Politiska kultböcker, 4:e plats: Ludvig Nordströms ”Lort-Sverige”


Året var 1938 och Ludvig Nordström (eller Lubbe, som han oftast kallades) hade fått i uppgift av Radiotjänst att göra en reportageresa för att granska bostadsförhållandena på landsbygden. Resultatet blev en präktig skandalsuccé – en välförtjänt sådan, för sällan har mänskligt elände lyfts fram i ljuset med sådan belåten noggrannhet – och begreppet ”Lort-Sverige” kom snart i var mans mun.

Det här är en tidstypisk bok på mer än ett sätt. Det tidiga folkhemsbygget ropade efter luft och ljus, funktionella bostäder och en rejäl uppstädning i det gamla förfallna Sverige. Lubbe Nordströms egen indignation blandad med förtjust yrkesstolthet uttrycks bäst i den klassiska inledningspassagen:

Och aldrig har en brinnande yngling längtat mer att få se sin älskades ansikte än jag att få se Människo-Sveriges kamrar och kök, skafferier och garderober, dass och sopor och löss.

Men i dag går det inte att läsa boken utan att också känna en ilning längs ryggraden. Det är inte bara lorten som Nordström vill städa bort, utan också de lortiga människorna.

I detta hade Ludvig Nordström många meningsfränder – för detta var i en tid när ”socialhygienisk” sterilisering inte var något kontroversiellt i breda grupper – men man får ändå ge honom det erkännandet att vara en ovanligt vältalig och entusiastisk förespråkare av en snyggare människostam i Sverige.

Nordström drar fram från söder till norr och söderut igen, granskande gödselstackar ovanpå matkällare, torp som är så gistna att det bildas snödrivor inomhus, stugor där körsbärssly sticker upp genom det murkna golvet och samhällen där hundratusentals kronor läggs på renovering av kyrkan samtidigt som råttkadavren jäser i de överfyllda avloppsdikena.

Hans domar är skoningslösa: ett och annat hus går att förbättra, men de flesta är bortom all räddning och borde rivas snarast. Det gamla Lort-Sverige måste bort, det ska ersättas av det nya Villa-Sverige, som är det som hör framtiden till även om det ger ett själlöst intryck innan folk har lärt sig bättre vanor och bättre hygien.

Det var en adel, som icke skulle vara baserad vare sig på börd eller på börs utan på en enda sak, vilken ensam skulle ha förmåga och kraft att definitivt rasera de gamla klass- och ståndsmurarna: renligheten, den absoluta renligheten. [markerat i originalet]

Men den renligheten kan inte bara uppnås med nya bostäder. Lubbe Nordström och hans samtid är ute på storstädning, och det nya Sverige kräver också nya människor:

Vad som nu mötte mig här, det var det problem, vilket redan varit uppe i Skåne och som jag tidigare berört: problemet om tjänaretillgången. Det dominerade alla andra jämte ett alldeles nytt, som förut under resan icke mer än högst tillfälligtvis hade skymtat: rasförsämringen på landsbygden, genom att städerna pumpade till sig de kraftigaste och bästa elementen.

Detta återkommer gång på gång: hela byar som är ”befolkade bara av idioter och sinnessjuka” medan de duktiga ”ställas utanför, och kan dom, så ger dom sig därför också i väg”. De dugligas flykt från landsbygden gör att Sverige ställs inför hotet att på landsbygden bara ha kvar det som Nordström kallar för ”Lort-Sveriges kanonmat”:

En spismur, som mest liknade en smeds svarta, sotiga ässja, och så en samling små rum, där det inte ens fanns gardiner, där de potatisgroddsbleka, myllrande sju småttingarna krälade i smuts, lump och matrester. De hostade hela högen, så att det värkte i ens egna lungor. Man brukar tala om krigets kanonmat. Detta var Lort-Sveriges kanonmat. Dessa barn skulle bli billig statarkraft i den lägst stående ambulerande lantarbetararmén, om vilken läkarn talat. Och lukten! Stanken! Och modern-flickan, som trampat på [vippbrädan som tjänstgjorde som dass]! Med sitt gröna ansikte, sina förgråtna ögon, som inte längre ville se utåt livet utan sågo baklänges inåt, med sina ruttna tänder, sina magra, skinnötta händer och smutsiga kartnaglar, med sina benrangelsarmar, som hade den sista rörelsen av liv kvar, då hon tryckte den minsta potatisgrodden till sitt platta, urmjölkade bröst.

Det var demokratins nya underklass, som måste bort. I hela landet. [markerat i originalet]

Hur det ska gå till beskriver en provinsialläkare, som Nordström gillande citerar:

Får man […] ett ordentligt grepp på distrikten i landet, då kan man ordna en inventering av folkmaterialet, skilja ut de olika sociala duglighetskategorierna i människobeståndet, hjälpa fram de bästa i stället för att som för närvarande ägna all kraft åt det negativa steriliseringsförfarandet och låta de duktiga stå där villrådiga för att slukas upp av städerna och industrierna, medan landsbygden får behålla idioterna, de imbecila och psykiskt svaga. Detta anser jag för min del, på grund av min erfarenhet som tjänsteläkare, vara huvudpunkten i landsbygdens aktuella problem. Som det nu är, innebär planlösheten på detta område en ytterst allvarlig fara, inte bara för att landsbygden skall befolkas med undermåliga människor utan för hela den svenska rasens försämring och undergång. [markering i originalet]

Det är inte minst denna pågående försämring av kvaliteten på människorna, som jag anser ligga på botten av hela bostadsfrågan, och det problemet löses inte med bättre bostäder. Det löses bara genom att rensa upp själva folket och hindra ytterligare försämring.

Ja, det är inte bara Lort-Sverige som ska bort, utan också de människor som är dess befolkning. När Lubbe Nordström skakad lämnar stugan där ”flickan på dasset” bor med sina sju potatisgroddsbleka barn är han säker på vad som måste ske:

– Och flickan på dasset?

– Hon ska bort! Det är där skon klämmer!

Resultatet vet vi. Mer än 60 000 människor steriliserades i Sverige mellan 1935–1975: över en procent av den vuxna befolkningen, en större andel än i något annat västland. Mer än 90 procent var kvinnor, som i likhet med ”flickan på dasset” ansågs olämpliga att föda barn.

Många av dessa människor är fortfarande i livet. För den som vill få en otäckt levande bild av tidsstämningen bakom steriliseringsvågen är ”Lort-Sverige” en bra början.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar, Svensk politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s