Bra nyhet om minoritetsspråk


Det här är en riktigt bra nyhet för dem som berörs. I dag gav Erik Ullenhag (FP), statsråd med ansvar för minoritetspolitik, beskedet att regeringen nu stärker rätten till undervisning i minoritetsspråk i skolan genom att slopa kravet på att eleven ska ha grundläggande kunskaper.

Varför är det här betydelsefullt? Bland annat därför att den svenska staten varit inte bara ointresserad av de minoritetsspråk som talats här i landet sedan århundraden, utan närmast negativ. Den seglivade myten att Sverige historiskt sett varit ett homogent, enspråkigt land är just en myt, som har skapat svåröverskådliga skador.

Det dröjde till år 2000 innan Sverige slutligt erkände sina fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De första åren hände inte så mycket utöver att rätten till förskoleundervisning och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil stärktes i ett begränsat antal kommuner i Norrbotten, men efter regeringsskiftet 2006 har det gått fortare.

Det här är en fråga där Folkpartiet är en pådrivande kraft. Ända sedan 2000-talets början är det liberala politiker som varit tidigast och tydligast med att formulera en politik för hur situationen för minoritetsspråkstalare ska förbättras. Detta är frågor som jag själv ägnat en hel del tid som riksdagsledamot, och jag är glad över att ha kunnat vara en del i denna process.

Under först Nyamko Sabuni och därefter Erik Ullenhag har förändringarna kommit slag i slag. Statsanslagen för minoritetspolitiken har mångdubblats, antalet kommuner med stärkt rätt till minoritetsspråksservice på finska och samiska har ökat till över 60 och kravet på minimistorlek på undervisningsgrupper har slopats för minoritetsspråken, för att nämna något.

I dag kom alltså nästa pusselbit på plats: att det också ska bli möjligt med nybörjarundervisning i minoritetsspråk inom modersmålsundervisningen. Jag kommer direkt att tänka på två situationer när detta betyder extra mycket: dels i tvåspråkiga familjer där något annat språk är vardagsspråket, dels när det gäller sydsamiska och andra hårt trängda minoritetsspråk där antalet brukare är så lågt att språkets fortbestånd är hotat.

Att det talas många språk i Sverige är inget problem, det är en rikedom – oavsett om det handlar om språk som talas här sedan urminnes tider eller först på senare år. Jag är stolt över att vara aktiv i ett parti som i valet mellan svenska och andra språk inte svarar ”antingen eller” utan ”både och”.

Medier i dag: Sisuradio, Uutiset. Folkpartiets senaste rapport om bättre villkor för finska språket. Klicka här för att se min egen riksdagsaktivitet kring minoritetsspråk. Bloggtips: Intresse finns (om bristande tillgång på finskspråkig förskola), Folkpartiet Järfälla.

Annonser

1 kommentar

Filed under Svensk politik

One response to “Bra nyhet om minoritetsspråk

  1. Lou

    Men blir det inte svårt för skolorna att veta vilka elever som kommer att ha rätt till modersmålsundervisningen med dessa nya regler? Det finns ju (och ska inte heller finnas, tycker jag) något register över vilka som tillhör de nationella minoriteterna och ännu mindre något register över vilka svenska medborgare som är tredje generationens invandrare. (Det sistnämnda måste väl till stor del gälla de elever som med de nya reglerna får rätt till modersmålsundervisning på finska ) Eftersom det betonats att det ska vara skolornas ansvar att upplysa elever från de nationella minoriteterna om deras rätt till modersmålsundervisning blir det ju ett tydligt dilemma. Ska skolorna helt enkelt chansa på att barn med vissa efternamn eller ännu värre, vissa utseenden tillhör en viss nationell minoritet?

    Att en av mina morföräldrar är sverigefinne och en av mina farföräldrar är tornedaling och att de vidarebefordrade språken till sina barn (som däremot tråkigt nog inte vidarebefordrade dem till mig i tillräckligt stor utsträckning) är ju ingenting man rimligtvis kan begära att skolan ska känna till, om jag nu hade varit grundskoleelev idag.
    Så hur ska det gå till rent konkret?
    Och hur skulle jag ha gjort för att göra anspråk på min rätt till modersmålsundervisning på minoritetsspråk om reglerna hade stiftats under min grundskoletid ? Bett min far- respektive morförälder skriva ett intyg på att de verkligen är sverigefinne respektive tornedaling som jag visat upp för rektorn?
    Sedan är jag nyfiken på exakt vilka barn som ska räknas till de nationella minoriteterna. Sverigefinnar i tredje, fjärde, femte generationen?

    Ska kanske förtydliga att jag absolut inte har något emot minoritetsspråkens bevarande eller grundlagsskyddade status. Jag är bara uppriktigt nyfiken på hur de utvidgade rättigheterna till modersmålsundervisning ska tillämpas utan att det upplevs som integritetskränkande eller börjar påminna om etnisk registrering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s