Monthly Archives: september 2013

Kartläggning av romer: Vilka visste? Och vilka lämnade uppgifter?

Dagens  Nyheters avslöjande om Skånepolisens kartläggning av över 4 000 romer och deras anhöriga har slagit ner som en bomb. Stämmer uppgifterna är det ett grundskott mot rättssäkerheten för en stor grupp medborgare – i det här fallet dessutom personer som både historiskt och i nutid utsatts för omfattande diskriminering. Det finns bara ett enda ord: avskyvärt.

I den rättmätiga ilskan och upprördheten finns det två saker som vi inte får glömma bort.

För det första: Det här är inte en fråga som berör bara romer, utan den berör alla som bor i Sverige. Det handlar om likheten inför lagen, om rätten till ett privatliv och om rätten att inte hamna i polisregister utan skälig orsak.

För det andra: Nu måste alla fakta fram, inte bara i Skåne utan också i övriga delar av polisväsendet. Uppgifterna hittills pekar ju på att registret (eller analysfilen, som Skånepolisen hellre vill att termen lyder) varit tillgängligt även utanför Skånepolisen.

Därför måste strålkastarljuset riktas åt fler håll. Förutsatt att DN:s uppgifter stämmer: Vilka kände till registret? Vilka lämnade uppgifter till det? Vilka använde sig av det?

I dag deltog jag vid polisstyrelsens sammanträde i Stockholms läns polismyndighet, och från Folkpartiets sida lade vi fram en skrivelse med en rad frågor om Stockholmspolisens eventuella befattning. Samtliga partier anslöt sig till skrivelsen, som alltså överlämnades av en enig polisstyrelse.

Här nedan återger jag texten. Eftersom nya uppgifter kommer fram hela tiden ska jag tillägga att den är baserad på vad som var känt vid lunchtid den 23 september.

Polisregister över romer

Polismyndigheten i Skåne har bekräftat Dagens Nyheters uppgifter om att det i polisen förekommer ett register över svenska romer och deras inbördes släktförhållanden. Enligt Dagens Nyheter, vars rapportering enligt Skånepolisens talesperson ”stämmer in någorlunda”, förekommer över 4 000 personer i registret.

Den enda gemensamma nämnaren för de registrerade är att de är romer eller har en relation med en rom. Enligt Dagens Nyheter förekommer i registret många som är ostraffade och som inte heller varit misstänkta för brott. Så små barn som tvååringar finns i registret.

Enligt Dagens Nyheter har registret upprättats inom Skånepolisen, men även Rikskriminalpolisen samt kriminalunderrättelsetjänsterna i flera städer ska ha tillgång till det.

Uppgifterna om etnisk registrering är ytterst allvarliga och är ägnade att rubba allmänhetens tilltro till rättssäkerheten och hela polisväsendet. Enligt svensk lag får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens etniska ursprung. Det är inte heller tillåtet för polisen att göra registersökningar utifrån känsliga personuppgifter, till exempel etniskt ursprung. Det är därför av största vikt att rättsväsendet nu går till botten med den information som kommit fram.

Med anledning av denna information begär vi därför svar på följande:

Har detta register varit känt inom polismyndigheten för Stockholms län? Vilka har i så fall känt till det?
Har företrädare för polismyndigheten i Stockholm medverkat till att lämna uppgifter till det?
Har detta register använts inom polismyndigheten för Stockholms län? I så fall i vilka sammanhang och av vilka?
Vilka kommentarer finns i övrigt till de uppgifter som framkommit?

I medier: DN (1), DN (2), DN (3), DN (4), DN (5), DN (6), DN (7), DN (8), DN (9), SvD (1), SvD (2), SvD (3), SvD (4), Expressen (1), Expressen (2), Aftonbladet (1), Aftonbladet (2).

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Det behövs fler poliser som arbetar lokalt

ABC uppmärksammar att vi folkpartister i Stockholms läns polisstyrelse tillsammans med våra partivänner i Sigtuna kommun skrivit till länspolismästare Mats Löfving och väckt frågan om fler lokala poliser i Märsta. Även webbtidningen Märsta.nu skriver om detta.

Bakgrunden är den senaste tidens händelser i Märsta, där det på kort tid bland annat inträffat större gängslagsmål på öppen gata och nu senast misstänkt mordbrand mot en restaurang. Det finns en stor oro lokalt för att organiserad brottslighet blir ett ökande problem.

Samtidigt som de enskilda brotten utreds är det viktigt att fundera över vad som behövs på längre sikt för att vända utvecklingen och öka invånarnas trygghet. För ett framgångsikt arbete för att förebygga brott, utveckla kriminalunderrättelseverksamheten lokalt och öka invånarnas trygghet är en lokalt närvarande och arbetande polis av största betydelse.

För Märstas del skulle det kunna handla om att öka bemanningen vid närpoliskontoret i centrala Märsta. Ett annat alternativ vore att öppna ett lokalt poliskontor i stadsdelen Valsta i anslutning till det medborgarkontor som planeras öppna 2014.

Folkpartiet var pådrivande för den satsning med lokala poliskontor som skett i 27 bostadsområden i Stockholms län. Brottsförebyggande rådets utvärderingar visar att de är framgångsrika. Därför gäller det att slå vakt om den lokala polisen, och se till att utveckla den. Det gäller också i Märsta.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Stockholmsregionen

Stefan Löfven tiger om sitt eget alternativ

Stefan Löfven skriver i Dagens Nyheter att han vill ha en debatt mellan ”de två kandidaterna till statsministerposten” så att väljarna får höra ”hur alternativen ser ut”.

Men så bra då. Han kan ju börja med att berätta hur hans eget regeringsalternativ ser ut.

Om samma artikel: Högbergs tankar (S), Roger Jönsson (S), Johan Westerholm (S), Stefan Hanna (C).

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Därför kandiderar jag till riksdagen 2014

I dagarna börjar det interna provvalet där medlemmarna i Folkpartiet liberalerna i Stockholms län kan säga sin åsikt om vilka som borde stå på riksdagslistan 2014. Jag ställer upp som riksdagskandidat, och nu ber jag om förtroendet att ingå i det liberala laget nästa mandatperiod.

Med drygt fyra års erfarenhet som riksdagsledamot vet jag att liberalt arbete ger resultat. Jag vet också allt politiskt arbete bygger på tydliga värderingar – i mitt fall rätten för varje människa att fritt forma sitt eget liv oavsett kön, sexuell läggning, social bakgrund eller något annat.

Mänskliga rättigheter och arbetet mot diskriminering är en röd tråd i mitt politiska arbete. Som företrädare för Folkpartiet har jag arbetat hårt för liberala framgångar som breddad diskrimineringslag, könsneutral äktenskapslag, stopp för tvångssteriliseringar av transsexuella och för­bättrad ställning för de nationella minoritetsspråken. Det var en stor ära för mig att få Liberala Ungdoms­förbundets Bertil Ohlin-medalj i guld för mitt arbete för hbt-personers lika rättigheter.

I dag utmanas liberala värden på ett nytt sätt. Den organiserade främlingsfientligheten har tagit plats i Sveriges riksdag. Rasister seglar fram under ”invandringskritikens” flagg. När det ropas på stängda gränser och flyktingstopp, när diskriminering bagatelliseras eller förlöjligas, när öppenhetens fiender vill lägga beslag på begrepp som ”svensk” och ”svensk kultur” – då ska vi liberaler aldrig tiga.

Alliansregeringens reformarbete behöver fortsätta. Under Folkpartiets ledning är ett historiskt reformarbete för skolan i full gång, och sysselsättningen har ökat trots finanskrisen. Men ska Sverige fortsätta vara en framgångsrik nation i en globaliserad ekonomi behöver vi driva på förändringsarbetet för kunskap och konkurrenskraft. Därför behövs ett starkare folkparti och en omvald alliansregering.

Rättstryggheten ska värnas. Som företrädare för Folkpartiet i polisstyrelsen för Stockholms län är jag övertygad om att polisen behöver fortsätta utvecklas. Att antalet poliser i vårt län har ökat till drygt 5 500 sedan 2006 är en stor framgång, men mer behövs för ökad trygghet och effektivitet. En prioriterad fråga är en lokalt närvarande polis där människor bor och lever. Särskilt viktigt är detta för utsatta bostadsområden.

Jag ska vara en tydlig röst i riksdagen för Stockholmsregionens invånare. Mycket klarar vi själva tack vare starkt näringsliv och god arbetsmarknad, men staten måste också ta sin del av ansvaret för Sveriges ekonomiska motor. När Storstockholm växer så det knakar är det särskilt viktigt med ökade statliga investeringar i spår och annan infrastruktur.

Mer om mig själv och mitt politiska arbete hittar du här. Är du nyfiken på vad jag uträttat i riksdagen, läs mer på riksdagens webbplats.

Provvalet pågår den 15-29 september, och är du medlem i Folkpartiet i Stockholms län är jag mycket glad för ditt förtroende om du sätter upp mig som en av dina kandidater.

5 kommentarer

Filed under Svensk politik

Bra nyhet om minoritetsspråk

Det här är en riktigt bra nyhet för dem som berörs. I dag gav Erik Ullenhag (FP), statsråd med ansvar för minoritetspolitik, beskedet att regeringen nu stärker rätten till undervisning i minoritetsspråk i skolan genom att slopa kravet på att eleven ska ha grundläggande kunskaper.

Varför är det här betydelsefullt? Bland annat därför att den svenska staten varit inte bara ointresserad av de minoritetsspråk som talats här i landet sedan århundraden, utan närmast negativ. Den seglivade myten att Sverige historiskt sett varit ett homogent, enspråkigt land är just en myt, som har skapat svåröverskådliga skador.

Det dröjde till år 2000 innan Sverige slutligt erkände sina fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De första åren hände inte så mycket utöver att rätten till förskoleundervisning och äldreomsorg med minoritetsspråksprofil stärktes i ett begränsat antal kommuner i Norrbotten, men efter regeringsskiftet 2006 har det gått fortare.

Det här är en fråga där Folkpartiet är en pådrivande kraft. Ända sedan 2000-talets början är det liberala politiker som varit tidigast och tydligast med att formulera en politik för hur situationen för minoritetsspråkstalare ska förbättras. Detta är frågor som jag själv ägnat en hel del tid som riksdagsledamot, och jag är glad över att ha kunnat vara en del i denna process.

Under först Nyamko Sabuni och därefter Erik Ullenhag har förändringarna kommit slag i slag. Statsanslagen för minoritetspolitiken har mångdubblats, antalet kommuner med stärkt rätt till minoritetsspråksservice på finska och samiska har ökat till över 60 och kravet på minimistorlek på undervisningsgrupper har slopats för minoritetsspråken, för att nämna något.

I dag kom alltså nästa pusselbit på plats: att det också ska bli möjligt med nybörjarundervisning i minoritetsspråk inom modersmålsundervisningen. Jag kommer direkt att tänka på två situationer när detta betyder extra mycket: dels i tvåspråkiga familjer där något annat språk är vardagsspråket, dels när det gäller sydsamiska och andra hårt trängda minoritetsspråk där antalet brukare är så lågt att språkets fortbestånd är hotat.

Att det talas många språk i Sverige är inget problem, det är en rikedom – oavsett om det handlar om språk som talas här sedan urminnes tider eller först på senare år. Jag är stolt över att vara aktiv i ett parti som i valet mellan svenska och andra språk inte svarar ”antingen eller” utan ”både och”.

Medier i dag: Sisuradio, Uutiset. Folkpartiets senaste rapport om bättre villkor för finska språket. Klicka här för att se min egen riksdagsaktivitet kring minoritetsspråk. Bloggtips: Intresse finns (om bristande tillgång på finskspråkig förskola), Folkpartiet Järfälla.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

Obama och Sverige ger gemensamt hbt-stöd

Vid dagens historiska presidentbesök är det självklart att de mest brännande globala storpolitiska frågorna har stått i centrum: Syrien, klimathotet, frihandel och ekonomisk utveckling, samarbete om global säkerhet och mänskliga rättigheter (där förstås hedrandet av Raoul Wallenbergs minne var särskilt känsloladdad) för att nämna några saker. NSA-frågan på presskonferensen inte att förglömma.

Givetvis kommer också dessa ämnen med rätta att dominera i analysen av besökets politiska innebörd.

Men utöver detta finns det också skäl att notera en annan sak som utan större åthävor lyftes fram i statsministerns och presidentens gemensamma kommuniké, och som hittills passerat rätt obemärkt.

Först betonas i kommunikén de båda ländernas nära band och gemensamma värderingar. Raoul Wallenberg nämns särskilt. Klimatpolitik, finanskrisen och jobbpolitiken och frihandel räknas upp. Och lite längre fram i den rätt korta kommunikén står det sedan:

We affirmed our joint commitment to protect the human rights of LGBT persons globally through support to the Global Equality Fund. Launched in 2011, the Fund assists civil society organizations in over 25 countries worldwide. The United States and Sweden are each preparing a $6 million contribution of new resources to support the Fund over three years, totaling a $12 million commitment.

