Politiska kultböcker, 1:a plats: Alva och Gunnar Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan”


Ja, jag vet: det är inte direkt någon sensation att vilja lyfta fram den här boken. Men samtidigt går den inte att komma förbi. Är det någon bok som blivit symbol för det allra mest utopiska i folkhemsbygget är det just ”Kris i befolkningsfrågan” (Bonniers 1934), och likaså är det denna bok som allra tydligast visar på folkhemstankens mörka baksida.

Det här är nämligen inte en debattbok i vanlig mening, det är en programförklaring för ett helt nytt samhälle – och en helt ny människotyp.

Det nya samhället först. Beväpnade med en tung statistisk arsenal leder makarna Myrdal i bevis att den kraftigt sjunkande nativiteten är en logisk följd av den alldeles eländiga kost- och boendestandard som stora delar av befolkningen tvingas leva med. Om livet i en primitiv enrummare ska bli uthärdligt är man helt enkelt tvungen att avstå från barn, eller nöja sig med ett eller högst två.

Därför, menar författarna, är det också meningslöst att satsa på billiga smålägenheter av samma storlek som de nuvarande. I stället måste man medvetet se till att genom samhällsingripanden öka bostadsytan. Familjen som produktionsenhet är dödsdömd, men som nära gemenskap har den sin roll också i framtiden.

I vilket samhälle ska framtidens familjer leva? För makarna Myrdal är svaret enkelt. De skriver i den fasta förvissningen att de bevittnar senkapitalismens dödskamp och att samhället kommer att gå vidare i den lagbundna utvecklingen mot ett socialistiskt samhälle:

Och skall utvecklingen inte utmynna i kaos och undergång, är det de kollektivistiska ansatserna som måste få segra. […] Individualismen och liberalismen må ha varit historiskt nödvändiga, må ha betecknat ett led i en utvecklingsriktig samhällsanpassning för hundra år sedan. I nuvarande läge tveka vi icke att stämpla den – var den än möter – såsom farligt asocial […].

Det är på den punkten som den nya människan kommer in i bilden. Alva och Gunnar Myrdal har, som framgår, inte mycket till övers för den liberala och fördärvliga individualismen, och eftersom samhället snart träder in i en ny fas måste därför människorna lära om för sitt eget bästa. Med fullt märkbar irritation kritiseras de krafter som vill hindra medborgarna – och framför allt barnen – från att skolas in i de nya tänkesätt som kommer att efterfrågas i kollektivismens samhälle.

Man saknar en framsynt och insiktsfull uppfattning om skolans avhängighet av den sociala utvecklingen, om skolans socialpedagogiska uppgift att lyckligt inordna och anpassa individerna i denna utveckling och att stegra deras möjlighet av fullvärdigt medlevande i det nya samhället […].

[Den] människotyp är den bästa, som på ett personligen mest harmoniskt och för samhället mest effektivitetsskapande sätt förmår anpassa sig till det sociala livet. [… Skolarbetet är ännu alltjämt i huvudsak] inriktat på att ge oss lydiga, oreflekterade feodalmänniskor och själviska privatkapitalister, alltså människotyper anpassade till redan förgångna samhällstillstånd.

Och den som inte frivilligt anammar det nya sättet att leva, måste ledas av de bättre vetande:

Det kommer i framtiden icke att framstå socialt likgiltigt vad människor göra av sina pengar […]. Tendensen kommer i alla fall att gå emot en socialpolitisk organisation och kontroll, ej blott av inkomsternas fördelning i samhället utan även av konsumtionens inriktning inom familjerna.

I dag är ”Kris i befolkningsfrågan” kanske mest känd för makarna Myrdals entusiastiska stöd för tvångssteriliseringar. Här lägger de inte fingrarna emellan:

I närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering. […] Hur långtgående verkningar på befolkningsstockens egenskaper [steriliseringslagen] kommer att få, är givetvis svårt att förutspå. […] Ett önskemål både från socialpedagogisk och arvsbiologisk synpunkt är därför tilll en början en så sträng lagtillämpning som möjligt.

Men deras linje i steriliseringsfrågan blir obegriplig om den inte sätts in i ett större sammanhang. Den måste ses som en nödvändig del i det som var makarna Myrdals stora vision att, med deras egna ord, ”framskapa ett bättre människomaterial” för det nya samhället.

Med andra ord: Den som kunde fylla sin plats i framtidens värld skulle få hjälp i form av barnomsorg, skolmat, gratis läkarvård och andra välfärdsreformer. Men sterilisering och utgallring var de andras lott.

”Kris i befolkningsfrågan” tål att läsas av många skäl. Till att börja med är den nödvändig för att förstå det svenska 1900-talet, men den illustrerar också vad som blir följderna när ideologer och samhällsforskare, övertygade om sina höga ideals förträfflighet, låter medlen bli ointressanta eftersom målet är så viktigt.

Hela boken är ett mäktigt bygge som från sin grundval av statistik och ideologi strävar uppåt, ständigt uppåt mot den utopiska framtidsvärld som hägrar i skyn. Och när man väl befinner man sig där uppe i höjderna blir den enskilda människan mycket liten.

Annonser

1 kommentar

Filed under Bokanmälningar, Svensk politik

One response to “Politiska kultböcker, 1:a plats: Alva och Gunnar Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan”

  1. simon larsson

    Du verkar inte intresserad av de sociala problem (framförallt fattigdom) makarna Myrdal ville bekämpa. Hur skulle du själv ha handskats med dessa problem? Istället för att märka ord som hade en annan klang 1934 än vad de har idag borde makarna Myrdal bedömas utifrån de effekter deras idéer fick. Dessa var överlag positiva. Det nya samhället de skizzerade var välfärdssamhället, inte någon dystopi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s