Monthly Archives: december 2008

Politiska kultböcker, 8:e plats: Britt-Marie Citrons ”Sölve & Co. Korruptionsskandalen i Motala”

Redan tidigare har jag sagt att denna tio-i-topplista kommer att innehålla både avskräckande exempel och verkligt bra böcker, så med tanke på vilket sällskap Britt-Marie Citrons bok (utgiven på Norstedts 1999) har hamnat i vill jag gärna förtydliga att den tillhör den sistnämnda gruppen.

Kommunala korruptionsskandaler runt om i landet – Motala, Gävle eller var det nu kan vara – framstår ju i efterhand lätt som en enda röra av dubiösa krogbesök och en och annan porrklubbsvisit i Bryssel, men det som skedde i Motala i mitten av 1990-talet var i en klass för sig. Här handlade det om omfattande och organiserad brottslighet där kommunens högsta politiska och administrativa ledning förfalskade protokoll, tvättade pengar genom fiktiva fakturor, tog med familjen på nöjesresor, köpte kostymer och skor och därtill försåg sig med generösa kontantuttag som de aldrig behövde redovisa – allt utan att kommunrevisorerna knystade om någonting.

Historien om hur detta rullades upp är egentligen lika osannolik som själva brottsligheten. Alltsammans börjar med att en av Motalas ledande politiker bjuder in den till Motala nyinflyttade redaktionschefen på Motala Tidning på smokingmiddag på mårtensafton, något som får den likaså nyinflyttade kommunreportern Britt-Marie Citron att ställa frågor om varför kommunen egentligen ska betala detta festande. Det visar sig vara en fråga som många ställt sig i olika sammanhang, men som ingen förut vågat gå till botten med, eftersom det snabbt och effektivt skulle leda till fiendskap med de ledande kommunalmän (ja, just män) som styr Motala med järnhand. Och det är när Citron börjar begära ut fakturaunderlag, protokoll, räkningar etc. som lögnerna, urkundsförfalskningarna och påtryckningarna från kommunledningen börjar.

Enbart tack vare den välsignade offentlighetsprincipen går det så småningom att leda brottsligheten i bevis. De centrala gärningsmännen döms till långa fängelsestraff – men många av deras kolleger och anhöriga går fria. Britt-Marie Citrons bok är rakt igenom en häpnadsväckande läsning. Självklar för var och en som är det minsta intresserad av makt, maktens korrumperande kraft och värdet av offentlighetsprincipen.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 28 december 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar

Politiska kultböcker, 9:e plats: Jan Myrdals ”Den albanska utmaningen 1968–1986”

”Albansk utmaning” hette boken när den utkom första gången 1968, men konnässören väljer 1987 års utgåva som också innehåller några nyskrivna kapitel från ett återbesök i landet 1986.

Albanien var ju den möjligtvis grymmaste kommunistdiktaturen i Europa under efterkrigstiden. Med terror, avrättningar och ett lägersystem som fortsatte in på 1980-talet hölls befolkningen i ett järngrepp av Albaniens kommunistiska parti under Enver Hoxhas ledning.

Norstedts förlag uttrycker dock saken lite annorlunda på baksidestexten: ”Albanerna […] går sin egen väg. De utvecklar en egen form av socialism, odlar upp bergen och industrialiserar landet. Albaniens sociala reformer, dess lokaliseringspolitik och dess könsrollsdiskussion är radikalare än i något skandinaviskt land.” Det slår också an tonen för Jan Myrdals text, ty detta är en hyllningsbok till det albanska kommunistpartiet som öppet och uttryckligen ställer sig på regimens sida i alla de spörsmål som dyker upp.

Till exempel: Albanien är en stor förebild för hela världen. Enver Hoxha fullföljde det stora arvet från Stalin. Det misstag som gjordes av 1920-talets albanska demokrater var att man inte skoningslöst utrotade kulakerna, men det misstaget såg Hoxha till att inte upprepa, konstaterar Myrdal belåtet, och berömmer albanerna för att de bröt med Sovjet när ryssarna började avvika från Stalins väg.

Stödet för det albanska kommunistpartiet är kompakt i hela befolkningen sedan titoister och trotskister väl ”rensats ut”, fortsätter Myrdal, och det är också alldeles utmärkt att albanerna inte tillåts bosätta sig var de vill i landet. Visst är det några som klagar, särskilt ungdomar, men när man är ung förstår man inte sitt eget bästa. Och utvecklingen går faktiskt framåt:

Albanien skall inte få bli som Italien eller Frankrike eller Sverige […]. Planenligt skall de fattiga bergsbyarna och det rika låglandsområdet utvecklas till samma ekonomiska nivå; det skall icke få bli någon utarmning av utkantsområden. […] Den samhällsutveckling Enver Hoxha företrädde och som Albanien hittills strävat efter stämmer alltså med de föreställningar vilka traditionellt präglat våra folkrörelser och med tankarna från William Morris och hans generation marxister.

I ett avseende hade Jan Myrdal alldeles rätt. Bergsbyarna och de bördiga lågländerna hamnade på samma ekonomiska nivå – absolut fattigdom. Albanien efter Enver Hoxhas död var Europas fattigaste land, och det skulle bara dröja ett par år tills albaner i tiotusental flydde landet i överfulla gamla skorvar till det av Myrdal föraktade Italien.

Senaste nytt från Jan Myrdal är förresten att det bildats ett Jan Myrdal-sällskap. Sällskapets styrelse är också priskommitté för det nyligen instiftade Jan Myrdals stora pris – Leninpriset på 100 000 kronor, som ska gå till en skribent som verkar i Jan Myrdals anda eller bidrar till att skapa intresse för hans verk. (Man får hoppas att prisets namn inte nödvändigtvis betyder att mottagaren ska skjutas.)

I styrelsen tillika priskommittén hittar vi kulturpersonligheter som Peter Curman, i många år ordförande för Sveriges författarförbund, och Per Axelson på Leopard Förlag. Här finns också företrädare för näringslivet, närmare bestämt hotellägaren Lasse Diding, som av Företagarna tilldelats utmärkelsen Årets företagare i Varberg bland annat för att ha installerat ett särskilt Leninbad i sitt hotell i staden. (I prismotiveringen står det att ”den nya spa-avdelningen skapar extra trivsel”, så man får hoppas att badgästerna inte avrättas med nackskott.)

Den 4 april 2009 får vi veta vem Peter Curman, Per Axelson och de andra utsett till den första mottagaren av Jan Myrdals stora pris – Leninpriset. Förresten, när kommer det lilla priset – Hoxhapriset?

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar

Politiska kultböcker, 10:e plats: Jörn Svenssons ”Du skall ta ledningen och makten”

En klassiker, utgiven på vpk:s partiförlag Arbetarkultur 1974 och sedan nytryckt i flera upplagor. Jörn Svensson var ju mångårig riksdagsman och partiideolog för vänsterpartiet kommunisterna, och detta är den teoretiska studie där han tänker sig hur socialismen ska kunna byggas upp i Sverige. För alla som vill veta mer om vänsterpartiets ideologiska rötter är detta alltså obligatorisk läsning.

Det är ju, fastslår Jörn Svensson, ett vetenskapligt faktum att kapitalismen i Sverige liksom på andra håll kommer att ge vika för ett socialistiskt samhälle och så småningom ett kommunistiskt. Också i framtiden bör man respektera borgerliga krafters rätt att yttra sig och bilda opinion, men att dessa krafter skulle kunna tillåtas bli framgångsrika är däremot otänkbart.

Den socialistiska samhällsorganisationen är nämligen definitionsmässigt ett högre utvecklingsstadium än kapitalismen, och därför kan det inte komma i fråga att återinföra kapitalism när den väl är avskaffad. Det vore ju att vrida den historiska utvecklingen baklänges, och det faller ju på sin egen orimlighet, säger Jörn Svensson, som i förbifarten också släpper sådana pärlor som att det är ett bevis på kapitalismens resursslöseri att det tillverkas tio sorters soppslevar när vem som helst kunde begripa att det räcker alldeles utmärkt med tre modeller.

Med Jörn Svenssons egna ord:

[I] det socialistiska Sverige [skulle det] vara olagligt att väcka fråga om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former. Varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret ska vara olagligt. Något verkställande av sådana beslut ska lagligen inte kunna ske. Det ska tvärtom ankomma på den socialistiska statsmakten att med tillgängliga maktmedel bekämpa sådana försök.

Hur ser Jörn Svensson på sin bok så här i efterhand? Såvitt jag vet är den frågan obesvarad. Tills vidare får vi nöja oss med att läsa Jörn Svenssons texter i Flamman, till exempel en krönika från 2007 där han hyllar Hugo Chavez för stängningen av den största oppositionella tv-stationen i Venezuela.

I dag (2008) är Jörn Svensson ledamot i vänsterpartiets programkommission. Vi har all anledning att vänta oss nya spännande texter av hans penna.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 22 december 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar

Sverige från bokhyllan: Tio politiska kultböcker

Dags att gå tillbaka i tiden! För ärligt talat, numera när politikerna knappt låtit bläcket hinna torka på avskedsansökningarna innan de är ute i bokhandeln med en eller annan memoarbok eller deckardebut ligger det nära till hands att man blir lite övermätt på andfådd realtidshistoria. Man behöver inte gå så många steg bakåt för att få bättre perspektiv på debatten.

Så här i jul- och nyårstider kommer jag att presentera min egen topplista, men till skillnad från Fredrik Strage eller Ledarbloggen länkar jag inte till Youtube-klipp utan tipsar i stället om tio svenska politiska böcker som har – eller borde få – ren kultstatus.

Det enda böckerna har gemensamt är att de på olika sätt speglar Sverige, det svenska samhället och inte minst det svenska debattklimatet. Därmed säger de också något väsentligt om Sverige också i dag.

Självklart blandar jag de avskräckande exemplen med verkligt bra böcker som tål att inspireras av också i dag. Några av titlarna är också klassiker medan andra har hamnat i historiens marginaler. Jag har också valt böcker som bör vara någorlunda lätta att hitta via bibliotek eller antikvariat.

God läsning – och tipsa gärna om fler böcker som borde hamna på kulthyllan.

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 21 december 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Bokanmälningar

OK, nu tar vi det från början, lugnt och försiktigt

”I dag berättade socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin och miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att de båda partierna inleder ett långsiktigt och fördjupat gemensamt politiskt samarbete – ett rödgrönt samarbete för framtiden.

Två mål sätts upp för samarbetet. För det första att tillsammans forma en långsiktig gemensam inriktning för politiken för det kommande decenniet, till och med år 2020, inte bara för den kommande mandatperioden. För det andra att tillsammans utmana den moderatstyrda regeringen om regeringsmakten, och därmed efter valet 2010 få väljarnas stöd för en samarbetsregering mellan socialdemokraterna och miljöpartiet de gröna.”

(Socialdemokraternas och miljöpartiets den 8 oktober, med rubriken ”Rödgrönt samarbete för framtiden”.)”Så vänsterpartiet är helt uteslutet från en eventuell regeringssamverkan om ni vinner valet 2010?

– Ja, som jag har sagt nu några gånger: det här är den koalitionsregering som vi tänker möta väljarna med 2010.”

( den 8 oktober.)”Vänsterpartiet kommer inte att vara med i det arbete som syftar till att bilda en koalitionsregering efter nästa val. På den punkten är miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand alldeles tydlig.”

( den 10 oktober.)

”– Om dörren uppfattades som att vi aldrig velat ha med vänsterpartiet, så var det fel.”

( den 10 oktober.)

”Miljöpartiet stänger nu dörren för vänsterpartiet. Först efter nästa val kan det bli aktuellt med ett samarbete, säger miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.”

( den 19 oktober.)

“Det fördjupade rödgröna samarbetet syftar till att begära mandat för en gemensam koalitionsregering efter valet 2010.”

( den 7 december. Rubriken? ”Ett rödgrönt samarbete för framtiden” …)

Denna bloggpost publicerades ursprungligen den 7 december 2008. OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik