Klokt, modigt och liberalt


Det positiva beslutet om homoadoptioner var klokt, modigt och liberalt. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer.

Klokt, eftersom beslutet grundar sig på fakta och erfarenhet. Den vuxnes möjligheter att bli en god förälder sitter ju inte i den sexuella läggningen.

En vanföreställning i debatten är att ”experterna” säger nej till homoadoptioner. I vanliga fall brukar man med ordet expertis avse den vetenskapligt grundade expertisen. Man kan då konstatera att den del av forskarsamhället som studerat barn i homosexuella familjer tvärtom är ovanligt enig i sin slutsats: det går inte att se någon systematisk skillnad på barn i samkönade och olikkönade familjer. Det går därför inte att motivera att just homosexuella och bisexuella skulle uteslutas från möjligheten att ens prövas som adoptivföräldrar.

Inte minst Alf Svensson har använt remissinstansernas motstånd som argument mot en reform. Även om åsikterna om internationella homoadoptioner är blandade, säger så gott som alla remissinstanser ja till åtminstone närståendeadoption och gemensam vårdnad i samkönade familjer.

När Alf Svensson i storvulna ordalag går till storms mot allt erkännande av den samkönade familjen saknar han alltså stöd hos den expertis han påstår sig åberopa. Grunderna för hans motstånd ska inte sökas hos remissinstanserna, utan hos kristdemokraternas hyllande av den heterosexuella gifta kärnfamiljen som enda tänkbara samlevnadsform.

Beslutet är dessutom modigt, eftersom det behövs mod och öppenhet för att ompröva invanda föreställningar när verkligheten kräver det. Att homosexuella kan vara föräldrar, och varit föräldrar i alla tider, är något som förtigits ända in i våra dagar. Homo- och bisexuellas ökade synlighet i samhället har dock fått allt fler att få upp ögonen för att den heterosexuella kärnfamiljen inte har monopol på att ge goda uppväxtförhållanden för barn.

Adoptionsbeslutet är slutligen liberalt, eftersom principen om allas likhet inför lagen är en grundpelare i liberal ideologi. Utifrån ett barnperspektiv är det oacceptabelt att ha en lagstiftning som osynliggör vissa familjeformer och lämnar barn i dessa familjer utan det rättsliga skydd som annars tas för självklart.

Att ge alla barn samma rätt till juridiskt erkännande för den familj där de växer upp, och att möjliggöra största tänkbara urval av kärleksfulla, kompetenta adoptivföräldrar till de barn som behöver en ny familj, är därför en i djupaste mening socialliberal reform.

Martin Andreasson (FP), partistyrelseledamot och riksdagskandidat

Publicerad i tidningen Nu nr 25 2002

OBS: Det datum som anges i permalänken är bara publiceringsdatum på denna blogg och inget annat.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Debattartiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s