Viktigt besked för transungdomar

I Sverige har arbetet för att stärka hbt-personers rättigheter till allra största delen gått genom riksdagen. Där skiljer vi oss från anglosaxiska länder, där domstolarna har en mycket större roll i att förändra rättskipningen och där det alltså kan vara lika viktigt att driva rättsprocesser som att påverka politiker.

Men ibland kan rättsprocesser också i Sverige skapa vägledande beslut som ökar friheten för många människor. Ett intressant exempel på detta är Regeringsrättens dom i det så kallade Madeleine-målet från 2009, där domstolen en gång för alla slog fast att vuxna människor ska ha rätt att skaffa sig ett nytt förnamn oavsett om det är traditionellt manligt eller kvinnligt. Därmed satte landets högsta förvaltningsdomstol punkt för en tidigare praxis där myndigheter hindrat främst transpersoner från att välja det förnamn de själva identifierar sig med.

Tyvärr var detta inte slutet på sagan. I Sverige hanteras nämligen namnärenden av två olika myndigheter, och det var bara den ena myndigheten – Skatteverket – som var part i Madeleine-målet. Hur den andra myndigheten, Patent- och registreringsverket, skulle hantera motsvarande situationer har hittills varit oklart, speciellt när det gäller ungdomar som vill byta förnamn men inte fyllt 18 år.

Men under sommaren har det kommit besked från PRV. Enligt ett pressmeddelande från bland andra RFSL och RFSL Ungdom säger PRV numera att myndigheten inte kommer att bedöma ärenden som gäller byte till ”-dotter”-efternamn eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån den sökandes juridiska könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

För omyndiga ungdomar har PRV redan tidigare ställt kravet att både ungdomen själv (om hen är 12 år eller äldre) och vårdnadshavarna måste stå bakom en ansökan om namnändring. På den punkten är det alltså ingen ändring, men det viktiga i det nya beskedet är att PRV klargör att dessa regler ska tillämpas lika också för transungdomar som vill ändra förnamn.

Det är ett bra besked. Det kommer också rätt i tiden, eftersom hela namnlagstiftningen just nu är under översyn av den parlamentariska namnlagskommittén.

Jag har glädjen att vara Folkpartiets ledamot i kommittén, som just nu djupdyker i en mängd frågor om allt från unika släktnamn och gårdsnamnen i Dalarna till de svårbegripliga reglerna om mellannamn.

Jag bedömer att det finns anledning att förtydliga och förenkla dagens lagstiftning på en hel del punkter. Men sommarens besked från PRV skapar redan nu större tydlighet på åtminstone en punkt, som är nog så viktig för dem som berörs.

Ja till ensaminsemination – ja till utredning om surrogatmoderskap

Om tio minuter börjar den votering där riksdagen väntas säga i princip ja till att slopa förbudet för ensamstående att få assisterad befruktning. I samma omröstning väntas riksdagen rösta för en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap.

Det här var mitt eget inlägg i debatten.

Om någon person, herr talman, som är helt okunnig om vårt lands lagar och traditioner av en ren händelse befinner sig här i kammaren för att lyssna på denna debatt, så skulle den människan först och främst gripas av respekt för talarnas stora engagemang för barns situation, men därefter förvånas över de grundsatser på vilka stora delar av diskussionen vilar.

Det talas om att ”tillåta”, om att ”införa”, om att ”ge rätt”. Mer sällan nämns vad det egentligen handlar om: att ta bort ett förbud.

Det är två vitt skilda perspektiv, och de leder tankarna åt vitt skilda håll. I det ena fallet handlar det om att staten har makten i sin hand, och att staten i sin välvilja kan ge den enskilde lov till något. I det andra fallet ligger beslutet hos den enskilde, och staten använder bara sin myndighet när det finns överväldigande starka skäl att göra så.

Valet mellan dessa två synsätt blir särskilt viktigt när det handlar om livets slut och livets början.

Att staten pekar på en människa och säger ”detta liv borde inte få bli till” – det är i grunden en oerhörd maktutövning som riktas mot den enskilde i tillvarons kanske viktigaste ögonblick.

Låt oss aldrig glömma detta när vi diskuterar och lagstiftar om hur och i vilka livssituationer en kvinna borde tillåtas bära ett barn.

Denna församlings makt att påverka det allra mest privata i människors tillvaro ska inte underskattas. Låt oss använda den makten med eftertanke.

