Monthly Archives: maj 2013

Nu föreslås friare regler om namn

I dag har namnlagskommittén, där jag själv varit Folkpartiets ledamot, lämnat över sitt betänkande till justitieministern. Efter drygt tre års utredningsarbete lägger vi fram ett förslag till en helt ny lag om personnamn.

Som liberal är jag mycket nöjd med kommitténs förslag. På ett antal punkter ökar den enskildes frihet genom att det blir enklare att välja namn efter egna önskemål, och flera av förändringarna är ganska ordentliga.

Det i särklass populäraste förslaget kommer antagligen att bli att vi föreslår återinförande av möjligheten att ta dubbla efternamn. Samtidigt avvecklas det unikt krångliga systemet med mellannamn, som nog är den del av svensk namnlagstiftning som skapat irritation och ilska hos flest människor.

Det kommer alltså att bli tillåtet för makarna Johansson och Lindberg att skapa ett gemensamt dubbelt efternamn, Johansson-Lindberg (med eller utan bindestreck). I dag finns inte den möjligheten.

Mellannamn, som hittills utgjort alternativet för den som inte velat släppa det ena efternamnet, är bara tillåtet att använda för den ena av makarna. I exemplet ovan är det alltså tillåtet för den ena maken att heta Johansson som mellannamn och Lindberg som efternamn. Men den andra maken får då inte ha mellannamn, utan ska bara heta Lindberg. Och mellannamn går, till skillnad från efternamn, inte i arv till barnen.

Mellannamn har varit det i särklass mest svårbegripliga och impopulära inslaget i lagstiftningen om namn. Nu föreslår vi alltså en rejäl liberalisering genom att möjligheten att skapa nya dubbla efternamn återinförs. Den som redan har ett mellannamn ska givetvis få behålla det, men kan när som helst begära att det omvandlas till ena ledet i ett dubbelt efternamn.

En annan viktig förenkling är att det blir tillåtet för alla att byta till ett efternamn som redan bärs av minst 2 000 personer. Den som i dag är trött på sitt efternamn, och inte vill byta till något som tidigare funnits i familjen, måste uppfinna ett helt nyskapat namn. Lagstiftningen har alltså drivit på i riktning mot att efternamn gradvis blir allt mer särskiljande.

Att vem som helst inte får byta till ett redan existerande efternamn kan motiveras med att familjer med unika namn bör få ha namnet i fred. Men ingen Andersson, Sundkvist eller Hägg (för att ta några väldigt vanliga namn) kan rimligen känna sig kränkt för att ytterligare en person i landet tar samma efternamn.

Min liberala utgångspunkt är att den enskilde ska ha så stor frihet som möjligt att välja sitt eget namn. Förslaget från namnlagskommittén går också i den riktningen när det gäller så gott som allt.

Det enda undantaget är att vi föreslår en viss åtstramning när det gäller möjligheten att byta till ett efternamn som burits av en utdöd, men historiskt känd släkt. (Detta gäller förstås oavsett om släktnamnet är adligt eller inte – lagen är helt neutral.) Även om namnskyddet normalt sett utslocknar en viss tid efter att namnet upphört att användas, så anser jag att historie- och kulturarvsargument talar för att det bör bli lite svårare än hittills att byta till ett efternamn som haft betydelse i historien. Den rättspraxis som utvecklats har i praktiken inneburit att efternamn måste stå med eget uppslagsord i Nationalencyklopedin för att vara skyddade, vilket lett till ett betydande godtycke. På den här punkten föreslår vi alltså att reglerna skärps något.

Könskonträra namn, då? Här har rättsutvecklingen redan hunnit lösa de problem som transpersoner och andra har mött: genom praxisändringar och domar i Regeringsrätten står det numera klart att den som efter egen ansökan vill ta ett nytt förnamn inte ska mötas av ett avslag bara för att namnet inte traditionellt förknippats med det juridiska könet. Kommittén konstaterar faktum och föreslår inga ändringar.

Namnlagskommitténs förslag innebär alltså rejäla kliv mot en liberalare och modern lagstiftning. Nu väntar remissbehandling, och i bästa fall kan en ny lag vara på plats 2015.

I medierna: Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på DN Debatt. Yvonne Andersson (KD) är emot vissa av förslagen. Sveriges Radio, Svenska Dagbladet. Bloggar gör Emma Carlsson Löfdahl (FP), Anti Avsan (M), Felix König (LSU), Mats Olsson (V, som verkar ha missuppfattat ett av förslagen) och Lars Wilderäng på Cornucopia.

6 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik