Sommarläsning 1: Göran Perssons ”Min väg, mina val”


Göran Perssons bok Min väg, mina val (2007) var en besvikelse, och en påminnelse om att avgångna politiker bör vänta ett tag innan det är dags för memoarskrivande. I alla fall för den som är politiskt intresserad borde det ju vara vansinnigt spännande att läsa hågkomster från en tioårig statsministertid, men det här är inga memoarer utan snarare en vitbok där den avgångne toppolitikern granskar sitt verk och finner att, sannerligen, det är mycket gott.

Det som framför allt stör mig är att Göran Persson får allt att framstå som så självklart. Hans väg från ABF-ombudsman till kommunalråd, riksdagsman och minister borde ju rimligen rymma en hel del dramatik och hårda maktkamper, men här framstår det snarast som en färd där han motståndslöst kallas från det ena uppdraget till det andra.

Eller ta det kanske viktigaste vägvalet under Göran Perssons tid, nämligen när han som tillträdande men ännu inte vald partiordförande ska staka ut en politisk färdriktning för regeringen och partiet. Hela denna sak klarar Persson i boken av på drygt sex rader:

Vad ville vi socialdemokrater åstadkomma? Den frågan var lätt för mig att besvara:
   Full sysselsättning. Grönt folkhemsbygge. Satsningar på kunskap. Östersjöpolitik med sikte på framtiden. Rättvis ekonomisk fördelning.
   Detta fick bli basen i den socialdemokratiska politiken för resten av mandatperioden och därpå för hela perioden under vilken jag ledde svensk politik.

Ursäkta, men en aldrig så rättrogen socialdemokratisk statsminister hade väl lika gärna kunnat räkna upp en helt annan lista? Till exempel: ”Minskad privat makt över näringslivet. Kvotering för jämställdhet. Radikal utrikespolitik. Utbyggd offentlig sektor. Höjda pensioner.” Vad gjorde att listan såg ut som den gjorde?

Bakom Perssons uppräkning av sina prioriterade mål (man kan i och för sig ifrågasätta om hans politiska agenda var fullt så konsekvent, men det är en annan fråga) döljer sig i själva verket oceaner av politiska överväganden av central betydelse, till exempel: Vilka andra huvudfrågor funderade Persson på när han upprättade sin lista? Vad gjorde att han valde bort dem? Vilka ekonomiska och politiska hänsyn tyckte han att han behövde ta hänsyn till? Hur stor roll spelade den interna partidebatten? På vilket sätt arbetade han för att sondera vad partilandet skulle acceptera och inte?

Det här hade kunnat bli hur spännande som helst, men nu blir det mest en uppräkning av allmänt kända händelseförlopp kryddat med för det mesta trivialt skvaller (som att Göran Persson spelat fotboll i tjänsterummet med Romano Prodi).

Andra som bloggar om Göran Perssons memoarer: Att dricka liberalt (positiv), Johan Linander (negativ), Recensionsverkstan (blandad).

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar, Svensk politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s