Vi kan använda den för att bygga murar, stänga igen, låsa ute. Men vi kan också använda den för att öppna, släppa in och bygga till så att fler får plats.

Sakta men säkert har vi byggt om och byggt till, så att barn födda utanför äktenskapet fått fullt rättsligt erkännande, så att adoptivbarns ställning stärkts, så att alla par kan få tillgång till assisterad befruktning och möjlighet att prövas som adoptivföräldrar, och så att alla barn kan få möjlighet till rättsliga band till sin styvförälder oavsett om denna är av ena eller andra könet. I dag kan vi fatta principbeslut om att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till assisterad befruktning och göra en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap – en utredning där både positiva och negativa erfarenheter från andra länder ska vägas in.

Låt oss glädjas åt detta. Och låt oss vara ödmjuka när det gäller om denna församlings makt ska användas åt att motverka eller erkänna familjens och föräldraskapets mångfald.

Nästa rond för lika rättigheter i Kalifornien

Kaliforniens flagga är kanske inte världens snyggaste, men det här är däremot riktigt vackert: en federal appellationsdomstol har i dag förklarat att det strider mot delstatens grundlag att ändra konstitutionen med enda syftet att förbjuda samkönade par att gifta sig. För drygt tre år sedan röstades en sådan grundlagsändring igenom i en folkomröstning med procentsiffrorna 52 mot 48, men nu har federala domstolar i både första och andra instans sagt stopp.

Det betyder inte att Kaliforniens gay- och flatpar nu kan boka tid hos vigselförrättaren; i väntan på att domen vinner laga kraft förblir äktenskapsförbudet gällande. Man kan lugnt räkna med att motståndarna nu överklagar hela vägen upp till USA:s högsta domstol. Det är ett scenario som borde ge båda de stridande sidorna fjärilar i magen, för ingen kan riktigt förutse följderna av ett vägledande domslut från högsta instans. Till bilden hör dessutom att appellationsdomstolens domslut avgjordes med röstsiffrorna 2 mot 1.

Vad appellationsdomstolen nu säger är att Proposition 8 strider mot det fjortonde tillägget till USA:s konstitution. Det var ett av de tillägg som infördes efter slaveriets avskaffande, och som bland annat innebär att delstaterna förbjuds att införa lagar som inskränker de medborgerliga rättigheterna eller beröva en person livet, friheten eller sin egendom utan att detta skett i laga ordning (”without due process of law”).

Och i vilka lägen får sådana inskränkningar ske?

Förenklat kan man säga att det finns tre skilda nivåer av granskning av en lags författningsenlighet i USA. Oftast blir det aktuellt med den mildaste formen av granskning, där domstolen prövar om lagen är utformad på ett sätt som rationellt kan förknippas med ett legitimt statsintresse. (Det betyder alltså inte att lagen som sådan är bra eller ens fungerar, bara att den på ett någorlunda förnuftigt sätt kan motiveras med ett legitimt mål.)

Vid mellannivån prövas om lagen tillgodoser viktiga offentliga mål och påtagligt bidrar till att dessa mål uppnås. Exempelvis vid frågor om särbehandling på grund av kön kan det bli aktuellt med denna nivå. Den strängaste granskningsnivån (”strict scrutiny”) ställer krav på att lagen ska vara ”noggrant utformad för att främja ett tvingande samhällsintresse”, och den kan bli aktuell för att pröva bestämmelser som särbehandlar utifrån ras, etnisk tillhörighet eller som inskränker en ”grundläggande rättighet”.

Jag har inte hunnit titta på själva domen, men att döma av medierapporterna verkar domstolen ha argumenterat efter linjer som tyder på en förhållandevis sträng prövning (låt vara inte efter den striktaste nivån). Domstolen skriver bland annat: ”Även om konstitutionen ger samhället rätt att införa de flesta lagar som anses önskvärda, så måste det åtminstone finnas en legitim orsak att införa en lag som behandlar människor olika. [...] Det fanns inget sådant skäl att införa Proposition 8. [...] Allt som Proposition 8 åstadkom var att beröva vissa samkönade par rätten att erhålla äktenskapslicenser och därmed få göra lagligt bruk av begreppet ‘äktenskap’. [...] Proposition 8 har inget annat syfte och ingen annan effekt än att nedvärdera homosexuella mäns och kvinnors status och värdighet i Kalifornien.”

Det är kraftfulla ord – men sanna. Det är ju precis detta det handlar om: lagar som skiljer på människor utan anledning går inte att förena med den mänskliga värdigheten.

Uttrycket ”hbt-personers rättigheter” är missvisande. Det handlar om mänskliga rättigheter och om individens rätt till likhet inför lagen i ett liberalt samhälle.

Mer i medierna: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TV4, Sydsvenskan.

Tio hbt-reformer för nästa mandatperiod – tio skäl att rösta FP

Könsneutral äktenskapsbalk, världens kanske starkaste diskrimineringslag, ny DO-myndighet, nationell handlingsplan mot våld i samkönade relationer och hedersbrott med hbt-motiv – listan över vad som uträttats på hbt-området under Alliansregeringens första mandatperiod är lång.

Men det finns lika mycket kvar att göra. När bröllopsklockorna slutat ringa finns osynliggörandet, diskrimineringen och hatbrotten kvar i vardagen. Unga hbt-personer är dubbelt så utsatta för våld i hemmet jämfört med andra ungdomar. Och trots alla reformer finns det kvar förtryckande lagar, särskilt för transpersoner.

Här är tio konkreta hbt-frågor som behöver stå i fokus nästa mandatperiod.

1. Värna asylrätten – utvärdera utlänningslagen. Hbt-personer som flyr av fruktan för sina liv måste få en rättssäker och individuell prövning. Kritiken mot hanteringen av hbt-flyktingars asylärenden har inte tystnat. Utlänningslagen måste utvärderas och om möjligt bli ännu tydligare.
2. Ökat arbete mot hatbrott. Ta fram en nationell handlingsplan mot rasistiska, antisemitiska, antimuslimska, homo-, bi- och transfobiska och alla andra hatbrott, och öronmärk pengar för att förverkliga planen.
3.  Fri rörlighet i EU också för samkönade par. Utvidga EU:s familjebegrepp så att personer som lever med någon av samma kön får samma självklara rätt att ta med sig sin familj när de flyttar inom EU.
4.  Stark diskrimineringslag i EU. Inför ett förbud på EU-nivå mot diskriminering i hela samhällslivet, och inkludera både sexuell läggning och könsidentitet i diskrimineringsgrunderna.
5. Offentlig service på lika villkor. Förbättra hbt-kompetensen i skola, vård, omsorg, socialtjänst, rättsväsende och andra delar av offentlig verksamhet. Det är dags att bryta med den ingrodda föreställningen att medborgaren ska bemötas som om han eller hon är heterosexuell till dess att motsatsen bevisas.
6.  Modern lag om könskorrigering. Slopa kravet på tvångssterilisering och skilsmässa. Tillåt även utländska medborgare att få könskorrigering.
7.  Liberalare namnlag. Förtydliga namnlagen så att vuxna människors rätt att välja namn oavsett könsrollstraditioner klargörs en gång för alla.
8. Jämlika regler om föräldraskap. Partnern till den kvinna som får barn efter givarinsemination ska kunna erkännas som juridisk förälder lika snabbt och smidigt oavsett om partnern är man eller kvinna. Med andra ord, ändra reglerna om moderskapspresumtion.
9.  Varför ska inte lesbiska få möjlighet till äggdonation? I dag är det tillåtet med äggdonation eller spermiedonation, men inte båda tillsammans. Det gör att kvinnor som lever med kvinnor på förhand är uteslutna från möjligheten till äggdonation. Det är dags att se över den bestämmelsen.
10.  Utred surrogatföräldraskap. Surrogatföräldraskap är en del av verkligheten och kommer att vara det så länge som provrörsbefruktning förekommer (för det är ju det det handlar om). Min egen åsikt är att Sverige bör ha en lagreglerad möjlighet till surrogatföräldraskap, men det viktigaste på kort sikt är att bryta tystnaden och se till att diskussionen bygger på fakta och inte på rädsla. Utred situationen för barn som kommer till världen genom surrogatmödraskap, och utred också situationen för surrogatmammorna själva.

Listan hade enkelt kunnat göras längre, men jag drar streck här. En del av dessa punkter har stöd av flera partier i riksdagen, men det finns bara ett parti som tydligt står upp för hela listan – Folkpartiet.

En röst på Sveriges liberala parti är bästa garantin för fortsatta hbt-reformer och en fortsatt nedmontering av heteronormen. Vill du dessutom ha en riksdagsledamot som aktivt driver på i dessa frågor? Sätt ett kryss för mig om du bor i Stockholms läns valkrets.

Go west! Kalifornien (åter)inför äktenskap för alla par

Är det rimligt att ordna folkomröstning om ifall en minoritet ska berövas sina rättigheter eller inte? Ja, tycker en del (tänk bara på folkomröstningen i Schweiz om att förbjuda minareter – troligen ett brott mot Europakonventionen men genomfördes ändå). Nej, tycker jag själv.

Nu har en distriktsdomstol i Kalifornien kommit till samma slutsats när det handlar om samkönade äktenskap. Den beryktade folkomröstningen om att upphäva möjligheten för människor av samma kön att gifta sig var konstitutionellt felaktig, fastslår domaren. Den ska därför upphävas. (Mer i Los Angeles Times, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Qx.se.)

Domen lär överklagas hela vägen upp, men tills vidare betyder avgörandet att samkönade par återigen kan bekräfta sin kärlek genom att gifta sig om de så vill.

En viktig delseger för hbt-rättigheter. Men framför allt för människors självklara rätt till likhet inför lagen, och för envars skydd mot att inte godtyckligt berövas sina rättigheter bara för att en majoritet inte gillar dem.

I Sverige är det inte lika vanligt som i USA att människor går till domstol för att hävda sina rättigheter. Men det håller på att förändras, som när könsdiskriminerade kvinnor kräver sin rätt att få söka till utbildningar. Och när det gäller transfrågor – närmare bestämt rätten att själv välja sitt förnamn - har svensk praxis liberaliserats först i och med att en grupp uthålliga transaktivister bestämde sig för att överklaga sina ärenden och få fram ett avgörande i högsta instans.

Vi behöver fler bråkiga, envisa medborgare som inte drar sig för att testa orimliga lagar genom att överklaga dem i domstol.

Och grattis till Kalifornien!

Bloggar om saken gör bland andra: Immanuel Trollhare Brändemo, Anita Hillerström Vagli, Edvin Alam, Queer as in fuck off, Viktor Tullgren, Per-Arne Jonsson, State of the Union.

Namnlagen: Har du rätt att heta rätt?

I går medverkade jag på två seminarier under Stockholm Pride, dels som deltagare i panelsamtalet ”Jämställdhet för hållbar utveckling”, dels som moderator för HBT-liberalers och Svart måndags seminarium ”Rätten att heta rätt” om den svenska namnlagen.

Ett långt och fylligt referat av namnlagsseminariet hittar du hos Makthavare.se. Också Amanda Brihed och Immanuel Trollhare Brändemo, som deltog i panelen, skriver. I panelen satt också Christine Sahlström och Eva Brylla, som kanske båda återkommer i frågan.

Bästa skrattet under seminariet kom när det nämndes att kammarrätten godkänt att ett barn döptes till Belsebub, med motiveringen att namnet inte kunde väcka anstöt eftersom det är så få som vet vad det betyder. Däremot slogs Skatteverket in i det sista för att hindra något så anstötligt som en man som heter Pia eller Kristina …

Folkpartiets åsikt är tydlig: vuxna människor ska inte hindras välja förnamn oavsett om det är traditionellt manliga eller kvinnliga namn. Regeringsrättens dom från 2009 får förhoppningsvis slut på tokigheterna. Men också lagen behöver klargöras för att garantera människors rättigheter.

Om Pride i dag bland annat i DN, Expressen och Svenska Dagbladet.

Snart dags för Stockholm Pride …

… och självklart är jag på plats hela veckan! Här är några programpunkter där jag medverkar:

Måndag den 26 juli

Jämställdhet för hållbar utveckling
Arrangör: Kunskapsportalen och Jämi med flera
I drygt 15 år har jämställdhetsintegrering varit den dominerande strategin för att skapa ett mer jämställt och hållbart samhälle. Men vad innebär det? Vilka berörs? Och hur gör vi rent praktiskt? Kan vi exempelvis arbeta med könsuppdelad statistik utan att vara heteronormativa? Vad händer med minoriteter när majoriteten har makten över arbetsmetoderna? Välkommen till ett samtal där vi diskuterar jämställdhet, vad det är och hur det påverkar och involverar alla medborgare samt vilken betydelse makt har i sammanhanget.
Tid: 14:00–14:45
Plats: Pride House (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Rätten att heta rätt – Debatt om namnlagen
Arrangör: HBT-Liberaler och Svart Måndag
Vad händer egentligen med namnlagen och var är vi på väg? Är kampen över? Hur säkrar vi de framsteg vi uppnått? Medverkande: Martin Andreasson, Immanuel Trollhare Brändemo (en normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist), Christine Sahlström (medlem i HBT-liberalerna, hon låg bakom aktivistvågen som förändrade delar av namnlagen rörande könskonträra namn under 2008-2009), Amanda Brihed (transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse).
Tid: 15:15–16:45
Plats: Pride House (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Onsdag den 28 juli

