klart lägre nivå än motsvarande månad 2006.

Fråga nummer tre blir alltså: Varför mörkar Socialdemokraterna jobbsiffrorna i det underlag partiet själv hänvisar till?

Finns det då något beröm alls att ge till vårmotionen?

Ja, det är välkommet att partiet nu verkar backa från sin tidigare idé om ett investeringspolitiskt mål, alltså att staten ska avsätta ett årligt minimibelopp till investeringar oavsett samhällsekonomiska kalkyler.

Idén om ett investeringsmål kunde i förstone låta tilltalande, men den var dålig, och det av samma skäl som det är en dålig idé av Mitt Romney att kräva att anslagen till USA:s försvarsmakt ska utgöra en minimiandel av landets BNP som inte får underskridas oavsett det säkerhetspolitiska läget. Visst ska investeringarna i exempelvis infrastrukturen fortsätta att öka, men det styrande ska inte vara målet att göra av med pengar utan de samhällsekonomiska fördelarna i form av bättre tillväxtförutsättningar eller vinster för miljön.

I medierna: Dagens Nyheter (1), (2), Ekot, SvD (1), (2), Expressen, Aftonbladet (1), (2), SVT (1), (2).

Bland socialdemokrater i bloggosfären snålas det däremot inte på berömmet: Martin Moberg, Johan Westerholm, Annika Högberg, Monica Green. Se å andra sidan Carl B. Hamiltons (FP) kommentar.

8 kommentarer

Filed under Svensk politik

Betala mer och bli en bättre människa

Är man en god och fin människa om man betalar extra mycket i mataffären? Ja, enligt Naturvårdsverket är man rentav en klimathjälte. Men är det så enkelt att dra den slutsatsen?

Statliga Naturvårdsverket presenterade i fredags en om svenska konsumenters syn på klimatförändringen. Svaren visar på ett glädjande stort miljöintresse: 82 procent tror att företag i framtiden kommer att behöva bry sig mer om klimatfrågan, 68 procent tycker att företagen är för dåliga på att berätta om sitt klimatarbete och hela 91 procent tror att det vore bra med någon form av klimatmärkning.

Men så har vi det här med prisnivån. Hela 77 procent av de tillfrågade anger att de absolut (33 procent) eller troligen (44 procent) kan tänka sig betala fem procent mer för en vara eller tjänst om de vet att företaget i fråga arbetar för att begränsa klimatförändringen.

Lars Westermark, chef för klimatpolicyenheten vid Naturvårdsverket, kommenterar: ”Det är positivt att så många kan tänka sig att betala mer för att bidra till att begränsa klimatförändringen i en tid då det finns en stor oro för den ekonomiska utvecklingen.”

Men stopp nu – det var ju inte det frågan handlade om. Den fråga som folk fick ta ställning till handlade inte om folk ville betala för att begränsa klimateffekten, utan om företagens klimatarbete gjorde folk mindre priskänsliga. Det är två helt olika saker. Naturvårdsverket undersökte om människors vetskap att ett företag gör klimatsatsningar får dem att betala mer i största allmänhet för att köpa företagets varor – oavsett om fördyringen hade något med klimatsatsningarna att göra eller ej, och oavsett om den prishöjda varan hade blivit klimatvänligare.

I praktiken har alltså det tjänstvilliga Naturvårdsverket gjort en marknadsundersökning för att ta reda på om företagens klimatarbete kan användas som argument för att pressa upp priset till konsumenterna. Och på verket är man glada och nöjda när svaret blir ja.

För att ingen oklarhet ska råda om min egen inställning: Jo, klimathotet är ett akut problem och ja, det kommer att krävas investeringar och andra kostsamma omställningar för att motverka växthuseffekten. Men samtidigt finns det många åtgärder som både är klimatsmarta och sparar pengar, till exempel effektivare energianvändning. Och bara för att samhället klimatanpassas försvinner inte behovet av konkurrens och prispress – i konsumenternas tjänst.

Med andra ord: en del klimatåtgärder kommer att kräva pengar, men det vore fullkomligt bakvänt att låta klimatarbetet bli ett fribrev för allmänna prishöjningar.

Nu är ju Naturvårdsverket långt ifrån ensamma om den här sammanblandningen. Det finns få saker som är så effektiva som dåligt samvete för att få människor att lätta på plånboken – och dessutom är de flesta ärligt intresserade av att rädda miljön och klimatet.

Affärsmännen är inte dummare än att de i detta ser en fin möjlighet att pressa upp sina vinstmarginaler. Att de blir påhejade av Naturvårdsverket är desto mer bekymmersamt eftersom de svenska konsumentpriserna inte direkt är låga.

Visst ska vi använda vår konsumentmakt för att förändra samhället! Men klimathotet bemöts inte genom att vi slutar titta på prislappen.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 23 november 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik