Category Archives: Demokrati och rättsfrågor

Kartläggning av romer: Vilka visste? Och vilka lämnade uppgifter?

Dagens  Nyheters avslöjande om Skånepolisens kartläggning av över 4 000 romer och deras anhöriga har slagit ner som en bomb. Stämmer uppgifterna är det ett grundskott mot rättssäkerheten för en stor grupp medborgare – i det här fallet dessutom personer som både historiskt och i nutid utsatts för omfattande diskriminering. Det finns bara ett enda ord: avskyvärt.

I den rättmätiga ilskan och upprördheten finns det två saker som vi inte får glömma bort.

För det första: Det här är inte en fråga som berör bara romer, utan den berör alla som bor i Sverige. Det handlar om likheten inför lagen, om rätten till ett privatliv och om rätten att inte hamna i polisregister utan skälig orsak.

För det andra: Nu måste alla fakta fram, inte bara i Skåne utan också i övriga delar av polisväsendet. Uppgifterna hittills pekar ju på att registret (eller analysfilen, som Skånepolisen hellre vill att termen lyder) varit tillgängligt även utanför Skånepolisen.

Därför måste strålkastarljuset riktas åt fler håll. Förutsatt att DN:s uppgifter stämmer: Vilka kände till registret? Vilka lämnade uppgifter till det? Vilka använde sig av det?

I dag deltog jag vid polisstyrelsens sammanträde i Stockholms läns polismyndighet, och från Folkpartiets sida lade vi fram en skrivelse med en rad frågor om Stockholmspolisens eventuella befattning. Samtliga partier anslöt sig till skrivelsen, som alltså överlämnades av en enig polisstyrelse.

Här nedan återger jag texten. Eftersom nya uppgifter kommer fram hela tiden ska jag tillägga att den är baserad på vad som var känt vid lunchtid den 23 september.

Polisregister över romer

Polismyndigheten i Skåne har bekräftat Dagens Nyheters uppgifter om att det i polisen förekommer ett register över svenska romer och deras inbördes släktförhållanden. Enligt Dagens Nyheter, vars rapportering enligt Skånepolisens talesperson ”stämmer in någorlunda”, förekommer över 4 000 personer i registret.

Den enda gemensamma nämnaren för de registrerade är att de är romer eller har en relation med en rom. Enligt Dagens Nyheter förekommer i registret många som är ostraffade och som inte heller varit misstänkta för brott. Så små barn som tvååringar finns i registret.

Enligt Dagens Nyheter har registret upprättats inom Skånepolisen, men även Rikskriminalpolisen samt kriminalunderrättelsetjänsterna i flera städer ska ha tillgång till det.

Uppgifterna om etnisk registrering är ytterst allvarliga och är ägnade att rubba allmänhetens tilltro till rättssäkerheten och hela polisväsendet. Enligt svensk lag får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens etniska ursprung. Det är inte heller tillåtet för polisen att göra registersökningar utifrån känsliga personuppgifter, till exempel etniskt ursprung. Det är därför av största vikt att rättsväsendet nu går till botten med den information som kommit fram.

Med anledning av denna information begär vi därför svar på följande:

Har detta register varit känt inom polismyndigheten för Stockholms län? Vilka har i så fall känt till det?
Har företrädare för polismyndigheten i Stockholm medverkat till att lämna uppgifter till det?
Har detta register använts inom polismyndigheten för Stockholms län? I så fall i vilka sammanhang och av vilka?
Vilka kommentarer finns i övrigt till de uppgifter som framkommit?

I medier: DN (1), DN (2), DN (3), DN (4), DN (5), DN (6), DN (7), DN (8), DN (9), SvD (1), SvD (2), SvD (3), SvD (4), Expressen (1), Expressen (2), Aftonbladet (1), Aftonbladet (2).

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Det behövs fler poliser som arbetar lokalt

ABC uppmärksammar att vi folkpartister i Stockholms läns polisstyrelse tillsammans med våra partivänner i Sigtuna kommun skrivit till länspolismästare Mats Löfving och väckt frågan om fler lokala poliser i Märsta. Även webbtidningen Märsta.nu skriver om detta.

Bakgrunden är den senaste tidens händelser i Märsta, där det på kort tid bland annat inträffat större gängslagsmål på öppen gata och nu senast misstänkt mordbrand mot en restaurang. Det finns en stor oro lokalt för att organiserad brottslighet blir ett ökande problem.

Samtidigt som de enskilda brotten utreds är det viktigt att fundera över vad som behövs på längre sikt för att vända utvecklingen och öka invånarnas trygghet. För ett framgångsikt arbete för att förebygga brott, utveckla kriminalunderrättelseverksamheten lokalt och öka invånarnas trygghet är en lokalt närvarande och arbetande polis av största betydelse.

För Märstas del skulle det kunna handla om att öka bemanningen vid närpoliskontoret i centrala Märsta. Ett annat alternativ vore att öppna ett lokalt poliskontor i stadsdelen Valsta i anslutning till det medborgarkontor som planeras öppna 2014.

Folkpartiet var pådrivande för den satsning med lokala poliskontor som skett i 27 bostadsområden i Stockholms län. Brottsförebyggande rådets utvärderingar visar att de är framgångsrika. Därför gäller det att slå vakt om den lokala polisen, och se till att utveckla den. Det gäller också i Märsta.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Obama och Sverige ger gemensamt hbt-stöd

Vid dagens historiska presidentbesök är det självklart att de mest brännande globala storpolitiska frågorna har stått i centrum: Syrien, klimathotet, frihandel och ekonomisk utveckling, samarbete om global säkerhet och mänskliga rättigheter (där förstås hedrandet av Raoul Wallenbergs minne var särskilt känsloladdad) för att nämna några saker. NSA-frågan på presskonferensen inte att förglömma.

Givetvis kommer också dessa ämnen med rätta att dominera i analysen av besökets politiska innebörd.

Men utöver detta finns det också skäl att notera en annan sak som utan större åthävor lyftes fram i statsministerns och presidentens gemensamma kommuniké, och som hittills passerat rätt obemärkt.

Först betonas i kommunikén de båda ländernas nära band och gemensamma värderingar. Raoul Wallenberg nämns särskilt. Klimatpolitik, finanskrisen och jobbpolitiken och frihandel räknas upp. Och lite längre fram i den rätt korta kommunikén står det sedan:

We affirmed our joint commitment to protect the human rights of LGBT persons globally through support to the Global Equality Fund. Launched in 2011, the Fund assists civil society organizations in over 25 countries worldwide. The United States and Sweden are each preparing a $6 million contribution of new resources to support the Fund over three years, totaling a $12 million commitment.

(Min översättning:) Vi bekräftade vårt gemensamma engagemang för att globalt skydda hbt-personers mänskliga rättigheter genom att ge stöd till Global Equality Fund. Denna fond, som grundades 2011, ger bistånd till frivilligorganisationer i över 25 länder världen över. Förenta staterna och Sverige förbereder sig att tillskjuta 6 miljoner dollar vardera i bidrag till fonden under de kommande tre åren, alltså en utfästelse om totalt 12 miljoner dollar.

För det första är det en betydelsefull markering att Sveriges och USA:s regering uppmärksammar hbt-frågorna som en särskild punkt under det första presidentbesöket någonsin. (Obama tog ju också upp hbt-rättigheter i sin inledning till dagens presskonferens.) Men för det andra stannar det inte vid vackra ord, utan båda länderna tar också fram plånboken.

Global Equality Fund (GEF) grundades på initiativ av Hillary Clinton under hennes tid som utrikesminister, och är en institution som stöder arbete för hbt-personers mänskliga rättigheter internationellt. Verksamheten finansieras av såväl USA:s regering som andra bidragsgivare (bland annat Norge lär ha utlovat bidrag), och här förbinder sig alltså Sveriges och USA:s regeringar för att ge vardera 6 miljoner dollar ytterligare – totalt 80 miljoner kronor i dagens växlingskurs.

På GEF:s webbplats berättas att fonden ger bistånd till att bygga upp frivilligorganisationer som bevakar hbt-personers situation, lokalt och nationellt, i länder där de mänskliga rättigheterna kränks ur ett hbt-perspektiv. Med tanke på riskbilden för hbt-rörelsen i vissa länder är det begripligt att det inte nämns exakt vilka grupper som får stöd.

Men det är intressant att se att ”östra Europa” nämns som en av de regioner som GEF prioriterar särskilt. Man kan hoppas att det betyder handfast stöd till den starkt hotade ryska hbt-rörelsen, i de former som är möjliga i landets repressiva klimat.

Inför Obamas fortsatta resa till Sankt Petersburg är det en viktig signal till alla hbt-personer i förföljelsernas och rättslöshetens Ryssland.

Uppdatering 5/9 07:45: Nu verkar de tidigare uppgifterna bekräftas om att Barack Obama kommer att träffa hbt-organisationer personligen under sitt besök i Sankt Petersburg. Ryska medier surar, men för de hårt trängda ryska hbt-aktivisterna är betydelsen stor. Well done, Mr. President.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Internationell politik

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Nu föreslås friare regler om namn

I dag har namnlagskommittén, där jag själv varit Folkpartiets ledamot, lämnat över sitt betänkande till justitieministern. Efter drygt tre års utredningsarbete lägger vi fram ett förslag till en helt ny lag om personnamn.