Hbt-jeopardy mellan partinätverken!
Arrangör: RFSL
Missa inte årets fajt mellan det Rödgröna laget och Alliansens lag när det gäller vem som kan mest i hbt-frågor! Två team, en vinnare! Kan de rödgröna mest om lesbiska popartister, kan Alliansen mest om hbt-historia? Vilket lag kan mest om aktuellt hbt-politik? RFSL är omutbar domare och ser till att lagen får jobba för att fixa det! Förebered dig på en rafflade uppgörelse!
Tid: 13:45–14:45
Plats: Pride House (Sergel 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 20.00 och 22.00.

Fredag den 30 juli

Familjenormer och familjeformer i Norden
Arrangör: Hallå Norden
Gäller olika regler för olika personer? Svenska samkönade par som väljer att inseminera i Danmark istället för Sverige, erkänns inte som föräldrar per automatik. De gör att de till skillnad från heterosexuella par inte har samma rättigheter och inte heller kan ta del av de föräldraförmåner som finns. Flyttar samkönade par som har ingått äktenskap i Sverige, Norge eller Island erkänns det inte i övriga nordiska länder utan de blir istället registrerade som partners. I Finland är surrogatmödraskap tillåtet, medan man i Norge inte tillåter insemination för samkönade par.
De nordiska länderna har ett utvecklat samarbete, men nationella lagar och regelverk skiljer sig åt. Detta gör att personer som på olika sätt bryter mot normen för vad som gör en familj drabbas. Vad innebär det i praktiken för enskilda individer? Detta diskuterar panelen.
Medverkande: Martin Andreasson, Helene Sigfridsson, riksdagskandidat för Miljöpartiet och avgående generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i Nordiska Rådet, representanter för socialdemokraterna samt Sara Privelius, förälder och drabbad av regelverket.
Moderator: Jennie K. Larsson.
Tid: 16:00–16:45
Plats: Pride House (Kafé Klara), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 18.00 och 20.00.

Lördag den 31 juli

Pride-paraden
Såklart har Folkpartiet, LUF och HBT-liberalerna en egen sektion i paraden också i år! Var med och flagga för liberalismen. Samling i Tantolunden från 11.30. Avmarsch 13.00.

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 16.00 och 18.00.

Fabricerat citat i Socialdemokraternas annons

När jag bläddrade i senaste numret av RFSL:s (för övrigt alltid läsvärda) tidning Kom Ut, som nyligen landade på hallgolvet, kändes det plötsligt som om jag hamnat i en time-warp.

Redan på sidan 3 i tidningen möttes jag nämligen av en helsidesannons från Socialdemokraterna med ett enda huvudbudskap:

Socialminister Göran Hägglund är tydlig:
”Vi kommer aldrig någonsin att acceptera könsneutrala äktenskap”
SvD 29/4 2008

Vad har hänt – är jag inte kvar i 2010? Har den könsneutrala äktenskapslagen inte röstats igenom? Var det bara inbillning att jag själv och maken äntligen kunde skrota beteckningen ”registrerad partner” om oss själva?

Allvarligt talat: det finns stora problem med den här annonsen.

För det första skjuter den sig själv i foten. Sanningen är ju, som vi alla vet, att alliansregeringen så småningom kom överens om att låta frågan avgöras direkt i riksdagen. Därför fick också Kristdemokraterna, trots tappert men ensamt motstånd, acceptera att den könsneutrala äktenskapslagen blev verklighet.

Om syftet med annonsen är att skrämma HBT-väljare med vilka hiskligheter som blir följden av alliansstyre är den alltså ett rejält självmål. (Inte mig emot, men om jag vore socialdemokratisk valplanerare skulle jag tycka att detta vore slöseri med annonspengar.)

I själva verket har ju en rad viktiga framsteg i HBT-politiken gjorts de senaste fyra åren: könsneutral äktenskapslag, världens kanske starkaste diskrimineringslag som omfattar inte bara homo- och bisexuella utan även transpersoner, Sveriges första nationella handlingsplan mot våld i relationer inklusive samkönade relationer, påbörjad översyn av namnlagen och mycket mer därtill.

Men den andra, och allvarligare, invändningen mot annonsen är att den är direkt lögnaktig. Det är inte Göran Hägglund som fällt detta citat. Det är Mona Sahlin.

Den artikel som citeras i Socialdemokraternas annons visar sig nämligen vara en längre partiledarintervju med Mona Sahlin i Svenska Dagbladet den 29 april 2008. En huvudnyhet i artikeln är att oppositionen vill skriva ett eget lagförslag om könsneutral äktenskapslag, och Mona Sahlin motiverar detta så här:

– Men regeringen har låst sig vid väldigt svårförenliga åsikter. Reinfeldt säger ”Ja, vi kommer med en proposition”. Hägglund säger ”Vi kommer aldrig någonsin att acceptera könsneutrala äktenskap”.

Det är alltså Mona Sahlin som lägger dessa ord i Göran Hägglunds mun, inte han själv. (Googla själva så får ni se – uttrycket förekommer inte någon annanstans på nätet än i just denna nyhetsartikel.)

Och två år senare bokar Socialdemokraterna annonsplats på helsida för att sprida detta fabricerade citat.

Kanske tycker någon att Sahlins formulering åtminstone speglar den åsikt som Hägglund gett uttryck för i andra sammanhang. Men det hjälper faktiskt inte, när man påstår sig citera någon i en annons. Dels är formuleringen missvisande eftersom Hägglund bevisligen fått lov att acceptera att den könsneutrala äktenskapslagen blivit verklighet (mot hans vilja), dels och viktigast är det direkt ohederligt att fabricera citat och lägga i munnen på motståndaren - till råga på allt ihop med en oriktig källa.

Om den här annonsen är ett smakprov på vad som väntas från Socialdemokraternas annonsavdelning kommer det inte att bli en rolig valrörelse.

Starkare lag mot flyktingspionage på väg

Att främmande makt opererar i Sverige för att spionera mot flyktingar som kommit hit är en av de allvarligare formerna av spionage. Flyktingar får sitt privatliv kartlagt, de utsätts för indirekta eller direkta påtryckningar eller så används informationen mot deras släktingar i hemlandet.

Men lagstiftningen är trubbig och omodern när det gäller flyktingspionage. Bestämmelsen om ”olovlig underrättelseverksamhet” har dömts ut av åklagare som hemmahörande i en annan tid.

För mig är detta en fråga om att värna demokratin och asylrätten. Sverige ska vara en fristad för människor som förföljts – inte en spelplan för främmande makt som försöker hindra människor att utöva sina politiska rättigheter också här.

Redan 2005 motionerade jag i riksdagen om att lagstiftningen om flyktingspionage måste ses över, och 2007 tog Folkpartiet också ställning för samma sak på sitt landsmöte. För någon tid (den 27 mars) sedan intervjuades jag också i Konflikt i P1 om flyktingspionage. Mer finns att läsa på programmets webbplats. Sändningen finns uppe för lyssning här.

Och nu har regeringen kommit loss. Äntligen utreds lagstiftningen om skyddet mot underrättelseverksamhet från främmande makt, och i direktiven till utredningen nämns bland annat flyktingspionage (om än övergripande).

Om ganska exakt två år, den 27 april 2012, ska utredningen vara klar. Det är en viktig händelse för politiska flyktingar och andra som i dag känner oro för vad deras ursprungsländer ägnar sig åt här i Sverige.

Jag blir Folkpartiets namn i namnlagsutredningen

Att den svenska lagen, till exempel på grund av gamla könsnormer, alldeles i onödan hindrar människor från att välja namn har jag skrivit om förut (till exempel här). Nu är det äntligen dags för en parlamentarisk utredning att se över hela lagstiftningen, och jag själv har glädjande nog fått det stora förtroendet att vara Folkpartiet liberalernas representant i utredningen. Det ska bli ett nöje att rensa i paragraferna och ta bort gammal bråte som hindrar bland annat transpersoner, men också många andra, i sin vardag.

Den 20 maj har kommittén sitt första sammanträde. Jag lär återkomma med rapporter efterhand – och är förstås också tacksam för alla synpunkter på vad jag bör ta upp i arbetet.