(Min översättning:) Vi bekräftade vårt gemensamma engagemang för att globalt skydda hbt-personers mänskliga rättigheter genom att ge stöd till Global Equality Fund. Denna fond, som grundades 2011, ger bistånd till frivilligorganisationer i över 25 länder världen över. Förenta staterna och Sverige förbereder sig att tillskjuta 6 miljoner dollar vardera i bidrag till fonden under de kommande tre åren, alltså en utfästelse om totalt 12 miljoner dollar.

För det första är det en betydelsefull markering att Sveriges och USA:s regering uppmärksammar hbt-frågorna som en särskild punkt under det första presidentbesöket någonsin. (Obama tog ju också upp hbt-rättigheter i sin inledning till dagens presskonferens.) Men för det andra stannar det inte vid vackra ord, utan båda länderna tar också fram plånboken.

Global Equality Fund (GEF) grundades på initiativ av Hillary Clinton under hennes tid som utrikesminister, och är en institution som stöder arbete för hbt-personers mänskliga rättigheter internationellt. Verksamheten finansieras av såväl USA:s regering som andra bidragsgivare (bland annat Norge lär ha utlovat bidrag), och här förbinder sig alltså Sveriges och USA:s regeringar för att ge vardera 6 miljoner dollar ytterligare – totalt 80 miljoner kronor i dagens växlingskurs.

På GEF:s webbplats berättas att fonden ger bistånd till att bygga upp frivilligorganisationer som bevakar hbt-personers situation, lokalt och nationellt, i länder där de mänskliga rättigheterna kränks ur ett hbt-perspektiv. Med tanke på riskbilden för hbt-rörelsen i vissa länder är det begripligt att det inte nämns exakt vilka grupper som får stöd.

Men det är intressant att se att ”östra Europa” nämns som en av de regioner som GEF prioriterar särskilt. Man kan hoppas att det betyder handfast stöd till den starkt hotade ryska hbt-rörelsen, i de former som är möjliga i landets repressiva klimat.

Inför Obamas fortsatta resa till Sankt Petersburg är det en viktig signal till alla hbt-personer i förföljelsernas och rättslöshetens Ryssland.

Uppdatering 5/9 07:45: Nu verkar de tidigare uppgifterna bekräftas om att Barack Obama kommer att träffa hbt-organisationer personligen under sitt besök i Sankt Petersburg. Ryska medier surar, men för de hårt trängda ryska hbt-aktivisterna är betydelsen stor. Well done, Mr. President.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Internationell politik

Dags för nationell hbt-strategi

Att regeringen planerar Sveriges första nationella hbt-strategi är känt sedan länge (det var också en av huvudfrågorna vid RFSL:s och RFSL Ungdoms utfrågning med hbt-minister Erik Ullenhag på årets Stockholm Pride), men nu börjar också konturerna klarna om vad den kommer att innehålla.

I dag kom två bra nyheter. Strategin läggs fram i höst, och den följs upp med en rejäl kassaförstärkning. För åren 2014–2016 satsas totalt 21 miljoner kronor extra, och från 2017 och framåt tre miljoner kronor årligen. Totalt reserveras 40 miljoner kronor under perioden 2014–2017.

Vad ska då pengarna användas till? Våld och diskriminering mot hbt-personer lyfts fram som ett särskilt viktigt område, liksom jämlik vård och sociala insatser. Statsstödet till hbt-organisationer höjs till 7,3 miljoner kronor årligen, för att nämna något.

Det här är rätt viktigt. Visserligen finns det juridiska reformer som återstår att genomföra även efter att tvångssteriliseringarna äntligen avskaffats och äktenskapslagen blivit jämlik, men i Sverige handlar mycket av hbt-arbetet om att bemöta allt det som skapar ojämlikhet i vardagen: osynliggörande i skolan, okunnigt bemötande hos myndigheter, arbetsgivares och kollegers tystnad när de homofoba skämten haglar på arbetsplatsen. Allt kan inte lösas med en nationell strategi, men en sådan strategi hjälper till att skapa ett tryck på myndigheter och kommuner att dra sitt strå till stacken. Och då behövs också pengar.

Visst är läget för hbt-personer i Sverige ojämförligt bättre än i den stränga konservatismens Litauen eller hatets och den totala rättslöshetens Ryssland (för att nu bara ta några exempel från våra grannländer). Men ”ojämförligt bättre” betyder i Sveriges fall att var tredje hbt-person har upplevt diskriminering det senaste året, eller att sex av tio under sin skolgång oftast eller alltid hållit sin identitet dold eller helt enkelt låtsats.

Det är dags att höja takhöjden ordentligt. En nationell strategi för hbt-personer är sannerligen ingen lyxsatsning. Den behövs.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik