Namnlagen: Har du rätt att heta rätt?


I går medverkade jag på två seminarier under Stockholm Pride, dels som deltagare i panelsamtalet ”Jämställdhet för hållbar utveckling”, dels som moderator för HBT-liberalers och Svart måndags seminarium ”Rätten att heta rätt” om den svenska namnlagen.

Ett långt och fylligt referat av namnlagsseminariet hittar du hos Makthavare.se. Också Amanda Brihed och Immanuel Trollhare Brändemo, som deltog i panelen, skriver. I panelen satt också Christine Sahlström och Eva Brylla, som kanske båda återkommer i frågan.

Bästa skrattet under seminariet kom när det nämndes att kammarrätten godkänt att ett barn döptes till Belsebub, med motiveringen att namnet inte kunde väcka anstöt eftersom det är så få som vet vad det betyder. Däremot slogs Skatteverket in i det sista för att hindra något så anstötligt som en man som heter Pia eller Kristina …

Folkpartiets åsikt är tydlig: vuxna människor ska inte hindras välja förnamn oavsett om det är traditionellt manliga eller kvinnliga namn. Regeringsrättens dom från 2009 får förhoppningsvis slut på tokigheterna. Men också lagen behöver klargöras för att garantera människors rättigheter.

Om Pride i dag bland annat i DN, Expressen och Svenska Dagbladet.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik

3 responses to “Namnlagen: Har du rätt att heta rätt?

  1. Pingback: Politiska inlägg från Twingly 2010-07-27

  2. Daniel Blomqvist

    Ni tycker alltså att nyfödda barn som inte har utvecklat en fullbordad identitet ska låta sig bli döpta till namn som kan bli till skada för de i framtiden (i form av mobbning bl.a.). Det är ett självklart ansvar av föräldrarna att tänka långsiktigt för sina barn (även när det handlar om barns namn) och då tycker jag inte att det behövs en lag eller någon reglering som helt låter föräldrarna bestämma vilket namn de vill åt sina barn.

    • Tack för kommentaren, Daniel, men jag känner inte igen min åsikt i det du skriver.

      När det gäller icke-traditionella förnamn (t.ex. att en juridisk man har ett traditionellt kvinnonamn) anser jag att det är viktigt att skilja på tre olika situationer:

      1) att vuxna människor väljer att lägga till ett nytt förnamn,
      2) att tonåringar som inte är myndiga uttrycker en mycket tydlig uppfattning om att de vill byta förnamn; här tänker jag främst på transungdomar som till vardags kallas för ett visst namn men som i passet har ett helt annat förnamn som de inte vill bli påminda om,
      3) att föräldrar ska namnge ett nyfött barn som inte kan ha någon egen åsikt i frågan.

      Situation 1 är för mig fullkomligt solklar: vuxna och myndiga människor ska inte hindras att välja förnamn oavsett om de är traditionellt manliga eller traditionellt kvinnliga. Regeringsrättens dom från 2009 slår också fast denna princip, även om den inte är inskriven i lagen (vilket borde ske). De två andra situationerna är mer komplicerade eftersom det handlar om omyndiga människor.

      Vad som skiljer situation 2 och 3 från varandra är att den unge i situation 2 är så pass mogen att han/hon/hen har en tydlig och bestämd åsikt om sitt namn. Jag har träffat flera transungdomar som berättat vilken plåga det varit att i formella sammanhang i skolan (t.ex. i klasslistor) tvingas gå under ett namn som de aldrig vill bli kallade. Att tvinga på en människa ett namn som denne inte vill ha är också ett sätt att utöva makt över människan. Mot detta ska å andra sidan vägas det faktum att ungdomar under 18 års ålder ju inte är myndiga och inte heller har rätt att fatta livsavgörande beslut utan målsmännens medverkan. Å tredje sidan är ett namnbyte inte oåterkalleligt.

      De skyddsaspekter som finns blir allra mest centrala när det handlar om den situation som du beskriver, alltså nyfödda. Jag tror precis som du att föräldraansvaret är den viktigaste faktorn. Det betyder dock inte att föräldrarna ska ha oinskränkt makt att göra vad som helst med sitt barns namn – det finns t.ex. fall där föräldrar som en protestyttring mot myndigheterna vägrat registrera något förnamn över huvud taget, något som gör att barnet i så fall skulle berövas rätten till en fullständig juridisk identitet.

      Namnlagskommittén, där jag själv sitter, ska inte vara klar med sitt arbete förrän 2013, och jag medger gärna att det finns många och svåra intressekonflikter i denna fråga. Jag är inte beredd att redan nu säga var jag slutgiltigt kommer att hamna när det gäller förnamn på tonåringar och nyfödda (situation 2 och 3). Men alla goda argument är välkomna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s