Som liberal är jag mycket nöjd med kommitténs förslag. På ett antal punkter ökar den enskildes frihet genom att det blir enklare att välja namn efter egna önskemål, och flera av förändringarna är ganska ordentliga.

Det i särklass populäraste förslaget kommer antagligen att bli att vi föreslår återinförande av möjligheten att ta dubbla efternamn. Samtidigt avvecklas det unikt krångliga systemet med mellannamn, som nog är den del av svensk namnlagstiftning som skapat irritation och ilska hos flest människor.

Det kommer alltså att bli tillåtet för makarna Johansson och Lindberg att skapa ett gemensamt dubbelt efternamn, Johansson-Lindberg (med eller utan bindestreck). I dag finns inte den möjligheten.

Mellannamn, som hittills utgjort alternativet för den som inte velat släppa det ena efternamnet, är bara tillåtet att använda för den ena av makarna. I exemplet ovan är det alltså tillåtet för den ena maken att heta Johansson som mellannamn och Lindberg som efternamn. Men den andra maken får då inte ha mellannamn, utan ska bara heta Lindberg. Och mellannamn går, till skillnad från efternamn, inte i arv till barnen.

Mellannamn har varit det i särklass mest svårbegripliga och impopulära inslaget i lagstiftningen om namn. Nu föreslår vi alltså en rejäl liberalisering genom att möjligheten att skapa nya dubbla efternamn återinförs. Den som redan har ett mellannamn ska givetvis få behålla det, men kan när som helst begära att det omvandlas till ena ledet i ett dubbelt efternamn.

En annan viktig förenkling är att det blir tillåtet för alla att byta till ett efternamn som redan bärs av minst 2 000 personer. Den som i dag är trött på sitt efternamn, och inte vill byta till något som tidigare funnits i familjen, måste uppfinna ett helt nyskapat namn. Lagstiftningen har alltså drivit på i riktning mot att efternamn gradvis blir allt mer särskiljande.

Att vem som helst inte får byta till ett redan existerande efternamn kan motiveras med att familjer med unika namn bör få ha namnet i fred. Men ingen Andersson, Sundkvist eller Hägg (för att ta några väldigt vanliga namn) kan rimligen känna sig kränkt för att ytterligare en person i landet tar samma efternamn.

Min liberala utgångspunkt är att den enskilde ska ha så stor frihet som möjligt att välja sitt eget namn. Förslaget från namnlagskommittén går också i den riktningen när det gäller så gott som allt.

Det enda undantaget är att vi föreslår en viss åtstramning när det gäller möjligheten att byta till ett efternamn som burits av en utdöd, men historiskt känd släkt. (Detta gäller förstås oavsett om släktnamnet är adligt eller inte – lagen är helt neutral.) Även om namnskyddet normalt sett utslocknar en viss tid efter att namnet upphört att användas, så anser jag att historie- och kulturarvsargument talar för att det bör bli lite svårare än hittills att byta till ett efternamn som haft betydelse i historien. Den rättspraxis som utvecklats har i praktiken inneburit att efternamn måste stå med eget uppslagsord i Nationalencyklopedin för att vara skyddade, vilket lett till ett betydande godtycke. På den här punkten föreslår vi alltså att reglerna skärps något.

Könskonträra namn, då? Här har rättsutvecklingen redan hunnit lösa de problem som transpersoner och andra har mött: genom praxisändringar och domar i Regeringsrätten står det numera klart att den som efter egen ansökan vill ta ett nytt förnamn inte ska mötas av ett avslag bara för att namnet inte traditionellt förknippats med det juridiska könet. Kommittén konstaterar faktum och föreslår inga ändringar.

Namnlagskommitténs förslag innebär alltså rejäla kliv mot en liberalare och modern lagstiftning. Nu väntar remissbehandling, och i bästa fall kan en ny lag vara på plats 2015.

I medierna: Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på DN Debatt. Yvonne Andersson (KD) är emot vissa av förslagen. Sveriges Radio, Svenska Dagbladet. Bloggar gör Emma Carlsson Löfdahl (FP), Anti Avsan (M), Felix König (LSU), Mats Olsson (V, som verkar ha missuppfattat ett av förslagen) och Lars Wilderäng på Cornucopia.

6 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Viktigt besked för transungdomar

I Sverige har arbetet för att stärka hbt-personers rättigheter till allra största delen gått genom riksdagen. Där skiljer vi oss från anglosaxiska länder, där domstolarna har en mycket större roll i att förändra rättskipningen och där det alltså kan vara lika viktigt att driva rättsprocesser som att påverka politiker.

Men ibland kan rättsprocesser också i Sverige skapa vägledande beslut som ökar friheten för många människor. Ett intressant exempel på detta är Regeringsrättens dom i det så kallade Madeleine-målet från 2009, där domstolen en gång för alla slog fast att vuxna människor ska ha rätt att skaffa sig ett nytt förnamn oavsett om det är traditionellt manligt eller kvinnligt. Därmed satte landets högsta förvaltningsdomstol punkt för en tidigare praxis där myndigheter hindrat främst transpersoner från att välja det förnamn de själva identifierar sig med.

Tyvärr var detta inte slutet på sagan. I Sverige hanteras nämligen namnärenden av två olika myndigheter, och det var bara den ena myndigheten – Skatteverket – som var part i Madeleine-målet. Hur den andra myndigheten, Patent- och registreringsverket, skulle hantera motsvarande situationer har hittills varit oklart, speciellt när det gäller ungdomar som vill byta förnamn men inte fyllt 18 år.

Men under sommaren har det kommit besked från PRV. Enligt ett pressmeddelande från bland andra RFSL och RFSL Ungdom säger PRV numera att myndigheten inte kommer att bedöma ärenden som gäller byte till ”-dotter”-efternamn eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån den sökandes juridiska könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

För omyndiga ungdomar har PRV redan tidigare ställt kravet att både ungdomen själv (om hen är 12 år eller äldre) och vårdnadshavarna måste stå bakom en ansökan om namnändring. På den punkten är det alltså ingen ändring, men det viktiga i det nya beskedet är att PRV klargör att dessa regler ska tillämpas lika också för transungdomar som vill ändra förnamn.

Det är ett bra besked. Det kommer också rätt i tiden, eftersom hela namnlagstiftningen just nu är under översyn av den parlamentariska namnlagskommittén.

Jag har glädjen att vara Folkpartiets ledamot i kommittén, som just nu djupdyker i en mängd frågor om allt från unika släktnamn och gårdsnamnen i Dalarna till de svårbegripliga reglerna om mellannamn.

Jag bedömer att det finns anledning att förtydliga och förenkla dagens lagstiftning på en hel del punkter. Men sommarens besked från PRV skapar redan nu större tydlighet på åtminstone en punkt, som är nog så viktig för dem som berörs.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor

Ryssland: Tumskruvarna dras åt för hbt-personer

Om man ska ta tempen på ett samhälle är det bra att titta särskilt på hur majoriteten behandlar sina minoriteter. I takt med att utvecklingen raskt gått i auktoritär och odemokratisk riktning i Ryssland har också klimatet för hbt-personer blivit allt hårdare.  Det senaste steget är de ordningsstadgor mot ”homosexuell propaganda till minderåriga” som nu införs i stad efter stad. (Att minoriteter ska berövas sina rättigheter för att ”skydda barnen” är tyvärr ett klassiskt argument. Det känner vi igen från många sammanhang, också i Sverige.)

I dag kom nyheten att en av de mest namnkunniga hbt-aktivisterna i Ryssland, Nikolaj Aleksejev, har dömts i en domstol i Sankt Petersburg för att ha ”propagerat för homosexualitet”. Lagen är ingen död bokstav och ryska hbt-människor har all anledning att känna djup oro. Så sent som i går väckte Patrik 1,5 hatiska motdemonstrationer på hbt-filmfestivalen i Moskva. Och den 1 maj greps elva hbt-aktivister i Sankt Petersburg – för att de burit på regnbågsflaggor.

Här nedan återger jag den skriftliga fråga som jag i dag har ställt till utrikesminister Carl Bildt.

Stöd gärna RFSL:s och tidningen Qx gemensamma insamling till stöd för Sankt Petersburgs hbt-rörelse! Läs mer här om hur du kan skänka pengar.

 

Hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland

En av Rysslands mest kända aktivister för hbt-personers rättigheter, Nikolaj Aleksejev, dömdes i dag av en domstol i Sankt Petersburg för att ha gjort ”propaganda för homosexualitet till minderåriga”. Aleksejevs brott bestod i att han utfört en enmansdemonstration för hbt-personers rättigheter utanför stadsledningens kontor i april månad.

Enligt medieuppgifter är detta första gången som en person döms i domstol enligt stadens nya ordningsstadga som förbjuder ”propaganda för homosexualitet”. Motsvarande bestämmelser införs nu på bred front i övriga Ryssland.

Sverige har tidigare, enskilt och i samverkan med andra EU- och Europarådsländer, protesterat mot denna bestämmelse. Den fällande domen är ett belägg för att den utgör ett reellt hot mot yttrandefriheten vad gäller hbt-personers rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta med anledning av det inträffade för att från Sveriges håll ge fortsatt stöd åt hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland?

 

Medier om domen i Sankt Petersburg: SvD, DN, Dagen, Göteborgs-Posten, Borås Tidning.

3 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Europeisk politik