Category Archives: Svensk politik

Därför nej till medborgarlön

Ibland dyker idén upp om medborgarlön, alltså att staten garanterar en grundinkomst för alla att leva på. Miljöpartiet är positivt (se sidan 29 i partiprogrammet). Jag är emot.

Vilka är mina skäl? Så här har jag svarat på en enkät från Basinkomst Stockholm, som arbetar för medborgarlön:

Jag är bestämt emot införande av ett system med basinkomst (medborgarlön). Skälet är ekonomiskt men framför allt moraliskt.

Jag anser att ett anständigt samhälle måste ge starkt stöd åt alla de människor som av olika skäl inte klarar att försörja sig själva, och för att resurserna ska räcka till deras behov måste de som klarar av att försörja sig själva faktiskt också göra det. Att staten skulle garantera fullt arbetsföra människor livslång och villkorslös försörjning skulle, jämfört med i dag, leda till en resursöverföring från sjuka till friska och från icke arbetsföra till arbetsföra som i mina ögon vore direkt stötande. Det vore en samhällsutveckling jag som socialliberal absolut inte kan ställa upp på.

 

6 kommentarer

Filed under Svensk politik

Tips till Miljöpartiet: Riv Gamla stan!

I dag frågas Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ut i SVT. Den enda saken jag har på önskelistan är att han får frågor om valrörelsens hittills roligaste utspel, nämligen när Miljöpartiet häromdagen berättade att det skulle bli 200 000 fler jobb i Sverige om Bromma flygplats stängs och bebyggs med 50 000 bostäder.

Miljöpartiet tror tydligen detta på fullt allvar. ”Vi som politiker måste våga ha visioner”, sade Miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm Daniel Helldén och hänvisade till siffror från Riksdagens utredningstjänst (RUT).

Det är bara ett enda litet problem: RUT-utredningen visade inte alls detta.

Att Daniel Helldén ändå bifogade utredningen till sitt pressmeddelande tyder på en berömlig djärvhet, gränsande till dödsförakt.

Man kan tänka sig två förklaringar.

Antingen tror Miljöpartiet på fullt allvar på sitt eget påstående. Eller så tror Miljöpartiet att ingen orkar läsa bilagan.

Riksdagens utredningstjänst har förstås inte räknat fram att jobben i Sverige blir 200 000 fler ifall Bromma flygplats bebyggs med bostäder. RUT har svarat på en helt annan fråga, nämligen hur många jobb som byggandet av 50 000 bostäder skulle skapa. Var dessa bostäder ligger spelar förstås ingen roll.

RUT har dessutom försett sin utredning med flera viktiga förbehåll som Daniel Helldén suveränt glider förbi. Till att börja med kommer RUT med det försynta påpekandet att deras siffror inte tar hänsyn till det som på nationalekonomiska kallas alternativkostnader, dvs. att samma resurser kanske kan skapa lika många eller ännu fler jobb om de används till något annat (till exempel att bygga 50 000 bostäder någon annanstans i Storstockholm än ovanpå en flygplats). RUT betonar dessutom att deras räkneexempel bygger på att det finns tillräckligt många arbetslösa, välutbildade byggnadsarbetare till hands och att kostnaden för att rekrytera dem är noll kronor.

När detta väl är sagt ska jag ändå ge Miljöpartiet rätt på en punkt. Det måste sannolikt skapa en hel del arbetstillfällen att ersätta Bromma flygplats med bostäder. Först måste ju en fullt fungerande flygplats rivas och alla fasta anläggningar schaktas bort. Sedan får man förutsätta att det kommer att kräva enorma arbetsinsatser att miljösanera området efter 80 års flygplatsarbete. Också det blir naturligtvis oerhört resurskrävande – och kommer att kräva stora arbetsinsatser.

Att riva Bromma flygplats är det som brukar kallas kapitalförstöring – men visst skapar det jobb att riva! Se bara på 1960-talets rivningsvåg genom svenska innerstäder.

Om Miljöpartiet vill skapa jobb på detta pigga sätt har jag några fler förslag:

  • Riv Gamla stan och bebygg den med 50 000 bostäder! Det kommer troligtvis att skapa enorma mängder arbetstillfällen, särskilt för arkeologer som äntligen kan studera Stockholms äldre historia frilagd från bebyggelse.
  • Bebygg Essingeleden med 50 000 bostäder! Ni slår två flugor i en smäll – motorvägarna blir färre och bostäderna blir fler (och med sådan utsikt över Mälaren kommer de att bli lättsålda).
  • Montera ner Göteborg innanför vallgravarna och flytta kvarteren till Örebro, och bygg 50 000 bostäder på den lediga ytan! På så sätt löser ni bostadsbristen i både Örebro och Göteborg. Och så mycket arbetstillfällen ni kommer att skapa!

