Tag Archives: barn

Ja till ensaminsemination – ja till utredning om surrogatmoderskap

Om tio minuter börjar den votering där riksdagen väntas säga i princip ja till att slopa förbudet för ensamstående att få assisterad befruktning. I samma omröstning väntas riksdagen rösta för en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap.

Det här var mitt eget inlägg i debatten.

Om någon person, herr talman, som är helt okunnig om vårt lands lagar och traditioner av en ren händelse befinner sig här i kammaren för att lyssna på denna debatt, så skulle den människan först och främst gripas av respekt för talarnas stora engagemang för barns situation, men därefter förvånas över de grundsatser på vilka stora delar av diskussionen vilar.

Det talas om att ”tillåta”, om att ”införa”, om att ”ge rätt”. Mer sällan nämns vad det egentligen handlar om: att ta bort ett förbud.

Det är två vitt skilda perspektiv, och de leder tankarna åt vitt skilda håll. I det ena fallet handlar det om att staten har makten i sin hand, och att staten i sin välvilja kan ge den enskilde lov till något. I det andra fallet ligger beslutet hos den enskilde, och staten använder bara sin myndighet när det finns överväldigande starka skäl att göra så.

Valet mellan dessa två synsätt blir särskilt viktigt när det handlar om livets slut och livets början.

Att staten pekar på en människa och säger ”detta liv borde inte få bli till” – det är i grunden en oerhörd maktutövning som riktas mot den enskilde i tillvarons kanske viktigaste ögonblick.

Låt oss aldrig glömma detta när vi diskuterar och lagstiftar om hur och i vilka livssituationer en kvinna borde tillåtas bära ett barn.

Denna församlings makt att påverka det allra mest privata i människors tillvaro ska inte underskattas. Låt oss använda den makten med eftertanke.

Vi kan använda den för att bygga murar, stänga igen, låsa ute. Men vi kan också använda den för att öppna, släppa in och bygga till så att fler får plats.

Sakta men säkert har vi byggt om och byggt till, så att barn födda utanför äktenskapet fått fullt rättsligt erkännande, så att adoptivbarns ställning stärkts, så att alla par kan få tillgång till assisterad befruktning och möjlighet att prövas som adoptivföräldrar, och så att alla barn kan få möjlighet till rättsliga band till sin styvförälder oavsett om denna är av ena eller andra könet. I dag kan vi fatta principbeslut om att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till assisterad befruktning och göra en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap – en utredning där både positiva och negativa erfarenheter från andra länder ska vägas in.

Låt oss glädjas åt detta. Och låt oss vara ödmjuka när det gäller om denna församlings makt ska användas åt att motverka eller erkänna familjens och föräldraskapets mångfald.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Elitistiska barnläkare på DN Debatt

I alla tider har det funnits sådana som tyckt att vissa människor, i kraft av sin upphöjdhet och särskilda ställning, måste ha rätt att bestämma mer än alla andra. Och av någon förunderlig slump vill de aldrig själva träda tillbaka i skuggan av ett högre intresse. Tvärtom tycker dessa människor alltid att det är just de själva – eller de intressen de anser sig företräda – som är så fina att de måste få mer makt.

Platon ville att hans egna gelikar – filosoferna – skulle härska. På den gamla onda tiden i Sverige var det de rika och välbeställda som tilldelade sig själv makt genom att rösträtten kopplades till inkomst.

DN Debatt i dag förespråkar ett antal barnläkare att den graderade rösträtten ska återinföras. Men den här gången är det inte de rika som ska ha fler röster, utan föräldrarna. Ju fler barn en förälder har, desto mer fler röster.

Det mest beklämmande är egentligen inte själva förslaget om graderad rösträtt, utan att de lärda undertecknarna anser sin idé vara höjden av radikal demokrati.

Det är den inte. Den är elitistisk, konservativ och närmast fördemokratisk.

Barnläkarna är befriande ärliga om sitt syfte. De anser att barnfrågorna är så viktiga att principen ”en person – en röst” ska avskaffas. De personer som är bäst skickade att värdera barns intressen – det vill säga föräldrarna – ska ha fler röster än andra.

Precis så har den ojämlika rösträttens förespråkare argumenterat i alla tider. Kunskapen om pengars värde är så viktig att de som förstår sig på den saken ska ha fler röster. Alltså graderad rösträtt efter inkomst och förmögenhet. Rikets försvar är så viktigt att bara de som deltar i krigsmakten ska ha rösträtt. Alltså rösträtt efter kön. Och så vidare.

Det var fel på Platons tid. Det var fel på rösträttsstridens tid. Och det är lika fel i dag.

Tillägg 30/3: Även Peter Högberg och Felix König har läst och är kritiska, medan Stefan Olsson (självidentifierat konservativ) är entusiastisk.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Bra besked om insemination

Den liberala grundhållningen är enkel: det är förbuden som måste motiveras, inte friheten. Och om det inte finns någon rimlig orsak att behålla ett förbud ska det slopas.

Därför är det utmärkt att Folkpartiet liberalerna tillsammans med Moderaterna och Centern nu går fram i riksdagen för att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till insemination i Sverige.

Som varenda socialnämnd känner till är dagens förbud redan omkullsprunget av verkligheten. Singelkvinnor som längtar efter barn åker till Storkkliniken i Köpenhamn eller till något annat ställe utomlands, i något av alla de västländer som till skillnad från Sverige inte förbjuder ensamståendeinsemination och ändå är fullt civiliserade, välfungerande stater anslutna till FN:s barnkonvention.

Skillnaden är bara att det blir så mycket krångligare efteråt, med familjerättsutredningar som ändå måste läggas ner. Dagens svenska förbud kan alltså ändå inte hindra ensamstående kvinnor från att inseminera. Det enda som lagförbudet klarar av är att strö lite byråkratiskt grus i familjemaskineriet.

För den som tycker att det är viktigt att ett barn ska kunna spåra sitt biologiska ursprung borde det också ha sin betydelse att Sverige är ganska ensamt om att ha en tydlig lagregel om att inseminationsbarn, när de väl vuxit upp, har denna rätt. Ju fler av inseminationerna som äger rum här i landet, desto fler barn får också den möjligheten.

Nu anpassas kartan efter verkligheten. Bakom morgondimmorna tittar vårsolen fram.

I medierna: SvD Brännpunkt, DN, Aftonbladet, Ekot, SVT. I bloggosfären bland andra Heidi Avellan, Thomas Böhlmark, Maria Abrahamsson och Folkpartibloggen.

14 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Tillåt surrogatföräldraskap i Sverige

Den svenska diskussionen om surrogatmödraskap är milt sagt kluven. Å ena sidan har vi i medierna kunnat ta del av många inkännande reportage om familjer som fått tillökning genom surrogatmödraskap. Men i den politiska debatten, å andra sidan, är det nästan som om frågan inte finns. Det är dags att bryta tystnaden.

Att vara gravid med någon annans barn – är det möjligt? Nej, inte i Sverige, men i många andra länder kan en kvinna ta emot ett befruktat ägg utan att räknas som barnets juridiska mor.

Det här är inte svårare än någon annan form av provrörsbefruktning – för det är ju detta det handlar om. Ändå skulle surrogatmödraskap göra det möjligt för många efterlängtade, planerade barn att födas in i kärleksfulla familjer.

· Det kan till exempel handla om en kvinna som inte har någon fungerande livmoder, men däremot fertila ägg.

· Det kan också ge en ny möjlighet för homosexuella manliga par att bli föräldrar. Ägget hämtas då oftast från en äggdonator och sädescellerna från den ena mannen.

· Det kan även handla om kvinnor som efter en svår sjukdom inte bör bli gravida. I maj kunde vi läsa i Aftonbladet om 28-åriga Sandra, som inför cancerbehandling lät frysa in sina befruktade ägg. ”Surrogatmamma är min enda chans”, säger hon.

Surrogatmödraskap finns i de flesta delstater i USA, och sker även i EU-länder som Storbritannien och Nederländerna. De svenskar som söker efter en surrogatmamma tvingas alltså söka sig utomlands – och löper därmed risk att hamna i juridisk knipa i onödan, till nackdel för barnet.

Ett exempel är det svenska par som blev föräldrar i våras genom en surrogatmamma i Ukraina, och som till en början nekades pass åt sitt nyfödda barn eftersom surrogatmamman i Sverige skulle ha räknats som barnets mor.

Varför är surrogatföräldraskap kontroversiellt? Hos en del kan det finnas en genuin oro för att surrogatmamman exploateras eller att barnen far illa. Sådana argument ska tas på allvar, men det finns också argument som är rent moraliserande.

För mig finns det bara ett hållbart skäl mot en viss form av assisterad befruktning, nämligen att den är till fara för kvinnan eller barnet. Om vi däremot kan hjälpa naturen på traven under trygga former ska det välkomnas. Världen mår bättre med fler efterlängtade barn!

Visst finns det surrogatmödraverksamheter som kan ifrågasättas, till exempel hos vissa företag i Indien. Men att det kan förekomma oönskade varianter är inget argument för ett totalförbud, det är ett argument för reglering.

Reglering har också tillkommit i land efter land där surrogatföräldraskap tillåts. I Israel måste alla avtal med surrogatmödrar godkännas av myndigheterna. I Ukraina tillåts enbart surrogatmödraskap med donerade ägg. I Indien förbereds lagstiftning för att stärka surrogatmödrarnas rättigheter. Och så vidare.

Hur skulle en surrogatmödraverksamhet se ut i Sverige? Här vore det självklart att Socialstyrelsen har tillsynsansvar. Det bör också finnas allmänna råd om hur proceduren ska gå till, bland annat en utredning av föräldrarna och surrogatmamman. Utredningen bör visa att det inte finns skäl att tro att surrogatmamman tar på sig uppdraget av ekonomiskt nödtvång.

Rykten, fördomar och okunskap riskerar att prägla debatten så länge vi inte är beredda att ta in kunskap från länder med surrogatmödraskap. Vilka är deras erfarenheter? Tyder forskningen på att barnen får det annorlunda? Hur ser reglerna ut för att trygga surrogatmammornas rättigheter?

Det är dags att bryta tystnaden i Sverige. Socialminister Göran Hägglund borde låta ta fram fakta i en förutsättningslös utredning om en svensk lag om surrogatmödraskap.

Martin Andreasson (FP)

Debattartikeln publicerad på SVT Opinion

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar, Svensk politik

Klokt, modigt och liberalt

Det positiva beslutet om homoadoptioner var klokt, modigt och liberalt. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer.

Klokt, eftersom beslutet grundar sig på fakta och erfarenhet. Den vuxnes möjligheter att bli en god förälder sitter ju inte i den sexuella läggningen.

En vanföreställning i debatten är att ”experterna” säger nej till homoadoptioner. I vanliga fall brukar man med ordet expertis avse den vetenskapligt grundade expertisen. Man kan då konstatera att den del av forskarsamhället som studerat barn i homosexuella familjer tvärtom är ovanligt enig i sin slutsats: det går inte att se någon systematisk skillnad på barn i samkönade och olikkönade familjer. Det går därför inte att motivera att just homosexuella och bisexuella skulle uteslutas från möjligheten att ens prövas som adoptivföräldrar.

Inte minst Alf Svensson har använt remissinstansernas motstånd som argument mot en reform. Även om åsikterna om internationella homoadoptioner är blandade, säger så gott som alla remissinstanser ja till åtminstone närståendeadoption och gemensam vårdnad i samkönade familjer.

När Alf Svensson i storvulna ordalag går till storms mot allt erkännande av den samkönade familjen saknar han alltså stöd hos den expertis han påstår sig åberopa. Grunderna för hans motstånd ska inte sökas hos remissinstanserna, utan hos kristdemokraternas hyllande av den heterosexuella gifta kärnfamiljen som enda tänkbara samlevnadsform.

Beslutet är dessutom modigt, eftersom det behövs mod och öppenhet för att ompröva invanda föreställningar när verkligheten kräver det. Att homosexuella kan vara föräldrar, och varit föräldrar i alla tider, är något som förtigits ända in i våra dagar. Homo- och bisexuellas ökade synlighet i samhället har dock fått allt fler att få upp ögonen för att den heterosexuella kärnfamiljen inte har monopol på att ge goda uppväxtförhållanden för barn.

Adoptionsbeslutet är slutligen liberalt, eftersom principen om allas likhet inför lagen är en grundpelare i liberal ideologi. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer och lämnar barn i dessa familjer utan det rättsliga skydd som annars tas för självklart.

Att ge alla barn samma rätt till juridiskt erkännande för den familj där de växer upp, och att möjliggöra största tänkbara urval av kärleksfulla, kompetenta adoptivföräldrar till de barn som behöver en ny familj, är därför en i djupaste mening socialliberal reform.

Martin Andreasson (FP), partistyrelseledamot och riksdagskandidat

Publicerad i tidningen Nu nr 25 2002

OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar