Monthly Archives: juni 2010

Tystnadens världskulturmuseum

Världskulturmuseet i Göteborg fortsätter att ställa till det för sig. ”En arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp” – så presenterar museet sig självt. Men verkligheten ser annorlunda ut: en häpnadsväckande konflikträdsla.

Museet har sponsrat fotografen Elisabeth Ohlson Wallin för ett fotoprojekt där hon åker till Jerusalem för att ge konstnärlig gestalt åt religiöst förtryck mot HBT-personer. Homon, bin och transpersoner skildras på plats i judendomens, kristendomens och islams heliga stad.

Vem som helst som följt Elisabeth Ohlson Wallins konstnärskap vet att hon provocerar – inte minst i sin skildring av religion och homosexuell kärlek eller transidentitet. Kan transvestiter vara kristna, och är Jesus till också för transvestiter? Tål vi att se en bild på Jesus i högklackat? Kristna fundamentalister skriver på ett chattforum att homosexuella borde spetsas på pålar. Ohlson Wallin skildrar i sin konst exakt hur det skulle se ut när kända svenska homosexuella hänger där, spetsade på pålar. Och så vidare.

Med andra ord, Världskulturmuseet var väl medvetna om vad de gjorde när de anlitade Ohlson Wallin. Men sedan bytte museet chef – och plötsligt gick utställningen inte för sig längre.

Nu bekräftar Världskulturmuseet i Aktuellt (länk lär snart ligga uppe här) att bilderna var för provocerande för religiösa. Att visa att det finns bögar eller transvestiter i Jerusalem skulle vara för svårsmält. Därmed lyckas museet med konststycket att på en och samma gång förutsätta att troende människor inte tål att se HBT-personer i en religiös kontext, osynliggöra religiösa HBT-personer och uttrycka ståndpunkten att HBT-personer inte har i bilden av Jerusalem att göra.

Och som en liten extra örfil åt Ohlson Wallin meddelas det att museet nu avbryter förhandlingarna med henne – inte för att hennes konst skulle vara dålig utan för att hon haft fräckheten att gå ut till medierna och berätta vad som hänt. Läs hennes artikel i Expressen. Läs också prästen Lars Gårdfelt på Newsmill.

För fem år sedan var det samma sak när Världskulturmuseet stoppade konstverket ”Scène d’Amour” av Louzla Darabis. Ställda inför hot valde museet att censurera sin egen utställning i stället för att försvara den. Jag tog upp saken i riksdagens kammardebatt den 3 februari 2005:

Allvarliga hot har riktats mot det nya Världskulturmuseet för att man har visat ett konstverk av en kvinnlig algerisk konstnär som kritiserar religiöst hyckleri kring sexualitet. Museet har nu beslutat att ta bort tavlan. [… Detta] fall är tyvärr inte unikt. Jag vill peka på risken för att det bland våra museer och andra institutioner växer fram en rädslans kultur, där man inte vågar försvara den konstnärliga friheten också när den tar sig kontroversiella uttryck.

Det känns trist att säga: Detta gäller i minst samma grad i dag. Med sitt fega ställningstagande har Världskulturmuseet gjort bort sig grundligt.

Bloggar om saken gör också GT:s kulturredaktör Ingrid NorrmanSanna RaymanSarcasmorama. Birgitta Ohlsson har tidigare skrivit om den kompromisslösa yttrandefriheten. Medierapportering: SR:s kulturnyheter, P4 GöteborgSvD, Göteborgs-Posten, Kyrkans Tidning.

2 kommentarer

Filed under Demokrati och rättsfrågor, Svensk politik