Det ska nu bli intressant att se vilka fler förslag som Miljöpartiet kommer att ge. Varför inte också bebygga Arlanda med bostäder?

 

Lämna en kommentar

Filed under Stockholmsregionen, Svensk politik

Mycket återstår för jämställda kommunledningar

Sveriges Television sätter sökarljuset på en viktig jämställdhetsfråga: att så relativt få kvinnor kommer fram till de allra viktigaste maktpositionerna i Sveriges kommuner. Medan könsfördelningen är så gott som jämn i riksdagen och regeringen, så är fördelningen mycket skevare i många kommuner.

Man kan visserligen diskutera om det finns smärre felkällor i mätmetoden, där enkäter i sommartid till kommunerna verkar ha spelat en viktig roll. Men det lär inte förändra bilden nämnvärt: totalt sett är det inte ens 40 procent kvinnor bland ledamöterna i kommunernas maktcentrum, kommunstyrelserna.

Ett enskilt parti i en enskild kommun kan alltid hitta förklaringar. Men när det handlar om ett återkommande mönster för landets 290 kommuner som helhet, då är det ett bevis på att det återstår en hel del glastak att krossa.

Här är det viktigt att de politiska partierna sopar rent framför egen dörr, och vågar tala öppet om att jämställdhetsarbetet också måste gälla partiet internt. En sak som Folkpartiet gör sedan 2005 för att synliggöra frågan är att publicera särskilda jämställdhetsbokslut som läggs fram som en del av de ordinarie handlingarna till partiets högsta beslutande organ, landsmötet. I dessa jämställdhetsbokslut, som tillkom på initiativ av Karin Pilsäter, publiceras bland annat detaljerade siffror om könsfördelningen på olika förtroendeuppdrag både inom partiet och i kommun, landsting och riksdag. Utvecklingen sedan 2005 går åt rätt håll – men mer behöver göras.

Att följa upp könsfördelningen handlar inte om att ropa på kvotering, utan om att synliggöra en verklighet som är långt ifrån jämställd. Eller är det någon som på allvar menar att det skulle vara kompetens och inget annat som gör att det är över 50 procent fler män än kvinnor bland ledamöterna i landets kommunstyrelser?

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Stefan Löfven tiger om sitt eget alternativ

Stefan Löfven skriver i Dagens Nyheter att han vill ha en debatt mellan ”de två kandidaterna till statsministerposten” så att väljarna får höra ”hur alternativen ser ut”.

Men så bra då. Han kan ju börja med att berätta hur hans eget regeringsalternativ ser ut.

Om samma artikel: Högbergs tankar (S), Roger Jönsson (S), Johan Westerholm (S), Stefan Hanna (C).

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Därför kandiderar jag till riksdagen 2014

I dagarna börjar det interna provvalet där medlemmarna i Folkpartiet liberalerna i Stockholms län kan säga sin åsikt om vilka som borde stå på riksdagslistan 2014. Jag ställer upp som riksdagskandidat, och nu ber jag om förtroendet att ingå i det liberala laget nästa mandatperiod.

Med drygt fyra års erfarenhet som riksdagsledamot vet jag att liberalt arbete ger resultat. Jag vet också allt politiskt arbete bygger på tydliga värderingar – i mitt fall rätten för varje människa att fritt forma sitt eget liv oavsett kön, sexuell läggning, social bakgrund eller något annat.

Mänskliga rättigheter och arbetet mot diskriminering är en röd tråd i mitt politiska arbete. Som företrädare för Folkpartiet har jag arbetat hårt för liberala framgångar som breddad diskrimineringslag, könsneutral äktenskapslag, stopp för tvångssteriliseringar av transsexuella och för­bättrad ställning för de nationella minoritetsspråken. Det var en stor ära för mig att få Liberala Ungdoms­förbundets Bertil Ohlin-medalj i guld för mitt arbete för hbt-personers lika rättigheter.

I dag utmanas liberala värden på ett nytt sätt. Den organiserade främlingsfientligheten har tagit plats i Sveriges riksdag. Rasister seglar fram under ”invandringskritikens” flagg. När det ropas på stängda gränser och flyktingstopp, när diskriminering bagatelliseras eller förlöjligas, när öppenhetens fiender vill lägga beslag på begrepp som ”svensk” och ”svensk kultur” – då ska vi liberaler aldrig tiga.

Alliansregeringens reformarbete behöver fortsätta. Under Folkpartiets ledning är ett historiskt reformarbete för skolan i full gång, och sysselsättningen har ökat trots finanskrisen. Men ska Sverige fortsätta vara en framgångsrik nation i en globaliserad ekonomi behöver vi driva på förändringsarbetet för kunskap och konkurrenskraft. Därför behövs ett starkare folkparti och en omvald alliansregering.

Rättstryggheten ska värnas. Som företrädare för Folkpartiet i polisstyrelsen för Stockholms län är jag övertygad om att polisen behöver fortsätta utvecklas. Att antalet poliser i vårt län har ökat till drygt 5 500 sedan 2006 är en stor framgång, men mer behövs för ökad trygghet och effektivitet. En prioriterad fråga är en lokalt närvarande polis där människor bor och lever. Särskilt viktigt är detta för utsatta bostadsområden.

Jag ska vara en tydlig röst i riksdagen för Stockholmsregionens invånare. Mycket klarar vi själva tack vare starkt näringsliv och god arbetsmarknad, men staten måste också ta sin del av ansvaret för Sveriges ekonomiska motor. När Storstockholm växer så det knakar är det särskilt viktigt med ökade statliga investeringar i spår och annan infrastruktur.

Mer om mig själv och mitt politiska arbete hittar du här. Är du nyfiken på vad jag uträttat i riksdagen, läs mer på riksdagens webbplats.

Provvalet pågår den 15-29 september, och är du medlem i Folkpartiet i Stockholms län är jag mycket glad för ditt förtroende om du sätter upp mig som en av dina kandidater.

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Bra nyhet om minoritetsspråk

Det här är en riktigt bra nyhet för dem som berörs. I dag gav Erik Ullenhag (FP), statsråd med ansvar för minoritetspolitik, beskedet att regeringen nu stärker rätten till undervisning i minoritetsspråk i skolan genom att slopa kravet på att eleven ska ha grundläggande kunskaper.

Varför är det här betydelsefullt? Bland annat därför att den svenska staten varit inte bara ointresserad av de minoritetsspråk som talats här i landet sedan århundraden, utan närmast negativ. Den seglivade myten att Sverige historiskt sett varit ett homogent, enspråkigt land är just en myt, som har skapat svåröverskådliga skador.

Det dröjde till år 2000 innan Sverige slutligt erkände sina fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De första åren hände inte så mycket utöver att rätten till förskoleundervisning och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil stärktes i ett begränsat antal kommuner i Norrbotten, men efter regeringsskiftet 2006 har det gått fortare.

Det här är en fråga där Folkpartiet är en pådrivande kraft. Ända sedan 2000-talets början är det liberala politiker som varit tidigast och tydligast med att formulera en politik för hur situationen för minoritetsspråkstalare ska förbättras. Detta är frågor som jag själv ägnat en hel del tid som riksdagsledamot, och jag är glad över att ha kunnat vara en del i denna process.

Under först Nyamko Sabuni och därefter Erik Ullenhag har förändringarna kommit slag i slag. Statsanslagen för minoritetspolitiken har mångdubblats, antalet kommuner med stärkt rätt till minoritetsspråksservice på finska och samiska har ökat till över 60 och kravet på minimistorlek på undervisningsgrupper har slopats för minoritetsspråken, för att nämna något.

I dag kom alltså nästa pusselbit på plats: att det också ska bli möjligt med nybörjarundervisning i minoritetsspråk inom modersmålsundervisningen. Jag kommer direkt att tänka på två situationer när detta betyder extra mycket: dels i tvåspråkiga familjer där något annat språk är vardagsspråket, dels när det gäller sydsamiska och andra hårt trängda minoritetsspråk där antalet brukare är så lågt att språkets fortbestånd är hotat.

Att det talas många språk i Sverige är inget problem, det är en rikedom – oavsett om det handlar om språk som talas här sedan urminnes tider eller först på senare år. Jag är stolt över att vara aktiv i ett parti som i valet mellan svenska och andra språk inte svarar ”antingen eller” utan ”både och”.

Medier i dag: Sisuradio, Uutiset. Folkpartiets senaste rapport om bättre villkor för finska språket. Klicka här för att se min egen riksdagsaktivitet kring minoritetsspråk. Bloggtips: Intresse finns (om bristande tillgång på finskspråkig förskola), Folkpartiet Järfälla.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik