Serietecknaren David Nessle gör på sin blogg en genomgång av de politiska kampanjlåtar som med dödsförakt används av både partier och enskilda kandidater. Hans sammanfattande omdöme ”Överhuvudtaget verkar det här med ideologisk konst vara en smula vanskligt” får väl betraktas som ett av valrörelsens främsta understatements. Eller för att citera Nessle själv:
Det är liksom svårt att uppleva något skirt och skimrande i rader som:
Vi är en arbetslinje!
Mot ett vänsterexperiment
med kommunister i regeringen!
Mona, hur kunde det gå så långt?
Jag kom alldeles osökt att tänka på detta när jag fick ögonen på valspurtens mest osannolika inslag, Bonnie Tyler-covern ”Gråt allians av vårt hat”.
Här kan du se Göteborgs Förenade Musikalaktivister, Transmilitanta Brigaden, Pantermilitanterna och Göteborgs Queerinstitut sjunga och dansa mot Alliansregeringen, marschera med röda fanor och (fattas bara annat) bolla våldsromantiskt med den obligatoriska gatstenen. För som det står på Queerinstitutets hemsida:
Vi förespråkar ett sexualpolitiskt konfliktperspektiv; det ska vara alldeles omöjligt att försnälla och ofarliggöra vår kamp. Vi tycker att det ofta blir så annars, att kamp reduceras till liberal tolerans och vi vill inte anpassning, snällhet och social fred, vi vill brinnande revolution!
Reaktionerna i bloggosfären går från häpen misstro till jubel. ”Ha ha ha vilken jävla fest! Åt helvete med borgligheten och hela jävla skiten … pepp!!!” skriver signaturen SMS. Feministiskt Initiativs intersektionella medlemsgrupp är så upprymd att den utnämner låten till ”Årets vallåt”.
Kulturtidskriften FLM är mer återhållsam. ”Precis som i En sedelärande instruktionsmusikal i revolutionärt uppträdande saknar dock finalens masscen en estetisk idé som skulle kunna föra videon ett steg närmare de queera musikalmästarna Fred Astaire och Gene Kelly”, noterar recensenten kritiskt.
Bland socialdemokratiska bloggare är reaktionerna milt sagt blandade. Erik Laakso kommenterar saken så här på Thomas Hartmans blogg: ”Att stå och bolla med en gatsten inför ett demokratisk val säger så mycket om vad som rör sig i demokratins utkanter. I extremvänsterns avskrädeshögar florerar hatet […].”
En annan läsare av samma blogg skriver:
Jag såg det där och var övertygad om att det var ytterligare en produkt från ungmoderaternas ’kastaskitpåsocialdemokraterna’-verkstad. Men så upplyste någon mig om att det var på allvar och tänkt som ett stöd för de rödgröna. Jösses Amanda, med sådana vänner, behöver vi några fiender?
Det är lätt att förstå honom med rader som:
Nej nu röstar vi på rött
och kanske rödgrönt eller rosa
Inte på nå’t borgar-as
till och med sossepacket är bättre
Eller varför inte:
vi sprider våra kamper och möts i enat hat
vi tar ingen gisslan när vi störtar er stat
vi kommer segra till slut
Något säger mig att Ibrahim Baylans leende kommer att vara lätt tillkämpat när han tackar för denna extra draghjälp i valspurten.
Andra som skriver om låten: Helsingborgs Dagblad, Dagens Konflikt, Mikke Schirén (V), Vänsterpartiet Sundsvall/Timrå, Liten tanta, Lasse Franck, Magnus Brahn.
