Monthly Archives: mars 2012

Om RUT och ROT i AB

Härom dagen skrev jag i Aftonbladet tillsammans med mina allianskolleger i skatteutskottet om oppositionens planer på att börja minska på RUT- och ROT-avdragen. Läs gärna här.

1 kommentar

Filed under Svensk politik

Ja till ensaminsemination – ja till utredning om surrogatmoderskap

Om tio minuter börjar den votering där riksdagen väntas säga i princip ja till att slopa förbudet för ensamstående att få assisterad befruktning. I samma omröstning väntas riksdagen rösta för en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap.

Det här var mitt eget inlägg i debatten.

Om någon person, herr talman, som är helt okunnig om vårt lands lagar och traditioner av en ren händelse befinner sig här i kammaren för att lyssna på denna debatt, så skulle den människan först och främst gripas av respekt för talarnas stora engagemang för barns situation, men därefter förvånas över de grundsatser på vilka stora delar av diskussionen vilar.

Det talas om att ”tillåta”, om att ”införa”, om att ”ge rätt”. Mer sällan nämns vad det egentligen handlar om: att ta bort ett förbud.

Det är två vitt skilda perspektiv, och de leder tankarna åt vitt skilda håll. I det ena fallet handlar det om att staten har makten i sin hand, och att staten i sin välvilja kan ge den enskilde lov till något. I det andra fallet ligger beslutet hos den enskilde, och staten använder bara sin myndighet när det finns överväldigande starka skäl att göra så.

Valet mellan dessa två synsätt blir särskilt viktigt när det handlar om livets slut och livets början.

Att staten pekar på en människa och säger ”detta liv borde inte få bli till” – det är i grunden en oerhörd maktutövning som riktas mot den enskilde i tillvarons kanske viktigaste ögonblick.

Låt oss aldrig glömma detta när vi diskuterar och lagstiftar om hur och i vilka livssituationer en kvinna borde tillåtas bära ett barn.

Denna församlings makt att påverka det allra mest privata i människors tillvaro ska inte underskattas. Låt oss använda den makten med eftertanke.

Vi kan använda den för att bygga murar, stänga igen, låsa ute. Men vi kan också använda den för att öppna, släppa in och bygga till så att fler får plats.

Sakta men säkert har vi byggt om och byggt till, så att barn födda utanför äktenskapet fått fullt rättsligt erkännande, så att adoptivbarns ställning stärkts, så att alla par kan få tillgång till assisterad befruktning och möjlighet att prövas som adoptivföräldrar, och så att alla barn kan få möjlighet till rättsliga band till sin styvförälder oavsett om denna är av ena eller andra könet. I dag kan vi fatta principbeslut om att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till assisterad befruktning och göra en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap – en utredning där både positiva och negativa erfarenheter från andra länder ska vägas in.

Låt oss glädjas åt detta. Och låt oss vara ödmjuka när det gäller om denna församlings makt ska användas åt att motverka eller erkänna familjens och föräldraskapets mångfald.

Lämna en kommentar

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Elitistiska barnläkare på DN Debatt

I alla tider har det funnits sådana som tyckt att vissa människor, i kraft av sin upphöjdhet och särskilda ställning, måste ha rätt att bestämma mer än alla andra. Och av någon förunderlig slump vill de aldrig själva träda tillbaka i skuggan av ett högre intresse. Tvärtom tycker dessa människor alltid att det är just de själva – eller de intressen de anser sig företräda – som är så fina att de måste få mer makt.

Platon ville att hans egna gelikar – filosoferna – skulle härska. På den gamla onda tiden i Sverige var det de rika och välbeställda som tilldelade sig själv makt genom att rösträtten kopplades till inkomst.

DN Debatt i dag förespråkar ett antal barnläkare att den graderade rösträtten ska återinföras. Men den här gången är det inte de rika som ska ha fler röster, utan föräldrarna. Ju fler barn en förälder har, desto mer fler röster.

Det mest beklämmande är egentligen inte själva förslaget om graderad rösträtt, utan att de lärda undertecknarna anser sin idé vara höjden av radikal demokrati.

Det är den inte. Den är elitistisk, konservativ och närmast fördemokratisk.

Barnläkarna är befriande ärliga om sitt syfte. De anser att barnfrågorna är så viktiga att principen ”en person – en röst” ska avskaffas. De personer som är bäst skickade att värdera barns intressen – det vill säga föräldrarna – ska ha fler röster än andra.

Precis så har den ojämlika rösträttens förespråkare argumenterat i alla tider. Kunskapen om pengars värde är så viktig att de som förstår sig på den saken ska ha fler röster. Alltså graderad rösträtt efter inkomst och förmögenhet. Rikets försvar är så viktigt att bara de som deltar i krigsmakten ska ha rösträtt. Alltså rösträtt efter kön. Och så vidare.

Det var fel på Platons tid. Det var fel på rösträttsstridens tid. Och det är lika fel i dag.

Tillägg 30/3: Även Peter Högberg och Felix König har läst och är kritiska, medan Stefan Olsson (självidentifierat konservativ) är entusiastisk.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

5 extra miljarder i kilometerskatt ingen bra idé

I dag skriver jag på Dagens Industris debattsida, tillsammans med mina allianskolleger i skatteutskottet, om den rödgröna oppositionens förslag om en kilometerskatt på lastbilstransporter. Läs gärna här.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Färre räntesnurror = lägre skatt

Tillsammans med andra kolleger i skatteutskottet tog jag i går del av regeringens nya promemoria om skärpta regler för så kallade räntesnurror. Det är viktigt att nya regler kommer på plats. Då får vi också utrymme att sänka skatterna på företagande i Sverige.

I debatten har räntesnurrorna ofta uppmärksammats mest i samband med de riskkapitalbolag som äger Carema och andra företag som erbjuder välfärdstjänster, men fenomenet dyker inte bara upp i dessa sammanhang. Väldigt förenklat handlar detta om att internationella koncerner skatteplanerar genom att låta sina svenska företag ta upp mycket stora lån hos ett annat koncernföretag som har säte i ett lågskatteland. Det svenska företaget kan då slippa bolagsskatt genom att kvitta sin vinst mot räntekostnaderna för lånet, samtidigt som företaget i lågskattelandet betalar låg eller ingen skatt för ränteintäkten.

Fullt lagligt – men problematiskt. Följden blir att alla verksamheter i Sverige inte beskattas likvärdigt. Detta leder i sin tur till snedvridning av konkurrensen, genom att internationella koncerner får skattefördelar som helsvenska koncerner inte kan utnyttja.

Två faktorer har gjort att detta problem har vuxit på senare år. För det första har den internationella finansiella integreringen gjort det lättare att åstadkomma den här sortens konstruktioner. För det andra har räntesnurrorna också blivit allt lönsammare i takt med att andra länder sänker sin bolagsbeskattning medan den legat i princip stilla i Sverige. 

Min inställning är att vi ska slå vakt om breda och enhetliga skattebaser. Då kan också skattesatserna hållas låga.

Räntesnurrorna fungerar som ett sätt att komma runt den svenska bolagsbeskattningen för verksamheter i Sverige. Trevligt för de koncerner som genom avancerade skatteupplägg kan slippa svensk skatt. Men förlorarna blir resten av näringslivet, eftersom skattebortfallet motsvarar en utebliven skattesänkning.

Det är heller inte småpengar det handlar om – ränteavdragen för räntor på olika slags internlån i företag skapar ett skattebortfall i storleksordningen 6,3 miljarder kronor. Om detta kan hämtas in, helt eller till största delen, får vi utrymme att göra sänka företagsbeskattningen och göra investeringsklimatet i Sverige mer konkurrenskraftigt.

Den exakta utformningen av reglerna kan behöva diskuteras, men inriktningen bör enligt min mening ligga fast. Genom att värna skattebasen kan vi hålla skattesatsen låg. Det tjänar Sveriges näringsliv på.

I medierna: Expressen, Ekot, Dagens Industri (1), (2), (3), Svenska Dagbladet (1), (2), Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Tillbaka i riksdagen

Från och med i dag och en månad framåt – alltså fram till den 20 april – kommer jag att tjänstgöra som riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna i Stockholms läns valkrets. I går godkändes detta vid kammarens bordläggningsplenum, och tidigare i eftermiddags deltog jag alltså som ledamot på riksdagsgruppens veckomöte.

Det är naturligtvis en stor ära att få göra comeback i riksdagen. Samtidigt är det med blandade känslor jag tillträder, eftersom den bakomliggande orsaken är att min kollega från Stockholms län Gunnar Andrén beviljats ledighet av skäl som han själv beskriver på sin blogg.

Jag önskar av hjärtat att Gunnar återfår krafterna så snart som möjligt, och – i motsvarande mån – att min egen tjänstgöring blir så kort som möjligt just denna gång.

Fram till dess att Gunnar är tillbaka i tjänst kommer jag att tjänstgöra i samma riksdagsorgan som han, det vill säga skatteutskottet, finansutskottet och EU-nämnden. Mer om detta och annat här på bloggen.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik