Monthly Archives: februari 2012

Bra besked om insemination

Den liberala grundhållningen är enkel: det är förbuden som måste motiveras, inte friheten. Och om det inte finns någon rimlig orsak att behålla ett förbud ska det slopas.

Därför är det utmärkt att Folkpartiet liberalerna tillsammans med Moderaterna och Centern nu går fram i riksdagen för att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till insemination i Sverige.

Som varenda socialnämnd känner till är dagens förbud redan omkullsprunget av verkligheten. Singelkvinnor som längtar efter barn åker till Storkkliniken i Köpenhamn eller till något annat ställe utomlands, i något av alla de västländer som till skillnad från Sverige inte förbjuder ensamståendeinsemination och ändå är fullt civiliserade, välfungerande stater anslutna till FN:s barnkonvention.

Skillnaden är bara att det blir så mycket krångligare efteråt, med familjerättsutredningar som ändå måste läggas ner. Dagens svenska förbud kan alltså ändå inte hindra ensamstående kvinnor från att inseminera. Det enda som lagförbudet klarar av är att strö lite byråkratiskt grus i familjemaskineriet.

För den som tycker att det är viktigt att ett barn ska kunna spåra sitt biologiska ursprung borde det också ha sin betydelse att Sverige är ganska ensamt om att ha en tydlig lagregel om att inseminationsbarn, när de väl vuxit upp, har denna rätt. Ju fler av inseminationerna som äger rum här i landet, desto fler barn får också den möjligheten.

Nu anpassas kartan efter verkligheten. Bakom morgondimmorna tittar vårsolen fram.

I medierna: SvD Brännpunkt, DN, Aftonbladet, Ekot, SVT. I bloggosfären bland andra Heidi Avellan, Thomas Böhlmark, Maria Abrahamsson och Folkpartibloggen.

14 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

Nästa rond för lika rättigheter i Kalifornien

Kaliforniens flagga är kanske inte världens snyggaste, men det här är däremot riktigt vackert: en federal appellationsdomstol har i dag förklarat att det strider mot delstatens grundlag att ändra konstitutionen med enda syftet att förbjuda samkönade par att gifta sig. För drygt tre år sedan röstades en sådan grundlagsändring igenom i en folkomröstning med procentsiffrorna 52 mot 48, men nu har federala domstolar i både första och andra instans sagt stopp.

Det betyder inte att Kaliforniens gay- och flatpar nu kan boka tid hos vigselförrättaren; i väntan på att domen vinner laga kraft förblir äktenskapsförbudet gällande. Man kan lugnt räkna med att motståndarna nu överklagar hela vägen upp till USA:s högsta domstol. Det är ett scenario som borde ge båda de stridande sidorna fjärilar i magen, för ingen kan riktigt förutse följderna av ett vägledande domslut från högsta instans. Till bilden hör dessutom att appellationsdomstolens domslut avgjordes med röstsiffrorna 2 mot 1.

Vad appellationsdomstolen nu säger är att Proposition 8 strider mot det fjortonde tillägget till USA:s konstitution. Det var ett av de tillägg som infördes efter slaveriets avskaffande, och som bland annat innebär att delstaterna förbjuds att införa lagar som inskränker de medborgerliga rättigheterna eller beröva en person livet, friheten eller sin egendom utan att detta skett i laga ordning (”without due process of law”).

Och i vilka lägen får sådana inskränkningar ske?

Förenklat kan man säga att det finns tre skilda nivåer av granskning av en lags författningsenlighet i USA. Oftast blir det aktuellt med den mildaste formen av granskning, där domstolen prövar om lagen är utformad på ett sätt som rationellt kan förknippas med ett legitimt statsintresse. (Det betyder alltså inte att lagen som sådan är bra eller ens fungerar, bara att den på ett någorlunda förnuftigt sätt kan motiveras med ett legitimt mål.)

Vid mellannivån prövas om lagen tillgodoser viktiga offentliga mål och påtagligt bidrar till att dessa mål uppnås. Exempelvis vid frågor om särbehandling på grund av kön kan det bli aktuellt med denna nivå. Den strängaste granskningsnivån (”strict scrutiny”) ställer krav på att lagen ska vara ”noggrant utformad för att främja ett tvingande samhällsintresse”, och den kan bli aktuell för att pröva bestämmelser som särbehandlar utifrån ras, etnisk tillhörighet eller som inskränker en ”grundläggande rättighet”.

Jag har inte hunnit titta på själva domen, men att döma av medierapporterna verkar domstolen ha argumenterat efter linjer som tyder på en förhållandevis sträng prövning (låt vara inte efter den striktaste nivån). Domstolen skriver bland annat: ”Även om konstitutionen ger samhället rätt att införa de flesta lagar som anses önskvärda, så måste det åtminstone finnas en legitim orsak att införa en lag som behandlar människor olika. […] Det fanns inget sådant skäl att införa Proposition 8. […] Allt som Proposition 8 åstadkom var att beröva vissa samkönade par rätten att erhålla äktenskapslicenser och därmed få göra lagligt bruk av begreppet ‘äktenskap’. […] Proposition 8 har inget annat syfte och ingen annan effekt än att nedvärdera homosexuella mäns och kvinnors status och värdighet i Kalifornien.”

Det är kraftfulla ord – men sanna. Det är ju precis detta det handlar om: lagar som skiljer på människor utan anledning går inte att förena med den mänskliga värdigheten.

Uttrycket ”hbt-personers rättigheter” är missvisande. Det handlar om mänskliga rättigheter och om individens rätt till likhet inför lagen i ett liberalt samhälle.

Mer i medierna: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TV4, Sydsvenskan.

Lämna en kommentar

Filed under Internationell politik

Kartan som borde göra USA:s familjekonservativa nervösa

Det händer inte ofta, men ibland är det faktiskt möjligt att mäta den ökande öppenheten i hbt-frågor i entydiga siffror. Den här kartan från USA:s folkräkningsbyrå visar inte bara statistiska förändringar. Den fungerar också som en perfekt illustration till ett pågående värderingsskifte som sker snabbare och tydligare än vad många säkert väntar sig:

Vad kartan visar är alltså hur många amerikaner som öppet meddelar folkräkningsmyndigheten att de lever i en samkönad relation. I USA hålls folkräkningar vart tionde år, och under detta senaste decennium har något hänt: antalet öppna samkönade par ökat med mer än 50 procent. Procentuellt sett är det en av de mest dramatiska förändringarna i den amerikanska befolkningsstatistiken över huvud taget.

Den verkligt stora ökningen har inte heller inträffat i de stora gaymetropolerna som New York, Los Angeles eller San Francisco. I stället är det glesbefolkade delstater som Oklahoma, Idaho och West Virginia där ökningen är som störst, och var och en av de 50 delstaterna rapporterar ökningar på mellan 32 och 88 procent.

Fortfarande är det i liberalt sinnade delstater som Massachusetts, Vermont och Kalifornien som de samkönade paren är flest sett till andelen av hushållen. Men i det mormonska Utah är andelen samkönade hushåll nu större än den var i New York för tio år sedan. Ärkekonservativa Alabama har numera en högre andel samkönade hushåll än Illinois (inklusive Chicago) för tio år sedan. Och så vidare.

Den snabbt ökande öppenheten är förstås betydelsefull i sig – inte minst för alla som slipper känna sig tvungna att leva i lögner och hemlighetsmakeri. Men den får också politiska konsekvenser.

I allt fler städer och delstater är gruppen öppna hbt-personer nu så stor att den kan bli tungan på vågen i jämna valrörelser. Den snabba ökningstakten över hela landet är ett kvitto på att utvecklingen kommer att fortsätta, både i norr och i söder.

Till detta kommer att den amerikanska allmänhetens uppfattning i den stora symbolfrågan äktenskap har gått från tydligt negativ till svagt positiv (34 procent anhängare år 2000, 53 procent anhängare år 2011 enligt Gallup Poll).

Detta är dåliga nyheter för alla politiker, oavsett parti, som vill mobilisera konservativa röster genom att angripa hbt-personers rättigheter. Men det är goda nyheter för alla oss andra.

Lämna en kommentar

Filed under Internationell politik