Ryssland: Tumskruvarna dras åt för hbt-personer

Om man ska ta tempen på ett samhälle är det bra att titta särskilt på hur majoriteten behandlar sina minoriteter. I takt med att utvecklingen raskt gått i auktoritär och odemokratisk riktning i Ryssland har också klimatet för hbt-personer blivit allt hårdare.  Det senaste steget är de ordningsstadgor mot ”homosexuell propaganda till minderåriga” som nu införs i stad efter stad. (Att minoriteter ska berövas sina rättigheter för att ”skydda barnen” är tyvärr ett klassiskt argument. Det känner vi igen från många sammanhang, också i Sverige.)

I dag kom nyheten att en av de mest namnkunniga hbt-aktivisterna i Ryssland, Nikolaj Aleksejev, har dömts i en domstol i Sankt Petersburg för att ha ”propagerat för homosexualitet”. Lagen är ingen död bokstav och ryska hbt-människor har all anledning att känna djup oro. Så sent som i går väckte Patrik 1,5 hatiska motdemonstrationer på hbt-filmfestivalen i Moskva. Och den 1 maj greps elva hbt-aktivister i Sankt Petersburg - för att de burit på regnbågsflaggor.

Här nedan återger jag den skriftliga fråga som jag i dag har ställt till utrikesminister Carl Bildt.

Stöd gärna RFSL:s och tidningen Qx gemensamma insamling till stöd för Sankt Petersburgs hbt-rörelse! Läs mer här om hur du kan skänka pengar.

 

Hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland

En av Rysslands mest kända aktivister för hbt-personers rättigheter, Nikolaj Aleksejev, dömdes i dag av en domstol i Sankt Petersburg för att ha gjort ”propaganda för homosexualitet till minderåriga”. Aleksejevs brott bestod i att han utfört en enmansdemonstration för hbt-personers rättigheter utanför stadsledningens kontor i april månad.

Enligt medieuppgifter är detta första gången som en person döms i domstol enligt stadens nya ordningsstadga som förbjuder ”propaganda för homosexualitet”. Motsvarande bestämmelser införs nu på bred front i övriga Ryssland.

Sverige har tidigare, enskilt och i samverkan med andra EU- och Europarådsländer, protesterat mot denna bestämmelse. Den fällande domen är ett belägg för att den utgör ett reellt hot mot yttrandefriheten vad gäller hbt-personers rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta med anledning av det inträffade för att från Sveriges håll ge fortsatt stöd åt hbt-personers yttrandefrihet i Ryssland?

 

Medier om domen i Sankt Petersburg: SvD, DN, Dagen, Göteborgs-Posten, Borås Tidning.

Nästa rond för lika rättigheter i Kalifornien

Kaliforniens flagga är kanske inte världens snyggaste, men det här är däremot riktigt vackert: en federal appellationsdomstol har i dag förklarat att det strider mot delstatens grundlag att ändra konstitutionen med enda syftet att förbjuda samkönade par att gifta sig. För drygt tre år sedan röstades en sådan grundlagsändring igenom i en folkomröstning med procentsiffrorna 52 mot 48, men nu har federala domstolar i både första och andra instans sagt stopp.

Det betyder inte att Kaliforniens gay- och flatpar nu kan boka tid hos vigselförrättaren; i väntan på att domen vinner laga kraft förblir äktenskapsförbudet gällande. Man kan lugnt räkna med att motståndarna nu överklagar hela vägen upp till USA:s högsta domstol. Det är ett scenario som borde ge båda de stridande sidorna fjärilar i magen, för ingen kan riktigt förutse följderna av ett vägledande domslut från högsta instans. Till bilden hör dessutom att appellationsdomstolens domslut avgjordes med röstsiffrorna 2 mot 1.

Vad appellationsdomstolen nu säger är att Proposition 8 strider mot det fjortonde tillägget till USA:s konstitution. Det var ett av de tillägg som infördes efter slaveriets avskaffande, och som bland annat innebär att delstaterna förbjuds att införa lagar som inskränker de medborgerliga rättigheterna eller beröva en person livet, friheten eller sin egendom utan att detta skett i laga ordning (”without due process of law”).

Och i vilka lägen får sådana inskränkningar ske?

Förenklat kan man säga att det finns tre skilda nivåer av granskning av en lags författningsenlighet i USA. Oftast blir det aktuellt med den mildaste formen av granskning, där domstolen prövar om lagen är utformad på ett sätt som rationellt kan förknippas med ett legitimt statsintresse. (Det betyder alltså inte att lagen som sådan är bra eller ens fungerar, bara att den på ett någorlunda förnuftigt sätt kan motiveras med ett legitimt mål.)

Vid mellannivån prövas om lagen tillgodoser viktiga offentliga mål och påtagligt bidrar till att dessa mål uppnås. Exempelvis vid frågor om särbehandling på grund av kön kan det bli aktuellt med denna nivå. Den strängaste granskningsnivån (”strict scrutiny”) ställer krav på att lagen ska vara ”noggrant utformad för att främja ett tvingande samhällsintresse”, och den kan bli aktuell för att pröva bestämmelser som särbehandlar utifrån ras, etnisk tillhörighet eller som inskränker en ”grundläggande rättighet”.

Jag har inte hunnit titta på själva domen, men att döma av medierapporterna verkar domstolen ha argumenterat efter linjer som tyder på en förhållandevis sträng prövning (låt vara inte efter den striktaste nivån). Domstolen skriver bland annat: ”Även om konstitutionen ger samhället rätt att införa de flesta lagar som anses önskvärda, så måste det åtminstone finnas en legitim orsak att införa en lag som behandlar människor olika. [...] Det fanns inget sådant skäl att införa Proposition 8. [...] Allt som Proposition 8 åstadkom var att beröva vissa samkönade par rätten att erhålla äktenskapslicenser och därmed få göra lagligt bruk av begreppet ‘äktenskap’. [...] Proposition 8 har inget annat syfte och ingen annan effekt än att nedvärdera homosexuella mäns och kvinnors status och värdighet i Kalifornien.”

Det är kraftfulla ord – men sanna. Det är ju precis detta det handlar om: lagar som skiljer på människor utan anledning går inte att förena med den mänskliga värdigheten.

Uttrycket ”hbt-personers rättigheter” är missvisande. Det handlar om mänskliga rättigheter och om individens rätt till likhet inför lagen i ett liberalt samhälle.

Mer i medierna: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TV4, Sydsvenskan.

Kartan som borde göra USA:s familjekonservativa nervösa

Det händer inte ofta, men ibland är det faktiskt möjligt att mäta den ökande öppenheten i hbt-frågor i entydiga siffror. Den här kartan från USA:s folkräkningsbyrå visar inte bara statistiska förändringar. Den fungerar också som en perfekt illustration till ett pågående värderingsskifte som sker snabbare och tydligare än vad många säkert väntar sig:

Vad kartan visar är alltså hur många amerikaner som öppet meddelar folkräkningsmyndigheten att de lever i en samkönad relation. I USA hålls folkräkningar vart tionde år, och under detta senaste decennium har något hänt: antalet öppna samkönade par ökat med mer än 50 procent. Procentuellt sett är det en av de mest dramatiska förändringarna i den amerikanska befolkningsstatistiken över huvud taget.

Den verkligt stora ökningen har inte heller inträffat i de stora gaymetropolerna som New York, Los Angeles eller San Francisco. I stället är det glesbefolkade delstater som Oklahoma, Idaho och West Virginia där ökningen är som störst, och var och en av de 50 delstaterna rapporterar ökningar på mellan 32 och 88 procent.

Fortfarande är det i liberalt sinnade delstater som Massachusetts, Vermont och Kalifornien som de samkönade paren är flest sett till andelen av hushållen. Men i det mormonska Utah är andelen samkönade hushåll nu större än den var i New York för tio år sedan. Ärkekonservativa Alabama har numera en högre andel samkönade hushåll än Illinois (inklusive Chicago) för tio år sedan. Och så vidare.

Den snabbt ökande öppenheten är förstås betydelsefull i sig – inte minst för alla som slipper känna sig tvungna att leva i lögner och hemlighetsmakeri. Men den får också politiska konsekvenser.

I allt fler städer och delstater är gruppen öppna hbt-personer nu så stor att den kan bli tungan på vågen i jämna valrörelser. Den snabba ökningstakten över hela landet är ett kvitto på att utvecklingen kommer att fortsätta, både i norr och i söder.

Till detta kommer att den amerikanska allmänhetens uppfattning i den stora symbolfrågan äktenskap har gått från tydligt negativ till svagt positiv (34 procent anhängare år 2000, 53 procent anhängare år 2011 enligt Gallup Poll).

Detta är dåliga nyheter för alla politiker, oavsett parti, som vill mobilisera konservativa röster genom att angripa hbt-personers rättigheter. Men det är goda nyheter för alla oss andra.

Tio hbt-reformer för nästa mandatperiod – tio skäl att rösta FP

Könsneutral äktenskapsbalk, världens kanske starkaste diskrimineringslag, ny DO-myndighet, nationell handlingsplan mot våld i samkönade relationer och hedersbrott med hbt-motiv – listan över vad som uträttats på hbt-området under Alliansregeringens första mandatperiod är lång.

Men det finns lika mycket kvar att göra. När bröllopsklockorna slutat ringa finns osynliggörandet, diskrimineringen och hatbrotten kvar i vardagen. Unga hbt-personer är dubbelt så utsatta för våld i hemmet jämfört med andra ungdomar. Och trots alla reformer finns det kvar förtryckande lagar, särskilt för transpersoner.

Här är tio konkreta hbt-frågor som behöver stå i fokus nästa mandatperiod.

1. Värna asylrätten – utvärdera utlänningslagen. Hbt-personer som flyr av fruktan för sina liv måste få en rättssäker och individuell prövning. Kritiken mot hanteringen av hbt-flyktingars asylärenden har inte tystnat. Utlänningslagen måste utvärderas och om möjligt bli ännu tydligare.
2. Ökat arbete mot hatbrott. Ta fram en nationell handlingsplan mot rasistiska, antisemitiska, antimuslimska, homo-, bi- och transfobiska och alla andra hatbrott, och öronmärk pengar för att förverkliga planen.
3.  Fri rörlighet i EU också för samkönade par. Utvidga EU:s familjebegrepp så att personer som lever med någon av samma kön får samma självklara rätt att ta med sig sin familj när de flyttar inom EU.
4.  Stark diskrimineringslag i EU. Inför ett förbud på EU-nivå mot diskriminering i hela samhällslivet, och inkludera både sexuell läggning och könsidentitet i diskrimineringsgrunderna.
5. Offentlig service på lika villkor. Förbättra hbt-kompetensen i skola, vård, omsorg, socialtjänst, rättsväsende och andra delar av offentlig verksamhet. Det är dags att bryta med den ingrodda föreställningen att medborgaren ska bemötas som om han eller hon är heterosexuell till dess att motsatsen bevisas.
6.  Modern lag om könskorrigering. Slopa kravet på tvångssterilisering och skilsmässa. Tillåt även utländska medborgare att få könskorrigering.
7.  Liberalare namnlag. Förtydliga namnlagen så att vuxna människors rätt att välja namn oavsett könsrollstraditioner klargörs en gång för alla.
8. Jämlika regler om föräldraskap. Partnern till den kvinna som får barn efter givarinsemination ska kunna erkännas som juridisk förälder lika snabbt och smidigt oavsett om partnern är man eller kvinna. Med andra ord, ändra reglerna om moderskapspresumtion.
9.  Varför ska inte lesbiska få möjlighet till äggdonation? I dag är det tillåtet med äggdonation eller spermiedonation, men inte båda tillsammans. Det gör att kvinnor som lever med kvinnor på förhand är uteslutna från möjligheten till äggdonation. Det är dags att se över den bestämmelsen.
10.  Utred surrogatföräldraskap. Surrogatföräldraskap är en del av verkligheten och kommer att vara det så länge som provrörsbefruktning förekommer (för det är ju det det handlar om). Min egen åsikt är att Sverige bör ha en lagreglerad möjlighet till surrogatföräldraskap, men det viktigaste på kort sikt är att bryta tystnaden och se till att diskussionen bygger på fakta och inte på rädsla. Utred situationen för barn som kommer till världen genom surrogatmödraskap, och utred också situationen för surrogatmammorna själva.

Listan hade enkelt kunnat göras längre, men jag drar streck här. En del av dessa punkter har stöd av flera partier i riksdagen, men det finns bara ett parti som tydligt står upp för hela listan – Folkpartiet.

En röst på Sveriges liberala parti är bästa garantin för fortsatta hbt-reformer och en fortsatt nedmontering av heteronormen. Vill du dessutom ha en riksdagsledamot som aktivt driver på i dessa frågor? Sätt ett kryss för mig om du bor i Stockholms läns valkrets.

Go west! Kalifornien (åter)inför äktenskap för alla par

Är det rimligt att ordna folkomröstning om ifall en minoritet ska berövas sina rättigheter eller inte? Ja, tycker en del (tänk bara på folkomröstningen i Schweiz om att förbjuda minareter – troligen ett brott mot Europakonventionen men genomfördes ändå). Nej, tycker jag själv.

Nu har en distriktsdomstol i Kalifornien kommit till samma slutsats när det handlar om samkönade äktenskap. Den beryktade folkomröstningen om att upphäva möjligheten för människor av samma kön att gifta sig var konstitutionellt felaktig, fastslår domaren. Den ska därför upphävas. (Mer i Los Angeles Times, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Qx.se.)

Domen lär överklagas hela vägen upp, men tills vidare betyder avgörandet att samkönade par återigen kan bekräfta sin kärlek genom att gifta sig om de så vill.

En viktig delseger för hbt-rättigheter. Men framför allt för människors självklara rätt till likhet inför lagen, och för envars skydd mot att inte godtyckligt berövas sina rättigheter bara för att en majoritet inte gillar dem.

I Sverige är det inte lika vanligt som i USA att människor går till domstol för att hävda sina rättigheter. Men det håller på att förändras, som när könsdiskriminerade kvinnor kräver sin rätt att få söka till utbildningar. Och när det gäller transfrågor – närmare bestämt rätten att själv välja sitt förnamn - har svensk praxis liberaliserats först i och med att en grupp uthålliga transaktivister bestämde sig för att överklaga sina ärenden och få fram ett avgörande i högsta instans.

Vi behöver fler bråkiga, envisa medborgare som inte drar sig för att testa orimliga lagar genom att överklaga dem i domstol.

Och grattis till Kalifornien!

Bloggar om saken gör bland andra: Immanuel Trollhare Brändemo, Anita Hillerström Vagli, Edvin Alam, Queer as in fuck off, Viktor Tullgren, Per-Arne Jonsson, State of the Union.

Intervjuad i Dagens Nyheter

Dags för Pride! I dag intervjuas jag i Dagens Nyheter i en längre artikel om RFSL: 60-årsjubileum i år. Läs själv här. Senare på dagen medverkar jag i seminarier om jämställdhet och om namnlagen.

Andra bloggare om Pride, RFSL och hbt-frågor: Amanda Brihed, Catrine Norrgård, Carina Boberg, Per-Arne Jonsson, Svensson (Zaramis), Christian Valtersson, Linnéa Darell.

Snart dags för Stockholm Pride …

… och självklart är jag på plats hela veckan! Här är några programpunkter där jag medverkar:

Måndag den 26 juli

Jämställdhet för hållbar utveckling
Arrangör: Kunskapsportalen och Jämi med flera
I drygt 15 år har jämställdhetsintegrering varit den dominerande strategin för att skapa ett mer jämställt och hållbart samhälle. Men vad innebär det? Vilka berörs? Och hur gör vi rent praktiskt? Kan vi exempelvis arbeta med könsuppdelad statistik utan att vara heteronormativa? Vad händer med minoriteter när majoriteten har makten över arbetsmetoderna? Välkommen till ett samtal där vi diskuterar jämställdhet, vad det är och hur det påverkar och involverar alla medborgare samt vilken betydelse makt har i sammanhanget.
Tid: 14:00–14:45
Plats: Pride House (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Rätten att heta rätt – Debatt om namnlagen
Arrangör: HBT-Liberaler och Svart Måndag
Vad händer egentligen med namnlagen och var är vi på väg? Är kampen över? Hur säkrar vi de framsteg vi uppnått? Medverkande: Martin Andreasson, Immanuel Trollhare Brändemo (en normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist), Christine Sahlström (medlem i HBT-liberalerna, hon låg bakom aktivistvågen som förändrade delar av namnlagen rörande könskonträra namn under 2008-2009), Amanda Brihed (transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse).
Tid: 15:15–16:45
Plats: Pride House (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Onsdag den 28 juli

Hbt-jeopardy mellan partinätverken!
Arrangör: RFSL
Missa inte årets fajt mellan det Rödgröna laget och Alliansens lag när det gäller vem som kan mest i hbt-frågor! Två team, en vinnare! Kan de rödgröna mest om lesbiska popartister, kan Alliansen mest om hbt-historia? Vilket lag kan mest om aktuellt hbt-politik? RFSL är omutbar domare och ser till att lagen får jobba för att fixa det! Förebered dig på en rafflade uppgörelse!
Tid: 13:45–14:45
Plats: Pride House (Sergel 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 20.00 och 22.00.

Fredag den 30 juli

Familjenormer och familjeformer i Norden
Arrangör: Hallå Norden
Gäller olika regler för olika personer? Svenska samkönade par som väljer att inseminera i Danmark istället för Sverige, erkänns inte som föräldrar per automatik. De gör att de till skillnad från heterosexuella par inte har samma rättigheter och inte heller kan ta del av de föräldraförmåner som finns. Flyttar samkönade par som har ingått äktenskap i Sverige, Norge eller Island erkänns det inte i övriga nordiska länder utan de blir istället registrerade som partners. I Finland är surrogatmödraskap tillåtet, medan man i Norge inte tillåter insemination för samkönade par.
De nordiska länderna har ett utvecklat samarbete, men nationella lagar och regelverk skiljer sig åt. Detta gör att personer som på olika sätt bryter mot normen för vad som gör en familj drabbas. Vad innebär det i praktiken för enskilda individer? Detta diskuterar panelen.
Medverkande: Martin Andreasson, Helene Sigfridsson, riksdagskandidat för Miljöpartiet och avgående generalsekreterare för Makalösa Föräldrar, Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ledamot i Nordiska Rådet, representanter för socialdemokraterna samt Sara Privelius, förälder och drabbad av regelverket.
Moderator: Jennie K. Larsson.
Tid: 16:00–16:45
Plats: Pride House (Kafé Klara), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 18.00 och 20.00.

Lördag den 31 juli

Pride-paraden
Såklart har Folkpartiet, LUF och HBT-liberalerna en egen sektion i paraden också i år! Var med och flagga för liberalismen. Samling i Tantolunden från 11.30. Avmarsch 13.00.

Folkpartiets tält i Pride Park
På plats i tältet mellan 16.00 och 18.00.

Det går framåt

Argentina inför könsneutral äktenskapslag. Och Irland – inte ännu redo att löpa linan ut - inför en partnerskapslag. Allt inom loppet av en vecka.

Politikerna i Lettland, Litauen och Polen har en del progressiva kolleger att inspireras av.

Fabricerat citat i Socialdemokraternas annons

När jag bläddrade i senaste numret av RFSL:s (för övrigt alltid läsvärda) tidning Kom Ut, som nyligen landade på hallgolvet, kändes det plötsligt som om jag hamnat i en time-warp.

Redan på sidan 3 i tidningen möttes jag nämligen av en helsidesannons från Socialdemokraterna med ett enda huvudbudskap:

Socialminister Göran Hägglund är tydlig:
”Vi kommer aldrig någonsin att acceptera könsneutrala äktenskap”
SvD 29/4 2008

Vad har hänt – är jag inte kvar i 2010? Har den könsneutrala äktenskapslagen inte röstats igenom? Var det bara inbillning att jag själv och maken äntligen kunde skrota beteckningen ”registrerad partner” om oss själva?

Allvarligt talat: det finns stora problem med den här annonsen.

För det första skjuter den sig själv i foten. Sanningen är ju, som vi alla vet, att alliansregeringen så småningom kom överens om att låta frågan avgöras direkt i riksdagen. Därför fick också Kristdemokraterna, trots tappert men ensamt motstånd, acceptera att den könsneutrala äktenskapslagen blev verklighet.

Om syftet med annonsen är att skrämma HBT-väljare med vilka hiskligheter som blir följden av alliansstyre är den alltså ett rejält självmål. (Inte mig emot, men om jag vore socialdemokratisk valplanerare skulle jag tycka att detta vore slöseri med annonspengar.)

I själva verket har ju en rad viktiga framsteg i HBT-politiken gjorts de senaste fyra åren: könsneutral äktenskapslag, världens kanske starkaste diskrimineringslag som omfattar inte bara homo- och bisexuella utan även transpersoner, Sveriges första nationella handlingsplan mot våld i relationer inklusive samkönade relationer, påbörjad översyn av namnlagen och mycket mer därtill.

Men den andra, och allvarligare, invändningen mot annonsen är att den är direkt lögnaktig. Det är inte Göran Hägglund som fällt detta citat. Det är Mona Sahlin.

Den artikel som citeras i Socialdemokraternas annons visar sig nämligen vara en längre partiledarintervju med Mona Sahlin i Svenska Dagbladet den 29 april 2008. En huvudnyhet i artikeln är att oppositionen vill skriva ett eget lagförslag om könsneutral äktenskapslag, och Mona Sahlin motiverar detta så här:

– Men regeringen har låst sig vid väldigt svårförenliga åsikter. Reinfeldt säger ”Ja, vi kommer med en proposition”. Hägglund säger ”Vi kommer aldrig någonsin att acceptera könsneutrala äktenskap”.

Det är alltså Mona Sahlin som lägger dessa ord i Göran Hägglunds mun, inte han själv. (Googla själva så får ni se – uttrycket förekommer inte någon annanstans på nätet än i just denna nyhetsartikel.)

Och två år senare bokar Socialdemokraterna annonsplats på helsida för att sprida detta fabricerade citat.

Kanske tycker någon att Sahlins formulering åtminstone speglar den åsikt som Hägglund gett uttryck för i andra sammanhang. Men det hjälper faktiskt inte, när man påstår sig citera någon i en annons. Dels är formuleringen missvisande eftersom Hägglund bevisligen fått lov att acceptera att den könsneutrala äktenskapslagen blivit verklighet (mot hans vilja), dels och viktigast är det direkt ohederligt att fabricera citat och lägga i munnen på motståndaren - till råga på allt ihop med en oriktig källa.

Om den här annonsen är ett smakprov på vad som väntas från Socialdemokraternas annonsavdelning kommer det inte att bli en rolig valrörelse.

Tystnadens världskulturmuseum

Världskulturmuseet i Göteborg fortsätter att ställa till det för sig. ”En arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp” – så presenterar museet sig självt. Men verkligheten ser annorlunda ut: en häpnadsväckande konflikträdsla.

Museet har sponsrat fotografen Elisabeth Ohlson Wallin för ett fotoprojekt där hon åker till Jerusalem för att ge konstnärlig gestalt åt religiöst förtryck mot HBT-personer. Homon, bin och transpersoner skildras på plats i judendomens, kristendomens och islams heliga stad.

Vem som helst som följt Elisabeth Ohlson Wallins konstnärskap vet att hon provocerar – inte minst i sin skildring av religion och homosexuell kärlek eller transidentitet. Kan transvestiter vara kristna, och är Jesus till också för transvestiter? Tål vi att se en bild på Jesus i högklackat? Kristna fundamentalister skriver på ett chattforum att homosexuella borde spetsas på pålar. Ohlson Wallin skildrar i sin konst exakt hur det skulle se ut när kända svenska homosexuella hänger där, spetsade på pålar. Och så vidare.

Med andra ord, Världskulturmuseet var väl medvetna om vad de gjorde när de anlitade Ohlson Wallin. Men sedan bytte museet chef – och plötsligt gick utställningen inte för sig längre.

Nu bekräftar Världskulturmuseet i Aktuellt (länk lär snart ligga uppe här) att bilderna var för provocerande för religiösa. Att visa att det finns bögar eller transvestiter i Jerusalem skulle vara för svårsmält. Därmed lyckas museet med konststycket att på en och samma gång förutsätta att troende människor inte tål att se HBT-personer i en religiös kontext, osynliggöra religiösa HBT-personer och uttrycka ståndpunkten att HBT-personer inte har i bilden av Jerusalem att göra.

Och som en liten extra örfil åt Ohlson Wallin meddelas det att museet nu avbryter förhandlingarna med henne – inte för att hennes konst skulle vara dålig utan för att hon haft fräckheten att gå ut till medierna och berätta vad som hänt. Läs hennes artikel i Expressen. Läs också prästen Lars Gårdfelt på Newsmill.

För fem år sedan var det samma sak när Världskulturmuseet stoppade konstverket ”Scène d’Amour” av Louzla Darabis. Ställda inför hot valde museet att censurera sin egen utställning i stället för att försvara den. Jag tog upp saken i riksdagens kammardebatt den 3 februari 2005:

Allvarliga hot har riktats mot det nya Världskulturmuseet för att man har visat ett konstverk av en kvinnlig algerisk konstnär som kritiserar religiöst hyckleri kring sexualitet. Museet har nu beslutat att ta bort tavlan. [… Detta] fall är tyvärr inte unikt. Jag vill peka på risken för att det bland våra museer och andra institutioner växer fram en rädslans kultur, där man inte vågar försvara den konstnärliga friheten också när den tar sig kontroversiella uttryck.

Det känns trist att säga: Detta gäller i minst samma grad i dag. Med sitt fega ställningstagande har Världskulturmuseet gjort bort sig grundligt.

Bloggar om saken gör också GT:s kulturredaktör Ingrid Norrman, Sanna Rayman, Sarcasmorama. Birgitta Ohlsson har tidigare skrivit om den kompromisslösa yttrandefriheten. Medierapportering: SR:s kulturnyheter, P4 Göteborg, SvD, Göteborgs-Posten, Kyrkans Tidning.